varför är billigt = skräp = ingen idé?

Jag ska gifta mig i en billig klänning (hoppas den blir billig) eftersom mamma syr o jag köper tyg i länder där tyg är billigt.

Jag är en sån som bara blir glad av att ha lagt extremt lite på en sak... Utan att det märks! Jag vill inte gifta mig i en klänning med tråkigt tyg tex, det måste vara hög kvalitet! Men gärna billigt...

Däremot vill jag absolut dricka riktig champagne på vår stora dag... Inget annat känns riktigt "festligt nog" eftersom jag älskar champagne o uppskattar de äkta sakerna (torra framförallt).

Maten kan jag gärna dra ner lite på, behöver inte vara jordens bästa. Om man är över 100 pers blir det sällan riktigt riktigt bra iaf.

Men för mig är det prioriteringar som gäller helt enkelt. Jag snålar jättegärna men tummar helst inte på kvalitet... Det blir dyrt så klart, men de få saker jag kan snåla in på gör jag det. För att inte känna att "fan, jag har lagt 8000 på en klänning jag har EN enda gång..." Men att lägga mkt pengar på champagne som jag verkligen njuter av känns bra.

Prioriteringar som sagt...

Fast papptalrikar känns lite sunkigt... tyvärr allstå. Från OB spelar ingen roll, men papptalrikar för mig hör till grillfest på landet. Helst inte på bröllop... Livets stora fest!

vi har en blandning. vissa saker är det värt att lägga lite mer pengar på, andra kan man spara in massor utan att någon märker det. vi kommer att låna linne-dukar av släktingar, ha bag-in-box-vin, massor av dekorationerna är inköpta på IKEA, och andra billiga ställen. jag gör en hel del "smågrejer" själv. Maten kommer delvis att vara hemlagad, delvis beställer vi från catering.

Slänger in ett snabbt inlägg här - för någonstans känns det som om vitsen med att gifta sig har försvunnit. Det handlar inte längre om kärlek och att ett par faktiskt gifter sig utan om vem som har flådigast och mest och dyrast på sin fest. Och den ena försöker alltid vara värre än den andra.... Så trist tycker jag!

Och jag tycker det ibland är åt andra hållet typ "vem kan köpa mest/få med flest detaljer till minsta möjliga kostnad"...

Jag förstår mig på både "lågbudget" och "högbudget". Att man sedan anser att olika saker är "fint" eller "känns exklusivt" är ju en annan sak.

Jag själv ogillar verkligen oxfilé, jag tycker det är ett äckligt kött helt enkelt. Så visst, även om det anses "fint" så kommer jag aldrig servera det på min bröllopsdag; jag vill ju gärna kunna njuta av maten jag med.

Vill man ha en dyr ring/klänning/häst o vagn eller vad det nu är man anser gör hela skillnaden, då tycker jag det måste få vara upp till var och en. Vill man inte spendera mängder med pengar utan köra mer low key och ändå smakfullt, då får man göra så. Jag stör mig inte på något av alternativen så länge brudparet själva är glada.

vi gifter oss nu i höst och för mej var det självklart att försöka spara in på allt man kan....
men vi har bjudit 90 pers ....och detkändes lättast att få mat och serveringspersonal på samma ställe
ringarna ska vi ju ha hela livet och hellst ville vi ha dom som vi tänkt oss
och håret ville jag ju inte fixa själv eftersom jag suger på sånt bröllopsnatt på ett fint hotell ville vi ha en kort resa för att pusta ut osv osv osv osv....
och oj hoppsan så låg den beräknade budgeten på 160 000 ...hur blev det så?
åh det var inte meningen.egentligen skulle jag kunna gifta mej i pyjamas i tvättstugan med granntanterna som vittne ..för det handlar verkligen om kärlek....
men så kom det ju att oj det där vill vi ha och det där och det där och det där...
ja ni fattar.
jag önskar bara att allt man vill ha inte var så förbenat dyrt.
och hoppsa

Jag tycker nog att snacket här på BT lutar åt att det är "lite" bättre att få mycket för pengarna än vad det är att lyxa till det. Men det är ganska typiskt för svenskar, man ska helt enkelt inte sticka ut. Helst ska allt vara lagom, vad nu det innebär.Vill man ha ett bugdet bröllop med allt vad det innebär så är det ju kanon. Önskar även respekt för andra som vill lägga ner pengar för en enda dag. Tycker mest att det är mer snack och hack på dom som lägger ner mer pengar på sina bröllop än tvärtom.

Liinda_e

Sluta ursäkta dig. Var glad att du och din pojkvän gör det ni önskar för eran bröllopsdag.

Jag som tycker det är precis tvärtom här. Tycker det klagas mycket värre på dem som väljer att lägga pengar på sitt bröllop.

Fast för mig så handlar det inte så mycket om hur mycket pengar man lägger ut, utan att brudparet får den dag som passar dem.

Personligen skulle jag gärna hyra en ganska flådig festvåning här i stan, med en rätt dyr middag. Men vi kommer inte göra det, för jag vill inte att mina blivande svärisar ska känna sig bortkomna och fel. De skulle bara känna sig obekväma i den typen av miljö, så vi kommer välja en lokal där alla våra gäster kommer känna sig hemma.

Och kan man fynda så är det väl bara bra.

Hittar jag något som ser fint ut och som jag gillar och det dessutom är billigt - ja, desto gladare blir jag. Jag har inga problem med att tillstå att mina bröllopsskor kommer från wedins och kostade 350 kr. Och hittar jag fina hårnålar på Glitter så tar jag dem. Men jag letar inte som dåre efter billiga saker, lika lite som jag tycker att saker måste kosta mycket bara för att.