Vår bröllopsfest var en katastrof
Efter 1 års planering så fick vi äntligen fira vårt bröllop den 7:e juli.
38 gäster hade vi bjudit, och 30 hade kommit. Trots att vi har bjudit enbart våra närmaste (föräldrar och syskon) så blev det INTE så avspänd situation som vi trodde och hoppades på.
Min mans släktingar har varit första gången på besök hos oss, och de har aldrig träffat mig innan. Ända från första sekund, hade de börjat klaga på dåligt väder, dyr mat, att det var så tyst, att det inte fanns folk ute på stan sent på kvällarna, att vi betalar alldeles för hög skatt, etc, etc.
Tänkt hur det känns att få lyssna på all gnäll bara några dagar innan bröllopet.
Under de första dagarna fick jag inte höra en enda grej som var positivt, som var så bra i det här landet. Trots att jag lagade och bjöd på väldigt god mat (jag skryter inte nu, men är rätt duktig på att laga mat 
) så åt de inte det. Massvis av "min" mat fick slängas...och de valde att äta äggröra, rökta korvar och sidfläsk.
Det hade jag svårt att förstå, så till slut gav jag upp och slutade laga mat till dem. Kylskåpet stod till deras förfogande och de fick fixa maten själv.
Istället koncentrerade jag mig på vår bröllopsmiddag.
Nu till problemet...min familj var också där, men de fick bara utbyta enstaka ord med min mans släktingar. Och det som sades var i stort sätt ironiska kommentarer. Mina föräldrar är väldigt missnöjda och är oroliga hur jag kommer att bli behandlad av dem i framtiden.
Men jag måste tillägga, min man är helt underbar mot mig och han själv tyckte att hans släktingar uppförde sig illa.
Så, istället för att våra familjer ska komma närmare varandra genom vårt giftermål, så känns det som om att det blev precis tvärtom.
Festen hade varit rena rama katastrof. Trots att vi hade mycket bra musik och fri bar, så dansades det knappt. Ingen skålade, ingen sa tack och önskade oss lycka till...och när de försökte filma vårt första dans, samt när vi skulle äta tårta så hade de förstört alltihop. Man fick inte se något...(jag vill bara gråta nu, när jag tänker på det)
Vi själva försökte få igång festen, men det gick inget vidare, eftersom många gästerna rökte och lämnade bordet bara så där.
Om ni frågar mig, om jag ångrar något...jjooo...jag ångrar i stort sätt allt.
1. Festen och att vi bjöd våra gäster. Just nu känns det som om att vi skulle klara oss bättre utan större delen av gästerna.
2. Vårt val av "filmaren". Mer än hälften av filmad material kan bara raderas, eftersom killen filmade ingenting (massa fötter, väggar, zoom-funktion var på) allt annat än oss 
. Om vi kan få ihop typ 10 min. fin och ren material så skulle jag bli överlycklig.
3. Att flera kort inte har tagits på oss, tårtan, maten, gästerna, dukning osv.
Det enda som känns bra är själva vigselceremonin. Den var jättefin och jag kommer aldrig att glömma min mans ansikte och ögon när vi sa våra löften till varandra. Det är det enda som jag INTE ångrar.
Det enda som jag hoppas på just nu är att bilder från fotografen ska vara fina. De är vårt sista hop.