Den 6 Oktober blev jag fru Holmström

Från kl 6 på morgonen och fram tills vigseln var slut iaf.

-Förmiddan-

Vi gick och la oss kl 02 på natten och ställde klockan på 07:00 för att ha gott om tid med frukost,
dusch och sånt innan vi skulle vara hos frisören kl 09:00.

Jag kunde sova, hela 4 timmar!
Då jag vaknade var jag stel i axlarna och mellan skulderbladen.
Många sena kvällar och fix i lokalen hade gjort sitt.
Jag gick upp och hällde upp varmt vatten i badkaret och la mig där och slappande av.
"Idag gifter vi oss" tänkte jag, det pirrade lite i magen och jag log för mig själv.

Vilken härlig dag!!
Jag avslutade badet med att raka mig len och fin.

Min vän Anneli sov hos oss....det kändes bra. Henne skulle jag få ha med mig hela dagen :)

Jag väckte min älskling med en lätt puss på kinden och fick en härlig kram tillbaka, kaffet var igång, det är ju ett måste om han ska upp ur sängen
och jag hade ställt fram lite frukost till oss.
Lite slank ner, men ja ordet var "lite".
Men jag hade lovat oss var sin macka på stan så vi skulle ju klara oss endå.

Vi gick upp till lokalen innan vi åkte ner till stan, vad vi gjorde där minns jag knappt....:)

Vi såg att det fanns lätta moln på himlen, det såg ut att bli en dag med sol.
Och det tackade vi inte nej till, höstens underbara färger syns ju mycket bättre då!

Vid 08:45 fanns vi på Hårizont.

En tjej som kom dit fanns inte med i bokningslistan...det gjorde mig nervös.
Tänk om min bokning inte heller fanns där?
Men då hoppade min frisör ut ur bilen och kom in i salongen. Så jag kunde andas ut.

Hon tvättade mitt hår, pladdrade på lite. Sen sminkade hon mig och tias var och köpte mackor och dricka åt oss.
Vi fick komma in i rummet bakom salongen och frisören tände lite ljus till oss.

Rummet var inte bokat av någon annan så vi kunde ju likagärna få vara där tyckte hon.
Vi tittade på klockan ibland, fortfarande var det några timmar kvar.
Medans frisören pysslade på med mitt hår så satt tias bara och log.
Han sa flera gånger att jag var jätte fin, att jag passade så bra i den busiga frisyren som frisören trollade fram.

Anneli tog kort och hon filmade även lite där på Hårizont.
Vi skulle vara klara kl 10 var det sagt, men jag var inte klar förrens 10:10 och jag började känna mig lite stressad och orolig...än fast vi hade tid på oss.
I mitt eget huvud hade jag planerat det så bra.
Vi skulle fotas kl 11 i atelje och sedan ha tid att fota utomhus innan klockan hann bli 13:30.

Nu pudrade frisören lite på tias oc kså, så att hans ansikte inte skulle blänka så mycket på korten i ateljen.

Först kl 10:25 kom vi ut från frisören....vi skyndade till bilen och åkte till gallerian där blombutiken var.

Tias gick och kollade sitt saldo på minuten och upptäckte att där bara fanns 200 kr kvar!.
Banken hade norpat åt sig 900 och vi hade inte ens tänkt på det.

Men jag hade bett tias ta med mitt kort där jag just flyttat över 1500 kr så att det skulle finnas pengar till bilen vi hyrt.
Tyvärr hade tias glömt ta med kortet, trots att jag påmint honom.

Men Anneli sa fort att hon kunde lägga ut sålänge, så hon följde med in till butiken.

Jag satt i bilen och kände mig lite stressad ännu.....vi skulle ju hem och byta om innan vi skulle åka till fotografen.
Jag gillar inte stress, är absolut inte stresstålig.
Tiden tickade på, varför kom dom inte??

Efter 10 minuter....klockan 10:40 så kom Anneli ut från gallerian med ett bekymrat uttryck i ögonen och utan blommor.
Jag öppnade dörren.

Anneli berättade att butiken inte var öppen, det var låst och mörkt och enligt matbutiken mittemot var det inte första gången dom försov sig.

Då kunde inte jag hålla mig lugn längre!
Nu höll ju dagen på att gå åt pipan!!!
Jag sprang in i Gallerian,
"Var är mina blommor!?!?" ropade jag
Det stod folk där och tittade.....tydligen försökte man fåtag på hemnummer till personalen.

Men vi hade ju inte tid att stå där och vänta!

Jag ryckte tag i gallret som hängde ner framför butiken och skakade det lite lätt
"luuuugn" hörde jag någon säga...det var Tias eller Anneli, men jag var inte lugn. Jag var allt annat än lugn!!

Hur kunde människan försova sig då hon började jobba kl 10 och dessutom hade blommor att leverera??
Jag tittade ner mot golvet och såg att gallret slutade en bit ovanför golvet.

Jag la mig fort ner på mage och ålade kvickt in i butiken.
"var är blommorna?!?"
Anneli pekade och jag såg dom längst ner på golvet i en vas innanför glasdörren till blommorna.

Snabbt öppnade jag, tog buketten och påsen intill med tias blomma i och sen la jag mig ner och ålade ut igen
"Akta håret!" ropade Anneli till mig.
Jag ställde mig upp, borstade av byxorna och sa "Nu måste vi åka!"

Och det gjorde vi!

I bilen släppte den mesta av stressen, nu var vi iallafall påväg hem och blommorna hade vi ju fått tag på.

Hemma så bytte vi snabbt om, jag tog fram numret till han som skulle köra vår bil...vi hade glömt att dubbelkolla om han verkligen skulle komma. Vi ahde ju bara pratat med honom en gång.

Först var det upptaget.
Vi klädde oss klart och ringde igen, då svarade hans fru och jag blev tom i huvudet och glömde bort namnet på vem jag skulle fråga efter....
"Eh...hej...har du...eh......hmm.....eh!......Per hemma?"
Jodå han var hemma och visst skulle han köra oss, inga problem:)
Puh! Då hade vi inga bekymmer framför oss.

Vi hoppade in i bilen och åkta vidare till fotografen som också höll till på Ersboda.

Tias sa till mig gång på gång att jag var så fin och jag kände mig verkligen fin också!
Då vi kom in till fotografen så tittade han storögt på mig
"Oj jäklar så snygg du var!"

Vi tog plats framför kameran och föröskte hitta på lite olika poser.

Sen tog han kort på oss var för sig också. Och då han fotade mig så fotade han inte lite, många kort/ sekund lät det som att han tog:)
Han undrade om jag kunde sitta ner lite...men underkjolen bullade upp sig så mycket att det såg tokigt ut.

Jag slängde mig platt på mage och låg där och plirade med ögonen och räckte ut tungan på något kort....vet dock ej om han fick nån bra skärpa på det kortet.
Sen tog han kort på bara tias också och nåt kort till på oss tillsammans.

Vi tackade för oss och åkte hemmåt igen.

Jag stannade på parkeringen och tias gick för att ringa våra andra fotografer Lina och Sebbe, och för att säga till grannen Anton att vi var klara att åka, för han tänkte skjutsa oss till kyrkan.

Först mellanlandade vi i vänortsparken där vi sett så många färggranna löv i gräset helgen innan. Där tog Anneli ett par kort på oss innan vi åkte vidare till kyrkan.
Det började att närma sig.
Klockan var lite före 13....kl 14:00 var klocklsaget vi väntade på.

Anneli tog lite kort på oss i kyrkan,vi satte ut vigselprogrammen och hälsade på vår kantor (hahn hälsade inte på oss!) sedan mötte vi upp Sebbe och Lina vid ingången till kyrkan.

Sedan blev vi fotade ute i en fin allé och vid en trappa och sedan vid ett träd.

Jag minns Linas söta "å" och hur hon drog efter andan när hon tog de sista närbilderna på oss vid trädet.
Hon tyckte att det såg så fint ut och det bidrog till den härliga känslan inuti.

Nu vågade vi inte vara där ute vid kyrkan längre, vi ville ju inte att någon tidig besökare skulle få syn på oss. Så vi gick in och tog oss en trappa upp.

Från övre våningen kunde vi se när alla anlände och vi kunde även höra kantorn som var sur över att vi valt en låt på CD som utgångsmusik. Kantorn som var en ung kille med långt hår och hästsvans, frågade vaktmästaren om det verkligen var ok att välja musik på CD och vaktmästaren sa att det var helt ok!

Då kikade jag ut från en dörr en våning upp.
"Kom ihåg, låt nummer 11!!"
Vaktmästaren nickade leénde och kantorn såg surt på mig.

Sen hörde jag hur han satt och spelade fel gång på gång när han tränade på psalmerna och inmarschen, tur att vi valt utgångsmusik på CD så att han inte skulle klanta till den iaf!

Vi satt där ock kikade ut på bilar som kom. Anneli kom och önskade oss lyckatill.

Det pirrade i magen, det var spännande det här.
Tänk att VI skulle gifta oss.
Mathias fick plötsligt tårar i ögonen och drog lite hackig efter andan.

Jag la min hand på hans kind och hans ben där han satt framför mig.....den blicken han fick i ögonen minns jag att han hade när Moa kom också.
Hans ögon var fyllda med kärlek

Prästen kom upp och kollade att allt inför vigseln stämde, psalmer och sånt. Det började verkligen att närma sig.

Snart kikade vaktmätstaren in och sa att han skulle kolla en sista gång om det fanns någon kvar utanför kyrkan påväg in, sen skulle han dra igång klockorna.
Då klockorna slutade att ringa så skulle ingångsmusiken börja spela och då var det bara att börja gå.....

Ååååååå vilken härlig spännande känsla!

Nere i trappen låg min bukett och en stor röd ros som vi hade köpt till Moa dagen innan.
Jag hade lovat henne en egen ros då vi kom in i kyrkan och hon skulle allt få en.
Taggarna hade jag plockat bort.

-Vigseln-

Nu hörde vi klockorna så vi gick längre ner i trappan, hand i hand.

Och så började orgeln att spela tonerna till vår inmarsch....Mendhelson Ur en midsommarnattsdröm

"bam bam ba-bam bam bam ba-bam..."

Tias råkade ställa foten på min klänninskjol just då vi skulle gå in, jag tittade upp på honom och log..."ojdå" sa han och log han med.
Sen började vi att gå.....

Jag tittade på de som kommit för att dela det stora ögonblicket tillsammans med oss.

Det var vänner, två från jobbet, vår närmsta famij och några andra släktingar....

Då jag fick se Moa så brast det nästan för mig, vår söta goa unge som vi inte sett sen torsdag eftermiddag då hon fick åka till mormor och morfar.
Hon hade sin plats på främsta bänk intill sin mormor och nu stod hon på knä och tittade mot oss där vi kom gående i altargången.
Hennes ögon var fyllda av tårar och dom rann ner för hennes små kinder....men hon log genom tårarna.

Jag gick fram till henne och gav henne en kram, sedan fick hon rosen som jag lovat och hon såg så stolt ut!

Jag tog tias hand igen och vi fortsatte den lilla biten som var kvar fram till altarringen.
Jag var helt närvarande helatiden, jag kände tias hand i min, lutade ibland min kind mot hans axel och våra blickar möttes.

Det här var VÅR stora stund.

Jag såg hur solen lyste genom de fint målade fönsterna i kyrkan.....jag ville minnas allt.

Prästen pratade, första psalmen och kantorn spelade fel, drog i en spak och det lät BRÖÖÖL just när vi skulle börja sjunga.
Så han fick börja om igen....

Tias syster Veronica läste en bibeltext

Då det blev dags för ringväxlingen så vände jag mig mot bänken där mamma och Moa satt längst ut, jag började mig ner lite och höll fram blommorna och Moa skuttade fram till mig och tog buketten.

Sedan satte hon sig hos min mamma igen.

Vi höll i min ring i händerna närmast prästen, sen höll vi varande i hand mot de övriga. Först var tias tyst, sen förstod han att han skulle börja säga löftena....och dom satt klockrent.

Jag stod bara och tittade på honom och njöt av varje sekund.
Sedan var det min tur, det gick inte lika bra.

Då jag hade sagt "Mathias, jag vill älska dig..."
...då kom tårarna och jag vet inte om tias hörde ett ord av det jag sa men jag kämpade på trots att jag grät mig genom varje rad.

En puss och lite tårtorkning.

Sen vände jag mig mot Moa igen och hon kom springande med buketten. jag fick både buketten, en puss och en stor kram.
Sedan fick även tias en puss och en kram innan hon skyndade tillbaka till sin mormor:)
Vilken härlig tjej!!

Prästen pratade lite om äktenskapet och sedan läste hon upp en dikt för oss.

Min favoritdikt som även finns på vår bröllopssida och jag har på känn att hon kikat in och läst den där eftersom att vi var med i tidningen 2 dagar innan bröllopet för att Mathias fyllde 30, och en länk till vår bröllopssida fanns med.

"I dina ögons klara morgonljus

mitt hjärta vaknar,

-allt är ljus.

I dina läppars höga kärlekssång

min glädje brusar,

-allt är sång.

I dina händes mjuka fågelbo

min oro somnar,

-allt är ro

Och när prästen läste "vår" dikt så kunde inte heller hon hålla tårarna borta, hon ursäktade sig och torkade tårarna lite.

Sista orden i dikten "allt är ro" finns ingraverat i min tredje ring som jag fick som morgongåva.

En sista psalm innan tonerna till "Love of a lifetime" började spelas.

Vi stod där framme, tittade på våra nära och kära och på varandra under den första minuten av sången, då refrängen kom
då började vi att gå, fortfarande tillsammans som förrut, men endå tillsammans på ett nytt sätt.

"...I finally found the love of a lifetime,

a love to last my whole life through.

I finally found the love of a lifetime,

forever in my heart i finally found the love of a lifetime..."