Önskelista - ofint?
I dagens samhälle är det inget ovanligt att brudparet gör en önskelista. Vår önskelista bestod av en sak; resecheckar. När min svärmor fick reda på detta blev hon jätte-upprörd!
Hon tyckte det var oerhört ofint av oss (mig) att önska mig något. OM någon frågade vad vi önskade oss, fick vi lov att svara önskemål ödmjukt.
Jag blev väldigt ställd och funderade en stund över detta. Om man läser bröllopstidningar idag och på bröllopssidor på nätet, så är det inte alls ovanligt och det finns t o m de som lämnar önskelista till varuhus där gäster ska pricka av vad de köpt osv. Så därför reagerade jag inte över att det var speciellt ofint.
Jag ringde min mormor senare den dagen för att fråga vad hon tyckte. Och hon tyckte samma sak, fast hon förstod ju att saker och ting har ändrats på 80 år... t o m på bara 20 år.
Jag blev jätteosäker! Merparten av våra gäster är släktingar som är medelålders och äldre. De kanske tar jätteilla upp om vi skriver med önskelistan (eller önskemålet om resecheckar). De kanske blir lika upprörda som svärmor? Det vill jag ju absolut inte. Och för att inte tala om min egen mor....*ve och fasa*
Hon är traditionernas och regelböckernas drottning och moder. Hon är dessbättre utom räckhåll för några bröllopsplaner just nu eftersom hon är utomlands och kommer vara det ett tag till. *tack och lov*
Hon kommer slita sitt hår när hon ser allt som jag tänker göra som är MOT regelböckerna och traditionerna!
Men till frågan igen: vad tycker ni? Är det ofint att önska sig något? Hur gör man det på bästa sätt?
Det sista jag vill är att komma hem med skålar, glas och skit jag inte behöver eller vill ha.
Är jag ofin som tycker så eller ska jag nöja mig med det jag eventuellt får?