Anja 19 juli 2008 skrev 2008-03-11 21:58:20 följande:
menade det lite som ett skämt, fniss... men det ligger nog mkt i det... att det är enklare att vara ensam m barnen på nåt vis... vet många som tycker så, oavsett att de har lyckliga äktenskap.Man har så mysigt m barnen när man bara kan fokusera på dem, och inte är en vuxenenhet med sin sambo, blir så mkt snack sinsemellena och man pratar inte helhjärtat m barnen.Ibland när jag är själv m barnen så kan jag
t.om känna att WOW vilka fantastiska relationer jag hade haft t mina barn om jag hade varit ensamstående! Hmmm det är faktiskt sant...Relationerna t barnen ska ju tydligen förändras rätt så mkt om man blir ensamstående. Antar att barnen då kommer mer i fokus, att man blir tätare.Men nu menar jag ju inte att jag eftersträvar det, hoho...Men en väninna t mig som var lyckligt gift i 15 år tills hon fick en megadepression (hon har mkt svårt bakom sig från sin barndom) hon skilde sig från sin man, alla var sååå chockade. Dom var så lyckliga, älskade varann grymt mkt (hon älskar honom fortfarande men klarade inte vara m någon pga hur dåligt hon mådde) de var de perfekta föräldrarna, gjorde sååå mkt m barnen och var helhjärtat överens om allt i barnuppfostran etc, de var så goa och underbara mot varann osv... Allt var sååå bra förutom att hon plötsligt insjuknade.Iallafall hon säger nu efteråt att hur mkt det än gör ont, hur jobbigt det än är att det inte är de två längre och hur mkt hon än älskade honom så är hon glad att hon lämnade honom för att hennes och barnens relation har växt och djupnat och blivit så oerhört mkt finare och starkare.Lite hemskt!!! Vet många som känner så... Men det var inte så upplyftande på en bröllopssida va, hoho...
Det stämmer nog faktiskt. Jag har ju Nino sedan ett tidigare förhållande. Jag var ensom med honom läääänge. Och jag o Nino förstår varandra på ett helt annat sätt. Han e 14 idag och kan fortfarande mycket väl komma o kramas ibland. Jag läser han som en öppen bok och han det samma. Sen känns det bra att han vågar komma till mig om det är något. Nu är det ju ålder då det kommer rökning och mycket mer in i livet tyvärr... Och han erkänner rätt ut att han provat att röka och mer än 1 gång. visst blir man ledsen att han gjort det och gör det ibland fortfarande. Men han erkänner det... Och han tycker att jag är en stor finne i r*ven just nu för jag tjatar. MEn samtidigt vet han varför.
