en bra relation?

Fel att titta efter bristerna tycker jag.. njut istället.

en bra relation gör summan av er till större än vad ni är på egen hand - dvs det får er båda att må bättre och klara mer. Vad det sen betyder är olika för olika människor, men ömsesidig respekt är väl en viktig komponent.

eller menar du vad ni ska tänka på för att flytta ihop?

Du skriver ju själv hur dina tidigare relationer varit, och jag hoppas att det känns annorlunda (=bättre) med din nuvarande pojkvän! Det är väl en förutsättning för att flytta ihop!

Något av det viktigaste i en bra relation tycker jag är att man kan prata med varandra och förstå varandra. Då kommer man långt. Börjar någon känna sig missförstådd och trampad på är det lätt att en ond cirkel sätter igång där båda misstolkar och försvarar sig på olika sätt.
När man flyttar ihop visar det sig ju ofta att man tycker olika om saker och ting, t ex hur ofta man ska städa, vem som ska göra vad osv. Det kan nog ofta vara en källa till irritation och bråk. Då är det viktigt att kunna reda ut det tillsammans.

Jag tycker att min man är min bästa vän, någon som lyssnar och förstår, är beskyddande, kärleksfull, bryr sig om mig på alla sätt. Känner jag att det brister på något vis så pratar jag direkt med honom om det. Alla gör vi ju misstag, men då måste man ta tag i det så att man inte går och bär på jobbiga känslor i onödan.

Finns ju massor att skriva om detta, men det här är i alla fall en början!
Lycka till!

Jag tycker att du ska tänka på hur du vill att eran relation ska vara. Vad vill du ha ut av den? Vad tycker du är viktigt?

Jag har också haft ett par risiga förhållanden innan jag träffade min gubbe.. Som singel så satte jag sen upp en plan över mitt liv och vad jag önskade mig.. (inte bara i kärlekslivet) och det fungerade för mig.. Vad är viktigt för dig? Vad får dig att må bra och hur passar din kära in i dina planer för framtiden??

Framtiden är din och det är bara dom som kan bestämma hur den ska bli

Den största skilnaden mellan mina förra förhållanden och det jag har idag är att med min m2b så älskar jag mig själv mer. Han får mig att vara migsjälv och älska mig mig själv. Han gör mig till en mer harmonisk människa.
Förut hade jag alltid bråttom någon annanstans. Nu är jag hemma vart jag än är.
Jag har blivit en bättre mamma, en bättre dotter, en bättre kvinna och människa sedan jag träffade min m2b.

Sedan ska gudarna veta att det inte är perfekt för det. Perfekt existerar inte.

Ett konkret tips:

Fråga några goda vänner/släktingar om de tycker att du och din pojkvän plockar fram de goda sidorna hos varandra. Gör ni det, så är ni inne på rätt väg

Som sagts innan så ska ni nog tänka på det här med praktiska sysslor, och komma överens om hur det ska gå till (vem gör vad). När jag blev sambo så var det faktiskt ett bekymmer. Vi var överens om hur ofta det skulle städas, och att vi skulle hjälpas åt. Men av någon anledning blev det inte bra ändå, så vi fick till slut dela upp ansvarsområden, så att vi visste vad som gjordes... Pengar är ju en annan fråga, hur ni ska göra med det. Gemensam ekonomi, sätta in en viss summa varje månad till ett speciellt konto för gemensamma utgifter, eller helt skild ekonomi. Inget är rätt eller fel, det handlar bara om att hitta ett sätt som båda är nöjda med...

Kan man bara kommunicera med varandra så är det nog inga problem att hitta en lösning. Det är dock inte så lätt alltid, att lära sig att uttrycka vad man vill på ett sätt som inte får den andra att gå i försvar. Men det brukar hjälpa om man är lugn och talar om vad man vill och varför, och ger den andra möjlighet att svara.

Saker som kan vara bra att uppmärksamma är ju kommuniation - hur hanterar ni när ni tycker olika om saker? Hur hanterar ni över huvud taget olikheter ni har? Där kanske man själv också får tänka till hur man själv fungerar. Blir det bråk eller konstruktiva samtal där båda lyssnar och försöker förstå varandra?

En annan är respekt. Hur behandlar ni varnadra inför andra? Pratar han ner dig eller lyfter han upp dig? Skämtar han på din bekostnad eller lyssnar han och värderar din åsikt?

Det här är små saker som är stora, och som kan ge en någorlunda bra bild över folk fungerar...

... och glöm inte skrattet, humorn, att kunna ha roligt tillsammans! Det är väldigt viktigt anser jag. Om man kan skratta med varandra, ibland t o m åt sina egna tillkortakommanden, så tror jag att det i sig har läkande kraft.

En varningssignal är om du känner dig nedvärderad eller förminskad, eller om det finns annat som ger dig otrygghet och olust. Om du hela tiden måste vara på din vakt med hur du formulerar dig och vad du "visar upp" så är det något som är fel. Håller helt med er som skriver att förhållandet bör ta fram det bästa hos båda parter. Bidra till utveckling och självkännedom, och även lära överseendets stora läxa. Att kunna förlåta, acceptera och inte stirra sig blind på småsaker..

Ett intressant ämne man kan säga mycket om

Utgå ifrån vad som känns bra för DIG

Jag håller med tolonta, ha inga romantiska föreställningar om att flytta ihop, det är då ni upptäcker skllnader som ni inte visste fanns. Undvik dem genom att prata igenom innan vad ni har för förväntningar på praktiska detaljer. Det är ju ändå upphov till de flesta småbråk inom ett förhållande.

Jag tycker att det viktigaste förutom känslorna för att ett förhållande ska fungera långsiktigt är att man har lika värderingar, kanske från en liknande uppväxt/uppfostran men det behöver det inte vara. Har ni diskuterat mer långsiktiga saker, som barn och var ni vill bo, hur ni tänker er livet, är karriär viktigt eller är er tid viktigare? Sådana typer av frågor.

Det tycker jag var bra skrivet och stämmer överens med min filosofi! Man ska känna att man blir att må bra av varandras sällskap och framför allt ha roligt tillsammans!

Ett tips som har varit jättebra i vårt förhållande:

Om man retar sig på något som den andra gör så måste man säga till direkt! Väntar man och tar upp det en annan gång så har man ingen rätt att ta upp det. Dvs att tiga är att acceptera.

Vi trivs jättebra med detta, allt blir avslappnat och man behöver aldrig gå och fundera på vad den andre ska tycka. Vi har båda tidigare haft förhållanden med kritiska respektive som har gjort att man till slut oroligt har tassat runt på tå för att inte stöta sig med den andre.
Nu kan vi båda vara oss själva och när något dyker upp så diskuteras det direkt, innan någon egentligen retar sig eller blir arg på riktigt.

Svårt att förklara märker jag, hoppas att du förstår hur jag menar.