Ska jag fria?

Jag sitter lite i samma sits.. Vill verkligen ta steget och jag är rätt säker på att killen min skulle svara ja, men han har även han sagt att han tycker att killen ska fria. Sen finns det en liten del av mig som känner att jag skulle sakna att själv bli friad till.

Men de kanske bara är att lägga locket på alla såna tankar och satsa!

Jag funderar lite smått på att fria jag också, men har tyvärr inga tips. Kommer dock att följa denna tråd för att inspireras!

Stort lycka till!

Hejsan!
Jag är i precis samma sits som dig, har varit förlovad i 5 år på nyårsafton och vi har båda två pratat lite då och då om att vi borde gifta oss men något regelrätt "frieri" har det aldrig blivit!
Nu vill jag alltså ta steget och passa på när det ändå är skottdagen i år! Samtidigt funderar jag precis som du, dvs att tänk om jag ångrar att jag inte väntade ut honom eftersom det ju trots allt lite är killens sak att fria! Men ju närmre vi kommer skottdagen destu säkrare blir jag på att jag vill göra det, så till 90% kommer jag att fria då!
Jag har också funderat mycket på hur det ska gå till och det lutar nog åt en fin middag med massa levande ljus och rosor, en flaska champagne och så frågan då förstås! :) han kommer hem rätt sent på fredagen så jag tror det skulle kännas stressigt att åka iväg nånstans..
Hur går det för dig och dina planer?

Fast egentligen är det en ganska kort stund som själva frieriet spelar roll tycker jag. Sen tar bröllopsplaneringen över, och sen har ni ert bröllop att se tillbaka på. Och då spelar det faktiskt inte så stor roll vem som friade. Huvudsaken är att ni får ett kul eller mysigt minne att tänka på, än vem som faktiskt ställde just frågan. Kanske blir hans reaktion så underbar att du kommer fråga dig själv varför du itne friade tidigare? Eller din egen nervositet och planering, upplägget...kan inte det vara lika mysigt att tänka tillbaka på som exakt vem som ställde frågan?

Själva frågan är inte poängen - det är svaret.

Jag lurade min sambo så han trodde att vi skulle gå på bio men i själva verket hade jag bokat hotellrum till oss här i stan. På hotellrummet hade jag ordnat så att våra ringar stod uppe och så hade jag inhandlat nya underkläder till oss båda som låg på sängen. Kan juh säga att min sambo blev väldigt förvånad men samtidigt väldigt glad och rörd.

Jag har aldrig ångrat att det var jag som tog initsiativet. Vi minns det båda som vår natt. Man ska följa sitt hjärta oavsett vilket kön man har. Tycker snarare att det visar på styrka och jämställdhet i ett förhållande!

JA! Man ska aldrig tveka!

Jag är precis i samma sits, har alltid tänkt att jag vill ha ett typiskt "amerikanskt" frieri med överraskning och blommor och tårar och folk som applåderar och hela baletten :oD men nu vill jag bara få det gjort! Jag och min sambo har varit tillsammans i drygt fem år och nu har jag bokat hotellrum i kph till på torsdag, köpt champagne och tagit ledigt hos hans chef! Så nu finns ingen återvändo, eller hur? Är sjukligt nervös och har också funderat på om jag kommer "ångra" att jag inte väntade på honom, kanske är han inte redo? Han har ändå sagt något om att friandet är killens sak men samtidigt tror jag att han skulle tycka det var skönt att "slippa" det då han vet att jag har velat ha ett jättefrieri... Vad tror ni?!?!

Klart ni ska fria! :) Jag har nu gjort det.. för 3:e gången, och nu ska vi förlova oss!! De två första gångerna kunde han inte svara, så den 3:e gav jag honom en viss tid att fundera på. Jag ville hellre ha ett "nej" än ett "kanske". Så, nu i helgen gav han mig ett svar. Så, tjejer.. fria, men var beredda på att svaret inte blir som ni vill. Men ge inte upp! Lycka till!

Friade och fick ett ja, är så lycklig...

grattis

grattis! va roligt!

Grattis.. ja där ser du.. ingen direkt skillnad! Jag friade oxå.. och ångrar mig inte en sekund, om jag inte hade frågat så hade vi inte varit där vi är idag, med alla planer för framtiden m.m Eller jo det hade vi, men inte just nu i alla fall! :)