Hur "ber" man om pengar till sitt bröllop?

Håller med dig! Man har ju ingen aning om hur livet kommer att se ut, vad är det man väntar på? Ännu högre lön? Större hus? Sen när man väl har det så är det nåt annat som fattas.
Lycka till med bröllop och barn!

Nej precis. Stå på egna ben är väl ledordet. Bara man ligger över existensminimum liksom.

Men som sagt, man kan ju aldrig planera för framtiden. Man vet aldrig vad som händer. Någon kan bli sjuk, jobbet kan gå förlorat, separationer kan ödelägga bästa ekonomi...

Trist men sant liksom. ;/

Måste hålla med majoriteten här, ska du be om pengar så ska du inte ha bröllop. Man ska känna att man själv har råd. Sen om någon bidrar så är det ju hur bra som helst, men man ska ju inte förvänta sig pengar av någon

Äsch, det är väl bara att fråga föräldrarna rakt ut om ni har en bra relation till varandra, det skulle jag göra! Om de tycker att ni verkligen ska gifta er och har ekonomisk möjlighet att hjälpa till, tror jag inte att det kommer att kännas som tiggeri, de blir nog bara glada över att bli tillfrågade. (sen beror det kanske så klart på vilka belopp det handlar om, men jag tyckte mig läsa i början att det inte handlade om nåt mastodontbröllop med designade servetter... )

Det är klart man inte vill vänta med att gifta sig, och pengar betyder inte allt här i världen, visst löser det mycket men man blir inte lyckligare bara för att man har det gott ställt!

Man blir så klart inte heller dåliga föräldrar bara för att man inte har gott om pengar, jag har flera klasskompisar just nu (jag är 27, pluggar på univ) som har barn, flera av dem är ensamstående, och jag har aldrig nåååågonsin hört någon av dem sucka över det...

Hoppas det går bra, och lycka till!

Jag tror att många här kanske tänker utifrån sin egen relation till sina föräldrar... alla har ju olika. För ett tag sen ringde jag till min pappa och skrek "jag behöver några fler saker till bröllopet så hit med ett par tusen, gubbjäkel". Det är vår skämtsamma jargong som vi alltid har haft. Och han kan ringa och skrika på mig att han ska göra mig arvlös. Poängen är att man själv känner sina föräldrar bäst. Känns det någorlunda naturligt att fråga om ett bidrag till bröllopet så är det väl inget fel i att göra det, så länge man vet att föräldrarna vågar säga nej om de inte anser sig ha råd.

Kom på en annan sak, jag vet inte om det är "rena pengar" ni tänker be om, men ett annat alternativ kanske kan vara att fråga om de har möjlighet att hjälpa till med några saker inför bröllopet, t ex tårta, kläder, maten osv? Så behöver det inte kännas som tiggeri kanske?

Vad ska man ha föräldrar till ifall dom inte kan ställa upp på sina barn?!

Jag tycker du ska prata med dina föräldrar, fråga ifall dom vill hjälpa till, och om dom har förslag på hur ni kan ha budgeten kan bli minimal.
sen tycker jag din m2b ska göra det samma(då har ni nämnt det).

Tycker det verkar mer osmakligt utav era föräldrar som inte tar upp ämnet.

Vet inte kanske är bara min åsikt, men... Själv räknar jag med att en dag ska jag ha äran att få betala för vårt/våra barns bröllop. Och sen ifall dom inte vill det, så får man väl ta den smällen då.

Men ifall ni inte ber om hjälp fr era föräldrar så tycker jag du kan be tex någon vän i bekantskapen att tex baka något t er och en annan fixar något annat.
Jag skulle då hjälpa min vän o har gjort det utan en massa frågor eller påpekan. Att få hjälpa någon på deras stora dag, stort bröllop eller litet- är en ära.

Bröllop är ju inte alltid utav bästa kvalite för att man spenderar en massa pengar, utan att man har nära vänner/släkt där och delar brudparets glädje.
Man måste ju inte ha mat/buffe osv. utan man kan ju bjuda på hembakat och tårta m kaffe, eller likn.

Jag hoppas det löser sig för er.

Min mamma frågade direkt om jag ville ha ett bidrag till klänningen eller festen när vi berättade om bröllopsplanerna. Min pappa eller hans föräldrar har inte erbjudit sig att bidra med något ännu. Däremot tror jag att vi kommer att berätta för dem att min mamma betalar klänningen så får de också bidra om de vill. Kan nästan tänka mig att den ena inte vill vara sämre än den andra...

kan ju tillägga att jag menar inte att jag vill betala hela bröllopet till våra barn, men t stor del.

Det är väl klart man lätt utgår från sin egen situation i första hand när man ger råd...

Och det är ju klart att det är olika beroende på hur kulturen i familjen är när det gäller att be om pengar, men i TS fall verkar det väl ganska klart att det inte är helt lätt att bara gå och fråga, i så fall hade hon nog inte behövt posta en fråga om det.

Ett förslag (utifrån hur jag själv skulle ha agerat om jag var i samma situation, och kulturen i min familj) kan ju vara att om man känner att man absolut vill gifta sig nu på en gång, gå till föräldrarna och be om ett lån på den summan ni behöver och erbjud er att betala tillbaka med 500 kr i månaden eller så. Det bör ju även en students ekonomi klara av.
Om de sen erbjuder sig att betala den delen istället så är det ju jättebra, om inte så kan ni ändå ha ert bröllop.