Sa först ja och nu nej?
Friade till min sambo/barnens pappa 29/2.
Han sa att ja jag vill gifta mig med dig en vacker dag.
Jag sa att jag behöver inget pampigt bröllop och de räcker att barnen är med om det nu skulle va så. + att jag vill det för barnens skull om det skulle hända oss nåt. Ja de vill ju han med och hade tänkt på det. Nu sa han att man kjan visst skriva typ testamente om det..
Jag sa att han får välja datum, men inte att jag vill vänta si sådär 10 år. Nu idag hade han pratat med en av sina äldsta vänner.
Hans sambo hade med friat och då hade han sagt nej inte på länge länge. Och då kommer sambon och säger detta till mig. Och så säger han att det blev ju samma svar från oss. Nej eller om väääldigt länge..10-20 år.
Jag blev skitlessen. Har ju faktikt börjat fundera lite. Tur att jag inte berättat för många än bara 2 av mina bästa vänninor..men hur ska man få honom att fatta att detta är på riktigt och att man inte kan säga så..? Då hade han ju kunnat säga nej i så fall...
Oj va svamligt men hoppas ni orkar läsa och förstår vad jag menar..
