VIlken känsla!
Vilken enorm känsla det är att veta att vi verkligen ska gifta oss, dela resten av livet (om inget oväntat händer förstås) och detta känns bara så rätt och det är en obeskrivlig känsla. Vi har varit tillsammans sen 2002, förlovade sen 2004 och nu gifter vi oss 2008 
Vi har skickat inbjudningar och alla våra närmaste vänner har tackat ja! Vi hinner antagligen spara ihop de pengar som behövs och förhoppningsvis håller vi oss till budgeten eftersom vi redan betalat en hel del och mina föräldrar har dessutom lovat ett litet bidrag något vi verkligen inte räknat med men tacksamt tar emot eftersom det säkert tillkommer oväntade utgifter i slutänden. Ingen i familjen lägger sig i hur vi planerar vårt bröllop utan alla är bara glada vilket känns mycket skönt eftersom att man förstår att det är ett rätt vanligt problem.
Men det allra viktigaste tror jag är att man inte glömmer bort mitt i all planering varför vi gifter oss och att man försöker att reflektera då och då! Och det är just den känslan av kärlek jag försöker beskriva även om det blir en hel del svammel! Jag var bara tvungen att skriva av mig lite.
Lycka till tjejer (och killar)!!
Jag känner mig helt glädjeberusad när jag stundtals inser vad som väntar och vad framtiden har att ge 