Lite besviken

Hej!

Vi har också samma obalans mellan familjerna, jag försöker hålla min mamma på avstånd, medan m2b:s föräldrar knappt frågar hur det går med planeringen! Personligen tycker jag mycket bättre om m2bs familjs reaktion, eftersom mamma överdriver och jag vet att de inte lägger så stor vikt vid firande! Men jag vet ju att de tycker om mig och att de kommer att ställa upp för oss om det behövs!

Jag har likadana svärföräldrar men försök att inte lägga så mycket energi på vad dom tycker utan huvudsaken är att ni får varann.....Vi hade ett jätte litet bröllop men det betyder inte att vi inte tar det på allvar....lycka till nu //Anna

Jaa du ,jag håller med dig ett grattis hade f-n inte vart så svårt att kläcka ur sig , det är iaf deras son som ska gifta sig .Men vissa är sådär men å andra sidan behöver du inte berätta så mkt planer för dom heller då om dom iaf inte är intresserad

Du får ett grattis av mig iaf och en stor kram

Tack så jättemycket allihopa!

Det är ju klart att jag vet att dom tycker om mig och jag tycker jättebra om dom också.. blir bara så fel när man byggt upp ett scenario i huvudet och så blir det inte alls så.. Lite barnsligt kanske.. men det är sån jag är.

Tack för kramen Humlan, den värmer!

Vi har det exakt likadant.

Mina föräldrar har erbjudit sig att fixa massor, mamma vill sy och betala för mina klänningar och de kommer att stå för festen. Vi har vigseln utomlands så den kommer att bli lite enklare i trädgården men ändå. Vi pratar flera gånger i veckan och stämmer av detaljer mm. De kom dessutom över med champange och ville skåla och gratulera när de fick höra att vi skulle gifta oss.

Min sambos pappa (hans mamma är död) har inte ens sagt grattis till min sambo, han frågade bara lite om resan eftersom han själv har funderat på att åka till maldiverna. Mig spelar det inte så stor roll, men det märks att min sambo är ledsen över bristen på entusiasm och skäms lite för att hans pappa inte erbjuder sig att hjälpa till med något.

Min svärmor har sagt grattis...men det stannar väl där.
Hon har senare även sagt att hon inte vet om hon vill komma på brölloppet då hon nog inte kan få hundvakt....(bör kanske tilläggas att jag berättade det för henne direkt när vi bestämt oss...) så hon har haft ca 10 månader på sig.

Då min mor vill göra tårtan och min bukett som bröllopspresent till oss så tänkte jag först att vi kanske ska dela mellan mödrarna så ingen känner sig glömd, men hade kunnat bespara mig det bekymmret, hon vägrade.

Så nu är det bara min släkt som hjälper till och gläds. Däremot kommer min m2b halvsyster och hon är glad ialla fall.

Så jag förstår hur du känner....men kom ihåg att det är deras förlust! Det är dom som missar roliga saker som hör ihop med allt fixande, är juh trots allt inte bara "jobb".

Vi har det oxå likadant!
Du är inte ensam iallafall, det kan alltid vara en tröst!

Tråkigt med sådana reaktioner.
Ett jättestort grattis!!! Ni kommer nog att få en UNDERBAR dag!

Tack för alla uppmuntrande ord! Det låter kanske hemskt, men det är ganska skönt att inte vara ensam. Vi får helt enkelt peppa varandra!

Likadant här.

Men lägg inte energi på det. För vissa är det inte lika stort som för andra helt enkelt.

Näe, det är väl så.. och jag håller med, att hon inte tycker samma som jag är ju inte nån stor grej heller.. behövde bara prata av mig lite till någon som lyssnar och förstår och ni finns ju överallt här!

Ja, det känns alltid bra med respons

Samma här... min familj frågar jämt om hur det går med planeringen och blev jätteglada när vi berättade att vi skulle gifta oss. Sambons familj var lite mer: jaha, var då... ska det vara ett stort bröllop eller. Inget grattis!Och de frågar inget nu heller. Kände mig ganska ledsen efteråt men jag vet att de inte har samma traditioner i sin familj som vi när det gäller giftemål (skilsmässor och små borgerliga bröllop). Jag fick känslan av att de tror att jag har övertalat min sambo att ha ett stor kyrkbröllop fastän han inte skulle vilja.. men han vill lika mycket som jag. Men jag vet också (efter åtta år) att de inte är så utåtriktat känslomässiga som min familj... som snarare är åt andra hållet Försöker bara vänja mig vid det. Det blir en härlig "get-together" på bröllopet! Är ganska säker på att de faktiskt tycker att det är kul också men jag är bara van vid lite mer respons.

Vi fick inte heller någon respons från min svärfar när vi berättade att vi skulle gifta oss. Han sa ett taffligt litet "grattis" och sedan var det inget mer. Han frågade INGENTING så vi försökte berätta lite så han skulle veta. Men gensvaret blev: "Jag får väl borra vidare här nu"......vad ska man säga....

Ähh min mamma kommer säkert heller inte på vårat bröllop,hon tycker bara om sina snälla barn Så hon kommer nog skylla på att katterna inte kan vara hemma själva..Thats life

Både min mamma och svärmor har likgiltiga känslor verkar det som. Men det försöker jag inte tänka på, för det är för våran egen och barnens skull vi gifter oss och inte för alla andras. Men visst vore det skoj om dom kunde glädjas lite grann...