Jag gillar inte min mans bror!

det ni inte klarar hos varandra är kanske att ni båda är så nära din man? Verkar som om konkurrens råder... försök ta dig över detta är mitt råd. din man har plats för er båda. Jag menar inte att du behöver umgås jättetajt med hans bror, men för din mans skull, gör det otänkbara o ta initiativ till att åka dit o söndagsfika tex. Tänk på hur glad han skulle bli och bit ihop, var trevlig o försök>!!!
Har brodern inga som helst likheter med din man som du kan se och uppskatta? blunda för det du inte tycker om.

Lycka till

Du kan ju lära känna barnet. Han/hon kan ju vara det som gör att ni kan umgås, det är ju en helt ny person utan några förutfattade åsikter. Småbarn tar dessutom ofta ganska stor plats i t ex konversationer vilket kan underlätta.
Ni behöver ju inte bli bästisar och träffas jämt, men det är ganska skönt när det åtminstone "funkar" så att man slipper fundera på det. Eftersom din man verkar gilla sin bror så är det ju värt att försöka.
Tänk efter hur du skulle vilja att ni löste det om det var tvärtom, dvs om din man inte gillade din bror som du ville umgås med och tyckte om.
Så skulle jag i alla fall göra tror jag, men jag har ju inte hela bakgrunden. Hoppas det kan vara till någon hjälp i alla fall.

Min första tanke är att: det nyfödda barnet har väl inte fjort något och förtjänar ett försök i alla fall. Som någon tidigare sa så tycker jag verkligen att du ska ställa upp för din mans skull för du får tänka dig i hans situation lite. Hur det känns för honom att vara mittemellan?? Kan verkligen inte vara kul, och du och hans bror nehöver inte älska varandra men ställ upp ändå.

Jag hade gjort det för min man och varit en del av barnets liv, för barnet har inte gjort något fel utan förjänar en faster.

Men se till din egen rätt!
Det är ju DIN lilla släkting, kanske en helt underbar liten skrutt!
Klart du ska se till att få träffa lilla underverket och få en egen relation till det lilla och du behöver absolut inte bry dig om barnets pappa! ( ja...för du vill ju inte det)
Träffa barnet för ditt o barnets skull..var lite ego :)
Hur är mamman till barnet?
...är hon också omöjlig att umgås med?

Barnet ska väl inte behöva lida för att ni inte tål varandra...

Tack för era råd! Men det är inte så att jag behandlar hans brorsdotter illa eller så. När jag väl träffar henne så är hon som vilket annat barn som helst. Jag skulle aldrig visa min ovilja mot henne! Men det är hans bror jag inte tycker om. Och det blir då att jag undviker att träffa dom överhuvudtaget. Eftersom han inte tycker om mig heller så är det inte precis som om han kämpar för oss att ha ett förhållande inte. Han är nog glad när hans bror kommer till familjeträffarna ensam. Dom har mycket roligare utan mig. Så är det bara. Men visst håller jag med det en person skrev om att det inte kan vara lätt för min man som står mitt emellan. Han blir emellanåt väldigt trött på att jag inte ens försöker. Enligt honom så försöker ju hans familj mer än vad jag gör. Något jag inte håller med om. Det enda dom är bättre på är att vara bättre skådisar och kunna fråga honom hur jag mår på sin höjd. Jag är inte alls lika bra skådespelare och kan inte ens fråga om det då jag inte bryr mig om dom. Det gör honom illa att jag inte tar något intresse av hans familj. Men hur går jag till väga med det här när jag verkligen inte bryr mig om dom?? Hur spelar man bara för att hålla friden med sin man? Hur gör andra familjer som inte gillar varann. Accepterar dom bara läget?? Jag förstår att min man lider av det här men jag fattar samtidigt inte heller varför han inte kan acceptera läget som det är. Han verkar vilja leva i sin drömvärld av att alla helt plötsligt tycker om varann. Som någon annan skrev. Jag håller med om att jag absolut känner mig som en konkurrent till brorsan. Om han istället väljer att ringa honom på vägen hem från jobbet så blir jag sur även om jag försöker att inte visa det förstås. Han ska nu på en tjänsteresa till deras hemstad och vill ha med sig sin bror dit. Det gör jätteont men vad kan jag göra?
Om jag tyckte om brorn så skulle det ju inte alls störa mig.
Men jag ser honom som ett hot då han inte tycker om mig och skulle bli jätteglad om vi bröt upp. Vad gör andra som inte tycker om en partners familj??

Kan säga så här,jag är inte överförtjust i min brors fru av många anledningar..
Men det är bara att gilla läget dom har barn ihop som jag tycker jättemycket om o han har valt att dela sitt liv med den kvinnan..Vi träffas inte heller så ofta då vi flyttade 50 mil bort för några år sedan o dom ggr man träffas så får man göra så gott man kan...

Tror du att det skulle funka om du bara fokuserade på brorsdottern? Frågar hur hon mår och så där?
Det skulle ju kanske kunna vara en medelväg. Det måste ju vara svårt för föräldrarna till barnet att vara negativa till någon som intresserar sig för dottern. Det lät ju även som att du skulle kunna bry dig om henne på riktigt och inte behöva låtsas. Det kan vara värt ett försök. Barn kan vara väldigt givande.

har inga problem med mina svågrar/svägerskor men känner igen problemen med vänners pojk och flickvänner. Jag blir otroligt anti en person om jag ser att de hindrar och begränsar min vän istället för tvärt om. i en bra relation lyckas man förstärka den andra personens bra sidor o får dem att blomma.... inte tvärtom. Trots att jag avskytt vissa personer så har jag valt denna strategi:

1 Prata aldrig illa om personen du ogillar med min vän (detta får min vän inte att må bättre, gör henne/honom bara ledsen)

2 Undvik att umgås alla 3, men bjud med "pest objektet" ibland (typ fester, utflykter etc.) för att visa din goda vilja.Detta gör jag enbart för att min vän ska må bra. (du har märkt att din man blir ledsen på att du inte försöker, kan du inte göra en uppoffring o försöka ibland då? att han blir glad gör ju erat liv ihop bättre, tänk på vad du hade velat om han inte hade klarat din syster eller bror) Jag spelar aldrig spel men håller tillbaka vad jag känner. ställer "vilket vackert väder" neutrala frågor. Umgås med hans familj o visa intresse.

3 Försök leta positiva saker med personen du ogillar. Ni kommer ju antagligen fortsätta ses livet ut.

Lycka till! Jag VET att det inte är lätt men du har allt att vinna på att försöka!

Jag kan tyvärr inte säga annat än gilla läget. Färstår vad "lyckligjävel" försöker säga, men en vän är inte samma sak som en make och jag vet själv att det alla vill är att ens fru/man ska komma överrens med familjen så jag förstår verkligen varför han lever i sin drömvärld.

Sen får ju du tänka så här: klart att din man får intryck av att familjen bryr sig mer och försöker mer än dig eftersom dem fråna(även om dem kanske spelar) men det är ju viktigt för honom. SÅ jag tycker att du ska fråga även om du struntar i dme eftersom det är en viktig sak.

Se det inte på något annat sätt än som att du gör allt för er relation och inte vill utsätta den för skada. Jag kan förstå att det är jobbigt men det är 100 ggr jobbigare för din man.