30-årskris

Det kan alltid vara till fördel att fundera i positiva banor kring det livet man redan har men man kan ändå komma fram till att man vill ha annat...hur som helst så är en krisperiod inget bra forum för förändringsbeslut!
Fundera...sätt upp plus o minuslistor, vänd o vrid på allt men vänta med att fatta beslut tills du är inne i en bättre period.

puff...

Önskar jag kunde hjälpa dig , men jag har aldrig haft nån kris i den bemärkelsen...
"puffar" lite åt dig...

Många styrkekramar!!!!!

Jag hade något liknande när jag fyllde 25. Allt jag sa när jag var yngre som jag skulle ha hade jag inte. Blev totalt förtvivlad och bara stortjöt. Men efter ca 6 månader så ändrade sig ALLT. Jag tror att när man är inne i en kris så ser man inte allt annat omkring sig som är toppen, utan man fokuserar på det negativa. Försök istället att tänka på allt du HAR åstakommit och du vill ska hända. Prata med din pojkvän om ni inte kan hitta på något tillsammans som en gemensam hobby m m

Hoppas att det hjälpte lite.

Jag tror alla går igenom det mer eller mindre

fler som känner igen sig?

Jag hade en kris när jag var kring 24 tror jag att det var, men jag kunde inte sätta ord på vad det var. Superjobbigt. kommer tyvärr ite ihåg hur jag kom ur det heller, men försök att se det positiva i tillvaron istället för att fokusera på "tänk om man skulle ha"

Jag hade dessutom lite ångest av någon anledning, vet ej varför faktiskt, innan jag blev gravid. fick då tipset att äta rosenrot och YES! det gav mig såda positiv energi. Jag orkade med livet. jag tror att det var för ycket på för kort tid. Dygnet hade inte så många timmar som jag behövde.

Ja, jag hae nagon likande kris. det var faktiskt kroppen som sade ifran innan jag själv fattade att jag inte madde bra. Jag tappade har pa en kal fläck.
Sedan insag jag att det eg inte var EN stor grej som inte stämde utan flera saker med manga grejer - jag hade gatt upp i vikt och madde illa av det, jag hade trist jobb och stâmningen ahde blivit pest, i förhallandet var det heller inget bra.. När jag vâl hade punkterat vad det var som inte stämde sa började jag nysta i en av tradarna; jag tog vikten eftersom det var det mest konkreta. Att bara ta tag i nagot gjorde att det hela kändes bättre. Sedan rensade jag upp det som inte funkade pa jobb och redde ut saker och ting med maken med. Jisses vilken lättnad!

Visst är det skönt på et sätt att se att man inte är ensam även fast det är ett jobbigt kapitel i ens liv

Ang att krisa...

Jag tror det är bra. Ibland behöver man röja upp i sitt liv. Att fylla 30 kanske får en att äntligen göra den där "storstädningen" man behövt länge.

Jag tror man ska rannsaka sig själv ibland. Plocka bland det som är bra och tänk positivt ang det. Rensa bort dåliga saker...