Nu är jag fru!
Han sa ja på rätt ställe! Och det gjorde jag med! Fredagen den 4/4 blev vi man och hustru, på en brygga vid havet.
Vaknar förstås vid halv 6 på bröllopsdagens morgon, har inte särskilt mycket kvar att fixa med så jag väntar otåligt på att resten av gänget (mannen och vittne nr 1) ska vakna - de är lite mer av sjusovare. Tunga moln på himlen men åtminstone inget regn.
När mannen går upp har han superont i halsen och lätt feber. Men han säger att med lite Alvedon och Bafucin ska det nog gå. Vid 9.45 åker vi iväg, han släpper av mig vid blomsterhandeln och åker själv för att hämta vittne nr 2 vid tåget. Brudbuketten är precis som jag ville ha den, liten handbunden med röda rosor, brudslöja och ett par slingor murgröna. Lite blyg, inget exklusivt och designat, men vacker. Snack vid köksbordet tills jag inser att ska vi vigas kl 12 är det hög tid att göra sig iordning. Sminkar mig själv och vittne nr 1 gör håret, vilket inte är särskilt komplicerat, har halvlång page och bara ett litet diadem. Vi lyckas komma iväg nästan i tid!
På vägen till stranden bryter solen igenom. Vigselförrättaren väntar på oss vid hotellet precis vid strandkanten, och vi inser att bubbelvinet vi skulle ha att skåla i står kvar hemma i hallen! Men vem sjutton vill slösa tid på att bråka i en sån stund så vi rycker på axlarna och går ganska avslappnat ut på den långa bryggan. Det blåser och vittne nr 1 huttrar av köld, VF hjälper henne att linda jackan runt de bara benen, ser lite udda ut men vem bryr sig hihi. Så håller VF ett tal där hon lindar in citat från vad vi sagt om varandra under vigselsamtalet. Igenkännande skratt och glädjetårar. När mannen sätter ringen på mitt finger tror jag att jag ska explodera av kärlek.
Efteråt äter vi lunch på hotellet med VF och vittnena. Jag flyter på små rosa moln, mannen beundrar ringarna och vi pussas om och om igen. Till slut bryter vi upp och far tillsammans med vittne nr 1 hemåt där bubbelvinet står och väntar. Mannen är ganska slut och känner av förkylningen så han får nådigt tillstånd att gå och lägga sig en stund, medan jag och vittne nr 1 sitter och babblar om himmel och jord. Senare lite improviserat fotograferande framför ytterdörren, och framåt kvällen far jag och mannen tillbaka till hotellet för att tillbringa bröllopsnatten där.
Vi har förstås glömt nyckeln till rummet så taxin får vända halvvägs. Men väl framme så halar vi fram ytterligare en flaska rosa bubbel, lite ost och bröd och pratar, pratar, pratar och pussas, pussas, pussas. Jag ber mannen att ta fram mobilen och sitt headset, och sätter på "Av längtan till dig" som jag i hemlighet lagt in. Det kanske låter lite kliché, men vi är inga vana bröllopsbesökare och mannen har aldrig hört den sången förut. Vi är båda lite äldre (45 & 63) och texten passar så bra in på oss. Han börjar storgråta av rörelse, och det gör jag förstås också. Sedan... ja om jag säger så här: de nya underkläderna fick godkänt!
Lördag morgon har mannen 40 graders feber stackarn och är helt däckad, sover hela dagen. Söndag morgon ramlar han ihop i köket. Första gången jag får presentera mig som hans fru blir till larmoperatören på 112! Tack och lov är det bara en svimning, blodtrycksfall orsakat av kombinationen hög feber, lite vätskebrist och hjärtmedicin. Han piggnar snabbt till. Söndag kväll orkar han sitta uppe och lägga in foton i datorn, och fast han är så sjuk kramar han mig mycket och ofta och säger hur häftigt det är att vi är gifta. Han verkar på bättringsvägen nu som tur är.
Så, en del drama men mycket glädje. Fantastiskt att få visa alla, men framför allt oss själva, att det är vi två, i vått och torrt!