En mamma som vill bestämma...

Har ingen sådan mamma, men hade stålsatt mig för min svärmor som jag VET är sådan (i all välmening dock!). Nu är det 2,5 mån kvar till bröllopet och fortfarande har hon inte gjort något "väsen" av sig. Min m2b och jag är förstummade, men glada! LYCKA TILL!

Be henne lägga ner! Säg ifrån!
Min mamma och svärmor frågade hur det gick med planeringen, var lite nyfikna och så. Det förstår jag. MEN som sagt, när det frågades om när jag skulle ut på stan och prova klänning så sa jag bara att jag redan beställt en. -Så var det ur världen...
Om jag ville ha hjälp med något, så har jag redan fixat det...

Enkelt sätt att få dem att inte lägga sig i.
Berätta så lite som möjligt men tillräckligt för att de inte ska tjata!

Tack för rådet! Problemet är att hon vill veta i detalj hur vi har tänkt oss allt och hur allt ska fungera, logistik m.m. Så hon nöjer sig inte med att man säger att man redan fixat det! Jag säger till henne men då blir hon bara arg. Hur ska jag göra, jag vill ju inte att hon ska bli sur heller...?

Visst ska du säga ifrån...men gör det lignt och sansat när ni båda sitter ner så att det inte blir ett gräl av det hela där ni båda blir ledsna. Sätt dig ner och säg likn:

" Mamma, jag uppskattar all hjälp jag fått i samband med bröllopet och det betyder mycket för mig, men från och med nu så skulle vi vilja sköta resten av planeringen...eftersom vi vill ha dig som gäst på vårt bröllop. Och det är roligare om inte gäster vet allt. Det skulle betyda mycket för oss om vi fick fortsätta själva.." eller nåt sånt...

Men hon har ju inte med det att göra. Bara att säga åt henne att lägga ner. Hon får väl se på bröllopet hur ni planerat som alla andra.
Säg ifrån nu.

Snart fru L skrev 2008-04-08 23:05:21 följande:

Svårt det där, min mamma bryr sig överhuvudtaget inte alls om bröllopet så jag är inte i din sits.
Mammor är ju svåra att förändra, så det du kan göra är att lyssna och vara tyst och inte bry dig, men ändå göra som DU vill så långt det går. Man liksom bara flyter med henne fast bara som hon tror förståss. Att hon säger JAG VILL istället för "det vore roligt om" spelar egentligen ingen roll, eller hur ? Sån är min mamma, man är uppfödd med det och lyssnar inte, och jag bryr mig inte alls om det, försök du med att flyta ovanpå henne liksom ! Det är du som bestämmer !!!!!

Min mamma är inte kontrollfreak, eftersom hon vet att jag är bland de mest organisatoriska människorna som finns och dessutom har varit med och fixat bröllop förut (var värdinna på sotebrors bröllop). Klart hon är nyfiken och ställer frågor om hur vi tänkt och vill gärna vara med och hjälpa till, men så har hon säkert funderat över mitt bröllop sedan jag föddes (påpekade min m2b för mig när jag tyckte det blev för mycket härom dagen). Hon har framför visserligen sina idéer och jag är van att alltid tycka att de är bra, men om jag sen kommer på att jag vill göra annorlunda så tar hon inte illa upp över det (men jag får ju hålla i mig för att inte tappa bort min egen vilja i det hela).

Min svärmor däremot!!! Åh, som hon tjatar!! Hon ringer för att tjata och kolla så vi bokat festlokal (vilket vi inte gjort, men vi förhandlar med ett ställe som vi kommer ha festen på), tjatar om att de kanske "tappar bort" vår preliminärbokning, kommer med kommentarer som "har ni tänkt på att barnen kommer vilja springa omkring? Finns det utrymme för det?" Såna saker gör mig galen!!! Dels för att hon inte har med det att göra, vi tänker diskutera det med de inbjudna barnens föräldrar, men framför allt för att det känns som att hon totalt inkompetensförklarar mig och min m2b. Han har förmågan att inte berätta mer än han vill, eftersom han övat på det i typ 20 år. Jag har lite svårare, vilket hon nog har märkt, för hon frågar gärna ut mig när han inte är i närheten. Det är svårt att låta bli att svara på direkta frågor, särskilt när hon inte köper svar som "vi vet inte än, vi funderar på saken". Antar att hon tar det som att hon måste ta över och styra upp om sakerna över huvud taget ska bli gjorda. Suck!

Hon driver igång värsta stressattackerna hos mig. Helst skulle jag bara vilja skrika åt henne att "det finns ett stort rum precis i anslutnig till matsalen där barnen får vara och räcker inte det finns en hel jävla park de kan srpinga omkring i!" men somn sagt, man vill ju inte att hon ska bli sur. Så nästa gång det händer ska jag lugnt och sakligt bara säga att "Vi har inte bestämt det än, vi berättar när vi vet". Köper hon inte det kommer jag säga "vi diskuterar inte det här mer nu" och börja prata om något annat, inte fortsätta argumentera på något sätt. Så länge man släpper till och inte säger bestämt nej, utan bejakar hennes oro så kommer hon fortsätta att ventilera den på oss. Jag tänker sätta stopp för det nu.

Vi är vuxna och det är vårt bröllop och vi uppskattar att hon vill hjälpa till, men det är fortfarande vi som ska stå vid rodret.