En alldeles perfekt dag!

Vilken dag! Jag är helt överväldigad!
Det var verkligen helt perfekt, om än med ett par små missöden.

Jag vaknade redan klockan 6 och var vrålhungrig, så det var bara upp och ta sig lite frukost. Kikade på Ugly Betty och mös lite för mig själv - fästmannen hade sovit dåligt så han sov en stund till - innan det var dags att köra till frisören, som bor en mil utanför samhället. Väl där fick jag kaffe och satt i frisörstolen i två timmar, men hon lyckades verkligen få till det!

Hemma igen, och då var det dags att sminka sig. Lite lagom darrhänt var jag, men jag tyckte att det blev väldigt bra. Trots att mascaraborsten slant några gånger.

Fick på mig hela ensemblen med hjälp av min fästman. Har gått ner i vikt så min strumpebandshållare var... lite för stor. Men jag tänkte att det skulle gå bra i alla fall. Det gick det inte, så den åkte av när vi kom till festen senare under dagen. Vi klämde i oss varsin smaklös paj och tittade på The Simpsons för att slappna av lite.

Vi drack ett glas champagne och mös lite innan vi blev hämtade till fotograferingen. DÅ slog nervositeten till! Mamma mia så nervös jag blev! Fotografen var jätteduktig och bra att ha och göra med, men backen var lite fuktig och jag sjönk ner med mina klackar och trampade på klänningen ett antal gånger - med fula klackavtryck som följd. Det var dock ingenting lite Yes och kallvatten inte kunde fixa.

(Totalt sett fick jag tvätta av klänningen fyra gånger. Under och efter fotograferingen, jag råkade spilla rödvin över HELA kjolen och sen när jag försökte ta bort en chokladfläck med den röda näsduken som färgade kjolen rosa).

Till och från kyrkan åkte vi i en cabbad Buick från sent sextiotal. Riktigt coolt! Vigseln var underbar - vår pastor sade jättefina saker, solisten sjöng underbart (men var nervös) och många torkade sina ögon. Därefter följde min systersons dop som var fint det också. Jättemysig stund totalt! Men vår brudnäbb glömde ringen i vapenrummet som vi gömt oss i så kyrkvaktmästaren fick rusa in och leta rätt på den - haha, det höll på att sluta illa.

Festen var lika underbar. Otroligt god mat, jättefina tal (som fick mig att grina, bland annat min svärfar höll ett så vackert tal där han pratade om hur stolt han var över mig) och dans och folk verkade ha jättetrevligt. Underhållningen var huuuur duktiga som helst och fick mig att gråta en liten skvätt till när de sjöng Utan dina andetag. Men man hann ju knappt säga kvastskaft till alla gäster! Kvällen gick sååå fort.

Vi åkte hem vid midnatt med lite nattamat i varsin kartong. När jag kom upp i lägenheten (där vi skulle sova) säger min nyblivne make: "Packa extrakläder och din necessär, vi ska inte sova här i natt!" Vi åkte iväg till en liten stugby där vi satt och drack champagne och åt pastasallad och pratade om kvällen som varit.

Min morgongåva var en vacker smyckesskål från Kosta Boda som maken låtit gravera med våra namn och vigseldatum.

Om någon undrar vad vi skulle ha gjort annorlunda säger jag: absolut ingenting. Det var en fantastisk kväll och jag är så otroligt nöjd med allt!