Det händer inte oss...
Jag har läst flera inlägg här om stackars brudpar som blivit uppringda av mostrars exmän vill bli bjudna, kompisar som inte kommer om inte deras nya pojk-/flickvänner får komma, svärmödrar som lägger sig i och vill att kusiner/mostrar/bryllingar/sysslingar ska bli bjudna. Jag har alltid tyckt synd om dem och tänkt att det är skönt att nåt sånt inte händer oss. Men igår kväll fick jag mig en smärre chock. Först lite bakgrund:
Sambons bror U med sambo Å har precis bestämt sig för att separera. De bor fortfarande tillsammans (har en dotter), medans han letar lägenhet, och det är inga "hard-feelings". Igår var vi på Å:s 40-årskalas och sa då till henne att för oss är det självklart att hon ska komma på vårt bröllop trots att de har separerat och det blev hon jätteglad för.
Senare på kvällen när vi skulle åka hem kommer sambon och berättar för mig att han pratat med Å:s (stupfulla) pappa (som vi har träffat typ två gånger) och att han är ledsen för att han inte är bjuden på vårt bröllop! WHAT?!?!?! En gubbe som vi inte känner är ledsen för att han inte är bjuden på vårt lilla, intima familjebröllop dit endast våra föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar med respektive och barn är bjudna!!! Iofs vet väl inte gubben det, men ändå, han känner ju inte oss, vad ska han på vårt bröllop att göra?! Sambon sa att han skulle prata med mig och att vi fick se hur det blev. Då vräker gubben ur sig nåt om att sambon är en toffel. Visst blev jag irriterad på sambon som inte kunde säga nej på en gång, men han var ju också full och ville väl inte att det skulle bli tjafs.
När jag och sambon sitter och pratar om detta kommer svärmor fram (också full som en alika) och säger: "Ja, ni får ju räkna med att några som inte är bjudna kommer att komma!". Då sa jag: "Vad är det för människor som dyker upp objudna på ett bröllop?" "Ja, men det får ni ju räkna med", svarar hon bara. Åh, jag blir så arg att jag kokar!!! Sambon ska få prata med sin kära mor när hon är nykter och fråga vad hon menade (om hon minns det) och jag ska ringa och prata med Å om hennes pappa. Jag tror faktiskt att hon kommer att bli lika förvånad som mig över hans "självinbjudan". Jag menar, man gör ju inte bordsplaceringar, gästpresentationer, beställer/lagar mat och försöker hålla en budget för skojs skull!
Men jag vet ju vad det hela beror på, gubben är ute efter svärmor och ser bröllopet som ännu en möjlighet att smöra in sig. Men det kan han glömma... Även om de skulle bli tillsammans skulle han inte bli bjuden då jag inte känner honom. Jag har t.ex. inte ens bjudit min ena lillasysters pojkvän då jag knappt har träffat honom, har endast hälsat på honom en gång.
Sen så kommer vi att gifta oss i vår hemby, i princip mitt ute i skogen så det är ingen som kommer att kunna "poppa in" oanmäld. Gubben i fråga bor 10 mil bort.