När berätta för föräldrarna?

puffar

Ingen aning, vi talade om det så fort vi bestämt datum. Det var ingen stor grej för oss, vi hade inga speciella planer för att vi skulle tala om på något särskilt sätt, utan vi sa det bara när vi ändå pratade med dem.

Och det är nog troligt att föräldrarna vill hjälpa till på ett eller annat sätt... Men det bästa är ju att låta dem erbjuda sig själva, speciellt om det gäller att bistå med pengar. Annars kan man ju fråga om de skulle kunna tänka sig att hjälpa till med något specifikt.

Vi kommer skicka inbjudningskort, vi ska försöka hålla det hemligt p g a vi har en spänd relation till hans mamma, berättar vi långt i förväg så kommer det bli en massa tjafs.

våra får veta det samtidigt som alla andra vid inbjudan ca 6 månader innan pga många måste resa och är semester tider

vi berättade när det var exakt ett år kvar, dvs i helgen =P Ville säga det i tid, för planering och ifall nån vill hjälpa till..

vi talade om det samma dag som min sambo friade :) sen när vi väl satt datum var det ju inte en så stor grej eftersom alla visste att det var på gång iom frieriet/förlovningen :)

Vi talade också om det samma kväll som min Matt friade. Men jag ville iofs skrika ut det till varenda människa!!!!

Ok...vi tänkte komma till skott den 13 juni nästa år.
Det kan alltså vara en bra ide att berätta redan nu, tidigt i planeringsstadiet.
Min mamma tror jag mest går och väntar på att det ska ske

De fick veta det när inbjudningskorten kom fram!

Kanske ska tillägga att Matt bad om min hand, utan att jag visste om det! Så dom visste nog om det innan mig

vi ska berätta för alla nu till julen...

vi räknar med inte få ekonomisk hjälp, men får vi lite penmgar då är det bonus för oss...

Vi förlovade oss samma natt som vi flyttade in i vårt nya hus. Ett par veckor senare bjöd vi på inflyttnings- och förlovningsmiddag, fast min mormor upptäckte att vi hade ringar innan inbjudan kom.

En förlovning behöver ju inte nödvändigtvis innebära att ett bröllop är nära förestående men vi har varit ihop så länge och har en snart sjuårig son tillsammans så alla verkade då ta förgivet att vi skulle gifta oss väldigt snart. Detta var i januari och vi gifter oss i september.

Sen talade vi om vilket datum det blir så snart vi bestämt det själva. Vi har en hel del släkt långt bort så det krävs en del planering för de som ska resa.

Mina föräldrar har dock inte gjort några som helst ansatser att hjälpa till. Min m2b var ett tag orolig för att de hade något emot giftermålet. Jag är däremot inte orolig, de är alltid sånna att de inte vill lägga sig. Ber man däremot om hjälp brukar de alltid ställa upp. Hans föräldrar (läs: mamma) har dock lagt sig i mer än lovligt mycket. Hon har helt enkelt drivit oss till vansinne så i efterhand borde vi kanske gjort som EnaOline.

Ikväll berättade jag för mamma genom att visa henne klänning jag tycker om.... Kan inte påstå att reaktionen blev som jag väntade mig. Visst blev hon glad, men inte så där:
-Men åhhh, min lila gumma osv osv...
Hon hade nog mest gått och väntat på att få det berättat för sig. Hade tom trott att vi skulle gifta oss nu när vi åker utomlands vid midsommar, efterswom vi har ett par kompisar med oss som då skulle kunnat vara vittnen)

Men men, nu är det i alla fall gjort!

Pappa var glad att vi berättade ett år innan (förra helgen) eftersom han har gått och gruvat sig över "Tal av brudens far", så nu har han mycket tid på sig att fila på idéer, hihi ;)

Om man vill nämna det för att kunna inbringa en slant så är det väl bra att göra det så fort som möjligt...

Annars så får dom väl inbjudan som alla andra.

Vi berättade direkt när vi bestämt datum. Men för alla andra var det hemligt i ett par månader till. Dom blev minst sagt chockade. Min pappas kommentar var "Jaa, då får du väl se till att du inte har något pass i stallet den dagen..." Våra mammor satt mest och gungade fram och tillbaka på stolarna som två statister ur Gökboet. Det var kul!