10 bra saker med mitt bröllop (och en dålig).

I onsdags var det min tur.
I onsdags blev jag fru.
Gästerna kom redan på tisdag eftermiddag då vi firade min mans födelsedag och att Louis Jordan skulle ha fyllt 100 år med ett riktigt jazzparty.
Jag trodde att vi skulle vara 100 gäster inklusive 10 barn, men naturligtvis fick vi ett par sena återbud, det får man räkna med när det kommer så många. Vad jag däremot inte hade räknat med var att åtta av gästerna skulle gå hem och äta för att sedan komma tillbaka!? Det berättade de typ 10 minuter innan det var dags att börja grilla. Synd att de inte sa till för en vecka sedan. Då hade jag kunna handla mycket mindre mat samt sluppit ordna specialmat till deras allergier! Och vilken tur att vi inte hade bordsplacering den kvällen!
Regnet öste ner mest hela tiden. Tur att vi hade ett jättestort partytält på 12 x 12 meter med golv. Vi hade dessutom lyckats få det uppsatt så nära huset att man knappt blev våt när man gick emellan.

Dagen därpå när jag vaknade så regnade det om möjligt ännu mer! Jag ville bara somna om och ställa in allt eftersom vi skulle vigas utomhus. Reservplanen var tältet vilket inte alls kändes lockande.
Nåja, ca 75 av gästerna skulle ha brunch så det var bara att masa sig upp. Vi hade hela tiden hjälp av olika gäster som hade tagit på sig uppgifter redan innan eller när de kom, så det funkade bra. När vi hade fått fram brunchen så kom cateringpersonalen med bröllopsbuffén. Jag hade bett dem komma tidigt och hjälpa till så att inte alla skulle behöva jobba ända in i sista stund. Det var verkligen toppen, vilka proffs! På nolltid hade de röjt av i köket så att det inte fanns en pryl framme och allt glänste, sedan tog de över all mat och drickahantering. Underbara tjejer!
Efter att ha vimsat runt med småförberedelser som jag hade glömt eller inte hunnit kom mina systrar och tog hand om mig. (Småförberedelser typ: Oj, brudbukett måste jag ju plocka! )
Jag fick sitta på en stol medan en av mina systerdöttrar flätade mitt hår i en fantastisk Arwenfläta. En av mina andra systerdöttrar målade mina naglar och en tredje fotade. Mina systrar stod för att se till att alla hade bubbel och något att tugga på samt allmän handräckning av smink och småprylar.

Efter en dryg timme var det dags att rusa iväg. Vigseln skulle börja prick tre oavsett om vi var där eller inte. Jag sprang ner i köket för att hämta mina blommor. Då fick jag syn på några jättefina rososr i en vas. Givetvis började jag vela, den underbara personalen avgjorde det hela åt mig: "Ta de du plockat själv, det är mycket roligare!"
Jag skyndade ut för att möta min blivande man...och wow! Det hade slutat regna! Jippie!
Min stilige blivande väntade redan på mig. Det var bara någon minut kvar tills det var dags...då insåg jag att jag hade glömt något...LÖFTENA! Jag som har suttit och skrivit och plitat ihop för flera veckor sedan hade totalt glömt bort dem! Inte ett ord kom jag ihåg. Min blivande hade skrivit ihop ett medan han bytte om. Hmmm den där sista minutenmetoden som man klagat på visade sig i det här fallet vara bättre. Inget att göra åt, för nu började kyrkklockorna ringa. De spelade en "Jump for joy" och vi hade sett till att förprogrammera så att de skulle börja spela prick 15:00
Med äldsta dottern som brudnäbb började vi gå mot gästerna som hade samlats vid sjön. Nu var de närmare 120 stycken och alla höll i minst en hjärtformad heliumballong. Det såg väldigt festligt ut. Några av gästerna spelade "Come rain or come shine" som min blivande hade arrrat till en ingångsmarsch. Vigselförrättaren väntade på oss under vacker björk och så började det. Han hälsade alla välkomna och läste måhändatexten. Sedan spelade och sjöng ett annat gäng av gästerna "Love you madly". Efter det sa vi ja till varandra och det blev lite fnissigt när jag skulle improvisera mitt löfte, men gifta blev vi ju i alla fall. När det var klart lade vi själva beslag på mikrofonerna för att sjunga Corcovado som duett. Sedan kom en rolig del av ceremonin. Jag lämnade över ett hemligt släktrecept på farfars farfars snaps och maken tog fram två handblåsta glas som han fått göra på svensexan. De var gröna och bubbliga och en överraskning! Nu förstod jag varför han hade varit så negativ till mammas brudbägare i tenn som jag ville skåla i. Det här var ju mycket bättre!
Tillslut släppte alla gästerna sina ballonger och jublade!

Lagom tills det var dags att gå till bords började det regna igen. Det var som att vi fick en timmes respit från ovädret, med strålande solsken bara för oss! Festen efteråt var väl som bröllopsfester brukar vara mest, med tal och god mat - den godaste buffé jag någonsin ätit, vad sägs om varm brietårta och kantarellpaj t ex? (Om ni bor i Småland så kan jag varmt rekommendera att anlita den cateringfirman!)

Något som jag var otroligt nöjd med var att vi hade valt att sitta vid ett eget bord bara vi två med två tomma stolar framför. Det tog inte lång stund innan gästerna började avlösa varandra där. På så sätt fick vi tid att prata med många fler vilket man sällan hinner vid sådana här tillställningar. Några som tyckte det var jobbigt att hålla tal inför så många höll dessutom små personliga tal till bara oss två. Mysigt!
Tårtbuffén med mestadels hembakade tårtor var det riktig rusning till trots att alla var väldigt mätta.
Brudvalsen hade vi också glömt att öva på, eller rättare sagt, maken hade glömt berätta att han hade velat öva. Strax innan sa han, "det är väl steg, ihop, paus, eller hur?" ...Inte riktigt, tyckte jag, men det gick vägen ändå. Han är inte helt hopplös på att dansa och till låten Tenderly framförd av ytterligare ett gäng gäster med bland annat min favoritsaxofonist som som vanligt spelade helt otroligt valsade vi oss in i det gifta livet.

De 10 bra sakerna:
*Hollywoodtejp till den axelbandslösa klänningen.
*Flätat hår, man behövde inte oroa sig för håret alls, det höll till och med att sova på, så jag var lika fin till frukosten dagen efter.
*Att sitta vid eget bord så att man hann prata med flera av gästerna.
*Att ha riktig proffspersonal som hjälpte till redan tidigare på dagen och dessutom hade med sig världens godaste mat.
*Att vi inte hade traditionell gästpresentation och bordsplaceringen inskriven i festhäftet. (De sena återbuden gjorde inget, gästerna var istället listade under olika rubriker efter hur de känner/är släkt med oss. Varje gäst kunde finnas under flera listor.)
*Att vi var hemma så att vi snabbt kunde justera bordsplaceringen pga återbud och skriva ut den.
*Fickor i klänningen där jag kunde ha ring och hemligt recept.
*Partytält med golv och 5 meters takhöjd, det kändes som en stor sal.
*Att vi hade bett om att inte få presenter och att de som ville i stället kunde lämna ett bidrag i en liten skattkista. Vi slapp alla konstiga vaser och fat! Dock fick vi en äkta "lerdufvekastarmaskin", vilket inte var det mest meningsfulla eftersom ingen av oss har vapen eller -licens (hur kul det än är).
*Att ha så många begåvade musicerande kompisar så att man inte behövde hyra in musiker.

En sak som vi inte hade tänkt på:
*Om hundra personer delar på fyra toaletter så blir handdukarna genomblöta och måste bytas under kvällen!

Bilder finns i galleriet.
Kram allihop och tack för all hjälp som jag har fått av er här på Bröllopstorget.

Prins Variant (min make) hälsar också!