Det beror ju litet på hur man ser på förlovning också... När jag var typ 13-15 år var det många unga som förlovade sig, det var litet "åh, nu har vi varit ihop i tre månader och är jättekära, vi ska nog förlova oss". Så gjorde de det, och tre månader senare var det slut. En gymnasieklasskompis till mig var förlovad när vi började gymnasiet, de flyttade ihop när vi gick första året, och flyttade isär samma sommar...
Inte för att det alltid går så, men som Bride in England skriver så behöver man ofta litet tid att mogna. Visst kan man förlova sig ändå, men samtidigt så har ju inte förlovningen så stor betydelse då. Hur kul var det för de som hade brutna förlovningar (1 eller fler) redan innan de blivit myndiga, den dagen de träffade den person de verkligen vill gifta sig med. Tappar inte förlovningen litet av sitt värde då? Jag bestämde mig då för att förlovning för mig innebär att man bestämt sig för att gifta sig, och det ska helst ske inom överskådlig framtid...
Jag och min blivande man har varit tillsammans sedan vi var 17 år, förlovade oss när vi var 26 år och gifter oss nu när vi är 27. Det var rätt för oss, eftersom vi pluggade och bodde isär till och från.
Men kontentan av det hela, vill ni förlova er, om det känns rätt, så gör det. Låt er absolut inte hindras av vad andra tycker!