• viktualia

    Ännu en tur med barnkarusellen

    Hej alla barnkarusellsåkare!

    Dags att säkra vår mötesplats på nätet! Välkomna alla gamla och nya medresenärer! Jakten på plusset, nojjandet, grubblandet, gråten och fnissen - allt har sin plats här i denna goa gemenskap!

  • Svar på tråden Ännu en tur med barnkarusellen
  • Lapinette

    gosnosen - intressant läsning och skönt att sommaren har varit avslappnad och härlig!

  • Clownis

    oj, vilka intressanta diskussioner ni har. Jag och maken hade aldrig något barnsnack i början av vår relation eftersom vi då var så unga och det kändes avlägset. Vi har båda alltid haft som mål att någon gång skaffa barn men det har alltid känts som långt borta, någon gång i framtiden. När vi gifte oss -06 fortsatte vi skydda oss för i har då inga tankar på barn inom det närmsta. Hade det inte varit för hans diagnos hade vi nog väntat ytterligare några år.
    Hade maken varit frisk och vi haft svårt att skaffa barn hade vi verkligen kunnat tänka oss att adoptera, men när vi gjorde IVF´n kändes det som att det viktigaste var att få ha kvar en del av maken den dagen han går vidare. Som flera av er har skrivit att barn är inte så viktigt om man har varandra, tyvärr är inte det en självklarhet hur bra förhållandet än må vara.
    Cicci skrev att hon hade, trots svackor i förhållandet, velat använda infrysta spermier från sin man. Tyvärr är detta inte tillåtet i Sverige. Trots att jag har 5 ägg i frysen som är färdigt befruktade får jag inte lov att använda dessa om min make går bort, oavsett vilka papper han skriver.
    Stor kram till Cicci och Vickan!

  • Oms

    Lappis o Nenne -

    sitter o läser igenom vad som hänt sen sist och hamnade på de sidor där ni skriver som kärleksförklaringar till era män och att ni längtar efter att se glädjen i era mäns ansikten när ni berättar om plusset, första UL, när barnet e fött o ni räknar tår osv... Jag måse säga att Åååååh vad jag känner med er! jag är inte lättrörd men det var nästan så att jag fällde en tår där. det känns helt sjukt att det ska vara så orättvist att några som mig o Vickan som blir gravida på en sekund o så andra som er som gör A L L T för att bli gravida...

    Alla i den här tråden vill ha barn, alla oavsett bakgrund civilstånd o familjesituation, alla vill få gå o vara gravid o klappa på magen, att vara ute o gå m maken m en stor gravidmage och möta folk som ler o nickar igenkännande. Det är en underbar känsla och tyvärr inte alla förunnat...

    för det e just det allt rör sig om, att man känner den där extra samhörigheten när man får ett barn som till hälften har dina gener o till hälften pappans, en sorts bekräftelse på ens kärlek till varandra är det ju ändå då man vill för sina gener vidare i den kombination som man tycker är perfekt.

    det gör mig ont att ni båda (o tubbies o Frejis mfl men det var ni som skrev igår) har hittat den perfekta mannen att bilda familj med - och så fungerar det inte! jag är kristen o tror att allt har sin mening och att gud prövar de starkaste hårdast men det förändrar inte det faktum att det suger att vara den det inte fungerar för!

    jag hoppas o ber för att ni också ska få välsignas m ett barn (eller flera) men om så inte är fallet hoppas jag att det finns en riktigt bra anledning till att så inte sker, det kan ju vara så att ni är bäst lämpade av alla att var världsföräldrar - ni kanske är så exklusiva och har så mkt kärlek att ge att ett barn inte anses vara nog, ni kanske ska adoptera för att hjälpa de barn som inget har eller bli fosterföräldrar, kontaktfamilj eller jobba ideellt m utsatta barn, vad vet jag? Ni verkar båda ha mkt stabila o kärleksfulla äktenskap och det är väl ändå just där ett utsatt barn bör få en andra chans?

    om ni nu inte får biologiska barn kan ni ju ändå bli föräldrar, att adoptera ett barn e nog det största man kan göra för mänskligheten...

    lycka till tjejer och massor m styrkekramar till er o era män!

  • Izzie

    Ja, vi har inte döpt tråden "Barnkarusellen" för intet, kan jag känna när jag läser de senaste sidornas inlägg...

    Mycket av det är svåra frågor som jag till djupet har svårt att ha en klar åsikt i. Tror att jag måste uppleva det hela för att veta säkert. Jag vet inte hur vårt förhållande hade klarat av barnlöshet. Jag tror precis som Muggles att det lätt är så att den ena parten är lite mer engagerad. Om det sen i vårt förhållande skulle innebära att vi kom närmre varann eller gled isär vågar jag inte svara på. Jag hoppas att såklart att vi skulle hålla ihop...

    Clownis, du sätter en annan fråga i ett svårt perspektiv. Dvs få barn med någon som inte längre är med oss. Jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag tycker om att frysa spermier. Jag kan absolut förstå att du skulle vilja använda de färdigbefruktade äggen, för att på det sättet få din make att till viss del leva vidare. Men samtidigt berövar man barnet sin biologiska pappa... Supersvåra frågor. Kan inte påstå att jag har ett svar såhär till frukost.

  • Oms
    muggles skrev 2008-08-14 16:05:43 följande:
    Ngt som jag märkt är väldigt viktigt mitt i sömnbristen och det andra (vi är ju inte i det stadiet längre men jag kommer ihåg hur det var) är att man inte glömmer omtänksamheten mot varandra. Tex när jag var halvdöd i amningskoma så övertalade min man mig att han skulle ta några matningar på natten. Jag invände att han ju skulle jobba. Men då sa han att han inte hade ngn nytta av en fru som var halvdöd... (han sa det på ett gulligare sätt men kontentan var det)
    Men precis så är det ju, man måste kunna ta emot hjälp också - inte bara vara såhimla duktig hel tiden! min man var uppe många nätter m såväl Mathilda som m oss båda för att visa att han var tillgänglig för mig. jag skickade honom i säng många gånger men jag var oerhört tacksam för att han trots lååång arbetsdagar ändå tänkte till o erbjöd sin tid.

    Mathilda vaknar ff på nätterna, varannan natt äter hon 1 ggr på natten (runt 3-5 sådär) o annars så vaknar hon o vill ha nappen som hon inte kan hitta i mörkret och när maken e ledig så tar han nattpassen o tvärtom blir det när jag börja jobba igen
  • nennesjuttioåtta

    OMsan
    ooh, tack vännen, nu börjar ju nästan JAG gråta!

    Clownissen
    Finns inte ord! *kramar om*
    Jag skulle själv aldrig tvekat att använda de där befruktade eskimåerna men trodde inte att det var otillåtet!

  • Oms

    Zoz - vad skönt att alltign verkar gå bra för er nu och att bebis o trycket mår bra! nu e det inte långt kvar! börjar det kännas tungt?

  • Lapinette

    STOR KRAM till alla här inne! Tänk om jag hade fått gå igenom de här två åren utan er. Vad oerhört tungt det hade blivit och vem skulle jag då ha ventilerat med?

  • Mrs  B

    När maken var klar med sin utbildning var han redo att skaffa barn, medan jag hade ett par år kvar att läsa och inte alls kände för att skaffa barn just då. Efter en diskission kom vi fram till att jag skulle gå klart skolan och sen jobba några år och sen skulle vi försöka.

    På vägen bestämde vi oss sen för att köpa hus innan barn också, vilket jag är glad för nu så det hela löste sig bra för oss.

    Hade vi inte kunnat få egna biologiska barn hade vi adopterat för vi ville absolut ha barn och ville inte leva barnlösa.

    Fick precis ett samtal från makens syster. De skulle åkt upp till torpet och lämna sina barn (för de skulle på fest i morgon till en väninna)och hämta hem Max men det blev ändrade planer för en vänninas exmake hade fått en hjärtinfarkt och dött 42 år gammal.

    Ringde sen och pratade med Max och farmor om att det skulle bli jag som hämtade honom istället för faster, men han ville inte alls hem utan föreslog att han skulle åka hem imorgon istället.

    Var ok med farmor så det får bli imorgon istället.....

  • Oms

    kom ni ihåg när jag rimmade ihop julrim som handlade om att berätta om att man var gravid till sväron o päron? Det var väl 2 jular sen om jag inte minns fel har för mig att Snartis använde sig av ngt rim - så man kan berätta påmånga sätt om sin graviditet

    jag berätta för maken dagen efter att jag testat plus. han var i danmark på sin kusins konfirmation och jag kunde inte vänta m o testa mig då jag helt plötsligt fick en aha upplevlese på mina symptom och bara måste testa mig - mest för att få et bekräftat att jag INTE var gravid då jag hade räknat m iaf 6-7 månader innan bebis skulle bli till...
    Vi satt på soffan o så sa jag allvarligt att jag inte skulle följa m till gambia i vinter - han satt o åt och slutade tugga o sa -varför inte det? jo vi ska ha barn innan jul så det blir så bökigt. han var ff tyst o tittade på mig m stora ögon - VA? du skojar? nä, jag e gravid så det blir innan jul. Han log då m hela ansiktet och gav mig en lång puss (m smak av mat han hade glömt o svälja tror jag haha) sen var han helt upp o nedvänd hel dagen o veckan som kom, han kunde inte förstå att det gått så snabbt. inte förrän vi var på inskrivningen förstod han att det nog var sant

Svar på tråden Ännu en tur med barnkarusellen