Hej!
Jag gifte mig i juli!! Helt underbart!!!
När det kom till namnen så hur inte jag bestämma mig!
Ville heta som min man men jag kunde inte välja bort mitt flicknamn.
Vilket är ett helt vanligt namn (bylund) men jag hade så svårt att ta bort det, jag har alltid hetat så. Det var liksom jag.
Är det fler som känt så eller är jag bara konstig?
Så nu har jag ett långt namn som blir lite krångligt men det är både mitt och hans namn 
Hur har ni gjort?
Jag gör likadant, behåller mitt flicknamn som mellannamn. Kommer nog inte använda det till vardags, då det blir alldeles för långt, men det känns helt rätt att ha det kvar!
jag ska med göra det!
Jag kommer också att få lov att köra dubbelnamn. Har redan "kört in" mitt flicknamn i karriären, men vill att vi ska ha samma namn i vår nya lilla familj, så två efternamn får det bli för min del Använder nog bara det "nya" i vardagssammanhang, och dubbelt i arbetet sedan.
Hej
Känner helt igen mig i känslan att vilja ha kvar det namn man haft i kanske 30 år... Men samtidigt vore det roligt att ha samma efternamn som blivande maken...
Jag tror att jag kommer ha mitt flicknamn som efternamn och sambons efternamn som mellannamn. Kommer nog inte "orka" använda dubbelnamn i alla sammanhang (blir väldigt långt) och då vill jag kunna presentera mig med bara mitt nuvarande efternamn, alltså flicknamnet. Då antar jag att det bör vara mitt efternamn, man ska ju t.ex inte skriva under saker med bara förnamn och mellannamn.
Jag kände som du och bestämde mig för att ha mitt flicknamn som mellannamn. Jag stod ut med det i någon månad eller så, sedan skickade jag in ändringspapper och strök det.
Jag upplevde att jag kännde mig splittrad över namnen, jag kunde aldrig få till att säga både mitt gamla och nya namn utan fastnade hela tiden på mitt gamla och liksom hasplade ur mig det andra lite efter. Lät bara som att jag inte var säker på vad jag hette. Och inte hamnde jag rätt i en enda lista känndes det som, i ena stod jag sorterad på mitt flicknamn, en annan på mitt efternamn.
Så jag gjorde processen kort med det hela och det ångrar jag inte. Visst, jag kan ibland sakna mitt gamla namn och trots att det är ett årsedan vi gifte oss kan jag fortfarande regera med "vem är det" när jag ser mitt namn på ett protokoll eller så. Men jag gillar att vi heter samma sak, så gammalmodig är jag. 
