Ska jag "ta tillbaka" inbjudan för min syster?

Jag har en liknande händelse fast med min mamma. Jag sa rakt ut att om de ska hålla på så så kan de lika gärna sk*ta i att komma.. Jag orkade inte med att stå på tå för att passa in på någon annan. Det låter mer som om din syster är väldigt svartsjuk på er för att ni planerar att gifta er .

Vad säger dina föräldrar om situationen?

Nar ska ni flickor sluta oroa er... Man bjuder dom man vill bjuda, det ar ju DIN dag. Ring och sag att hon inte ar valkommen eftersom hon inte ar trevlig. Bus-enkelt.

Sjalv har jag en syster som ingen i familjen vill veta av. Hon var absolut inte ens bjuden pa mitt brollop (gifte mig har i London men betalade for mina andra systrars resa hit), hon har inte ens fatt sett ett foto, ingenting.

Omge dig med manniskor som gor dig glad!!!

människor som inte kan glädjas för ens skull har inget att göra på ens bröllop, oavsett hur nära eller avlägsen familjemedlem/släkting det är tycker jag! hade någon av mina systrat betett sig så hade jag sagt åt dem att de kunde strunta i att komma.

Pa min farfars begravning var min syster ombedd att inte komma, men det gjorde hon anda. Hon satt INTE pa anhorigbanken kan jag ju saga...

Min aldsta systers basta van (som hjalpt farmor & farfar att flytta, etc etc) gick in i kyrkan tillsammans med syrran, och satt pa anhorigbanken med oss. Alla tycker sa mycket om henne!

Och min poang ar alltsa: Blod ar inte tjockare an vatten!!

"Kärlek ger näring åt själen Online"

-Jaa du min mamma tror att hon är psykiskt jättesjuk men hon kan ju inte göra så mycket mer åt det eftersom syster är en vuxen människa. Och Pappa drar alltid bara när syster får sina utbrott.
Mamma förstår om jag inte vill bjuda henne.

Jag tror hon är svartsjuk inte på oss som par, men på mig för att jag tar mig framåt i livet. Det gör hon också men hon har så dålig självkänsla att hon inte kan se det.

"090208"
-Jag veeeet jag vet :) Men för mig är det här den stund då jag måste besluta om jag ska ha någon relation med min syster eller ej. Om jag inte reder ut det här och hon kommer på bröllopet så kommer vi förmodligen aldrig att träffas. eftersom hon är helt solo, har få vänner och så vidare så kommer alla familjehögtider och sån´t innebära galet mycket ångest för mina föräldrar. gaaaaah!

Om hon inte kommer att tillföra något på ert bröllop, utan att det finns en risk för att hon kommer göra så att ni mår dåligt ska hon itne vara där. Ring och säg detta till henne, men prata först med dina föräldrar så att de är beredda efteråt när hon ringer dem för att meddela hur "alla är så hemska mot henne..."

Nej nu har jag bestämt mig för att hon inte ska komma, hörde av mamma nu att hon efter att vi hade åkt hade sagt att "i år var ju hennes år" -för en FEST! det är ju skrattretande. Jag hade förstått om hon hade bokat in ett bröllop en månad efter oss men vad faaaaan...och just det här att det ändå inte är några gemensamma vänner.

Vad trist allt sån't här är. Men vi får väl vara glada åt att vi tycker om varandras föräldrar och att dom gillar varandra, för vad jag kan se på det här forumet tycks det kunna vara ett stort problem.

Okej Men samtidigt så borde ju din mamma förstå att du inte klarar av att ha en person som är labil på ditt bröllop som får utbrott så fort det inte passar henne.

Ja det är tyvärr så. Min egen mamma är svartsjuk för att jag har gått ifrån ett förhållande där jag blev misshandlad till att resa mig upp och säga "STOP" jag accepterar inte längre att någon trampar på mig. till att hitta ett jobb där jag trivs med få nära vänner men framför allt en underbar man som gör allt för mig. min mamma har inte detta. hon nöjer sig med att ha ett jobb som hon inte trivs och inte tjänar så mkt på så hon får jobba 3 jobb för att klara sig trots att hon har en karl som hon inte litar m m .. MEn jag känner som så att jag tänker inte be om ursäkt för att jag har lärt mig något och inte tar en massa sk*t..

Så det bästa för dig är nog egentligen att känna efter riktigt hur du vill göra. För jag hade aldrig accepterat att någon ska trycka ner mig på något sätt och framför allt inte på min bröllopsdag. även om detta innebär att jag inte kommer att ha någon framtida kontakt med personen ifråga.

Angående hennes dåliga självkänsla så är det ju egentligen ingen annan än hon själv som kan göra något åt den :-/

Hoppas att allt löser sig för dig

Christino fino skrev 2008-08-30 10:21:02 följande:

aikidoaasa

Jag vågar inte ringa...jag är för feg. Jag är rädd att hon ska säga något mer som jag inte vill höra. Det kommer nog bli så att hon får reda på att hon inte är bjuden via min mamma -eftersom hon garanterat kommer att ta upp vad som hänt.

Well said. Jag känner igen känslan. Jag kan se min barndoms-familj utifrån och allt som inte var rätt där. Att min syster styrde familjemiddagar osv. med sitt temprament och en massa andra saker. Jag har sett till att jag har en karl som är raka motsatsen till min pappas nackdelar och försöker själv att inte gå i min mammas fotspår vad gäller hennes svagheter. Jag har lärt mig vad jag inte vill ha i en familj helt enkelt

Syster kanske tycker att jag verkar orättvist nöjd helt enkelt, även om jag inte tror att hon är avundsjuk på min situation med kille, plastbarn och hund :)

Kärlek ger näring åt själen skrev 2008-08-30 10:27:58 följande: