Sjukt vad jag längtar efter barn. Hur gick det här till? känns som om jag bara vaknade en morgon med världens längtan efter barn. Rädslan för att gå upp i vikt, inte få tillräckligt med sömn och förlossningsskräck existerar plötsligt inte! Kan med glädje ligga på sjukhus och ha h****es ont för att få mig en bebis. Någon som känner igen sig???
Jeg kjenner meg veldig godt igjen.... Men jeg har fått beskjed av m2b at fra bryllupet og fremover blir det intensiv baby laging... det er abre 250 dager igjen.....
Jag längtar oxå sååååååååååååååååååååååå mycket och det blir inte bättre av att fyra av mina vänner är gravida 
åååå jag längtar också väääääldigt mycket... men jag känner att jag inte skulle få så mycket positiva svar på om jag skulle bli med barn nu...
så jag brottas med en massa olika känslor kring detta, så jag förstår precis vad ni menar!
Jag längtar också, men det är extremt fel läge just nu av olika anledningar... så det är bara att vänta. (Suck.) 
Jag kommer ihåg känslan! 
Undrar om den dyker upp snart igen...?
åååh, ja då DEN känslan.. Den är jag mkt välbekant med;) . En sån oemotståndlig grej det där. Så nu sitter jag här med tre underbara små ungar. ( i smyg önskar jag faktiskt en fjärde också),.
Kul att det finns flera därute!! Pratade med min m2b om det förra veckan och han känner samma sak, men på ett manligt sätt självklart (om ni förstår vad jag menar). Vi har sagt att vi ska vänta till nästa år med att börja försöka men det känns ju alltför låååång tid. Det betyder ju att vi har vårt första barn om minst 2 år. Undrar om jag kan vänta så länge 
mme Plantier:
vad underbart det låter. Jag är avis
Jag med! Sambon ännu mer än mig, men för jobb anledningar är det inte heller aktuellt riktigt än.. om ett par manader sa kanske... är dock trots allt rädd för förlossningen. usch!
Jag har nog tyvärr inget lugnande jag kan säga om förlossningen. Dock glömmer man fort smärtan + att det är värt det tusen gånger om!
Äsch, förlossningen.. Den bagatellen... ;) (Ironi för den som inte hängde med)
