vad ljuger han om?

Usch va jobbigt.. Hade de inte varit för att du var gravid hade jag föreslagit en paus.. Känns som du behöver tänka igenom om han är värd att satsa på eller inte då förtroende är a och o i en relation.

har lite svårt att känna den glädjen man borde känna över en graviditet. Men han är jätteglad över graviditeten. Har tagit upp frågan om abort men det tycker han är fel.

Undrar om man kan vara så falsk att man kan vara otrogen mot sin partner och sedan samtidigt bli glad när partnern blir gravid? Eller så borde jag ta det som en bekräftelse på att allt bara blivit olyckliga misstankar..? Är så svårt att styra över sina tankar...!

Vet inte vad jag skall göra då jag också vet och inser att vi måste kunna lita på varandra. Han säger att han litar på mig till 100% -och det kan han! Jag vill kunna lita på honom och han blir sårad när jag inte gör det, men jag känner med mina tankar att jag litar inte på honom. Om jag hade gjort det hade jag inte haft så ont i magen...

Om du nu så starkt tror på att han har varit otrogen och att din magkänsla säger att han ljuger om allt, varför inte föreslå familjeterapi om nu nu är gravid. det blir inte bättre att skaffa ett barn om det nu redan är kaos.
som du kanske vet så är det rätt många % som flyttar ifrån varandra inom första årets i barnets liv o med otrohet i bagaget så föreslår jag att ta itu med nån sorts hjälp direkt.

Skickar en stor styrkekram! Svårt när du är gravid. Annars hade jag absolut föreslagit en paus. Men varför inte egentligen? Så kanske han fattar allvaret i det hela

när han inte kom hem den natten sade jag till honom att händer det igen, att han inte kommer hem och inte hör av sig, så får han flytta.

Vill hellre försöka få klarhet i om han är ärlig eller ljuger än att flytta isär. Men frågan är hur man får reda på det när man vet att han lika gärna kan ljuga om det och hålla masken. Vi har barn på varsitt håll så man vill ju inte vela med att flytta hit och dit, utan göra allt för att det skall bli bra. Men jag har så svårt att komma på hur jag skall gå till väga för att få svar och kunna lita på honom igen.

Har ett förhållande med barn bakom mig så jag vet att det är tufft att hålla ihop. Inte idealiskt med någon osäkerhet redan innan barnet kommit. Gissa om jag gråtit av oro för hur det kommer bli. Min man säger att det är hormoner. Lite graviditetshormoner kanske men bara en liten pytte-del :)

Varför inte då???? Det är väl klart att man kan ta en paus i ett förhållande trots att man är gravid. Barn lagar inga trasiga förhållande. Barn ska inte födas med en förhopping om att "bara barnet kommer så kommer allt bli så bra" det är så fel mot barnet.

Du litar inte på honom. Du upplever att han inte förstår varför och vad det grundar sig i. Hur tror du att det ska bli när barnet kommer om inte den grunden är lagad? Att vara trött efter vaknätter med böljbyten och amning, ev känna sig oattraktiv för att man inte hinner/orkar med sig själv med mera gör det knappast lättare att fixa tilliten och minska på din oro.

Ställ krav. Om han älskar dig vill ha reda ut det här och få dig att förstå. Föreslå parterapi. Ta ev en paus om det är det som känns rätt. Men vad ni än gör, tro inte att ett barn löser allt.

Glömde en sak. Jo, det finns människor som kan glädja sig över sin tjejer graviditet och samtidigt vara otrogen. Det är samma människor som vill ha kakan och äta den. Som vill ha sitt hem och sin familj och leva familjelivet men samtidigt vill ha spänningen vid sidan av. Och som tycker att de har rätt till det och tar sig den rätten och tänker att det man inte vet har man inte ont av.

Säger inte att det är så i ditt fall, känner er inte och vet inget om erat liv mer än det du skriver. Men visst finns det.

Eftersom jag separerat från pappan till mitt barn är jag fullt medveten om att ett barn inte stärker ett förhållande. Jag är orolig och rädd för hur det kommer bli för jag vill aldrig gå igenom en separation igen med barn inblandade. Skall tillägga att jag och mitt ex inte gav upp lätt, vi gjorde familjeterapi och hela den biten men det gick inte.

Min sambo jobbar sedan ett halvår tillbaks i grannlandet sön-tors vilket inte gör saken bättre. Ha problem med tilliten och vara ifrån varandra så mycket. När vi pratar om det slutar det med att jag är egositisk som inte unnar honom ett bra jobb borta och att det inte är så jobbigt att ta hand om ett barn som jag får det att låta. Jag vill inte vara ensam med två små barn sön till tors och känner mig ensam men han säger att jag är inte ensam för han är ju hemma tors kväll till sön kväll. *suck* Jag är så kluven, tror inte jag klarar av att göra en abort, men vill inte göra det här ensam. Får försöka prata mer med honom, men det slutar hela tiden likadant.

Finns det såna svin? Hade jag fått reda på något vet jag inte vad jag hade gjort.... Grrr!

Menade som att då hade jag nog brytit för ett tag men eftersom de väntar barn ihop kanske det är värt att försöka ett tag till.

Ja, det finns såna svin. Om han är det eller vad du ska göra vet jag dock inte.

Jag önskar dig styrka - du är verkligen inte i någon lätt situation. Jag önskar jag hade nåt vettigt råd att ge.