Borde jag bjuda henne? (långt)
Jag har, eller numera säger jag nog hade, en vän som jag känt sedan början av gymnasiet. Då var vi bästa vänner och delade allt. Hon var glad och omtänksam och gästfri, jag mer eller mindre bodde hos henne på helgerna. Vi hade mycket kul ihop.
Sen kom pojkvännerna. Vi började glida ifrån varandra men har alltid hållit kontakten. Dock tror jag hon är oförmögen att ha mer än en vän i taget eftersom hon "bytte ut" mig som närmaste vän för en annan tjej i vårt lilla "gäng" i samband med att jag hade ett distansförhållande. När jag konfronterade henne med detta verkade hon inte alls förstå vad jag menade.
Nu har vi båda sedan några år flyttat från vår hemstad till varsin mindre stad. Nu bor vi ca 30 mil i från varandra. Hon med sin sambo och jag med min. Jag har fortsatt hälsa på henne med för varje gång har jag känt mig allt mindre lockad att göra det.
På senare år har hon förändrats mycket. Hon är som en helt annan person. Hon är ofta sur och passivt aggressiv. Om hon är sur på sin sambo betyder det att hon behandlar mig som luft också. När man är hemma hos henne känner man nästan att man behöver be om ursäkt att man andas. Dessutom har hon åsikter som jag finner ganska rasistiska och inte alls stämmer överens med min människosyn. Hon utstrålar negativ energi och tar kraft från mig utan att ge något tillbaka.
Flera gånger har jag tagit initiativ till att reda ut vad det är som gör henne sån, om hon mår dåligt eller vad det är. Det slutar alltid med att hon känner sig anklagad för att vara en dålig vän etc när jag bara försöker förstå vad som gjort henne så förändrad i hela personligheten och om jag skulle kunna hjälpa henne.
Hon frågar aldrig hur det är i livet och hon verkar på ett sätt vilja att man ska fråga henne fast när man väl gör det får man skit för att man är "för nyfiken". Hon kan aldrig bara lyssna utan måste hela tiden vända det till att handla om henne. När jag berättade om min och sambons förlovning sa hon inte ens grattis, bara "jaha..." och sen frågade hon om ringen bara för att kunna prata om hur HON vill att hennes ring ska se ut och NATURLIGTVIS måste den vara specialdesignad, annars är det inget att ha...
Senaste gången vi sågs var för 1 1/2 år sedan. Sedan dess har jag inte ringt henne någon gång och hon har ringt kanske två. Jag har helt enkelt gett upp. Jag orkar inte ha kvar henne som vän när hon är som hon är. Hon ger mig inget och hon låter inte mig ge henne något. Ändå fortsätter hon att hålla kontakten. Egentligen borde man väl ta tjuren vid hornen och "göra slut" men det är alltid lättare att bara låta det rinna ut i sanden..
Nu gifter vi oss till våren och mitt stora dilemma är såklart om jag borde bjuda henne? Gör jag det så skulle det vara enbart av nostalgiska skäl, gör jag det inte är det ett definitivt och ganska elakt slut på vår vänskap som ändå en gång betydde väldigt mycket.
Vad göra? (om nu nån orkade läsa till slutet... ;o))
