Inlägg från: Augusti2010 |Visa alla inlägg
  • Augusti2010

    nu får det hända något!

    Håller med föregående om det där med frieriet. Känns bara meningslöst och löjligt att gå och tjata om ett romantiskt frieri, det förtar ju hela det romantiska i överraskningsmomentet. Dock tror jag att det är så många tjejer får sitt "drömfrieri", men låt dem leva uppe i det blå med föreställningen om att deras m2b helt oväntat friade på det mest hollywood-liknande sätt... Nej, det är minst lika romantiskt att som tjej fixa sitt eget drömfrieri, eller att gemensamt planera en romantisk förlovning.

    Vad gäller ovilja till att gifta sig måste jag som jurist råda dig att ta upp den juridiska delen med honom. Äktenskap är sjukt smidigt när man har barn. Faktum är att det inte finns några avtal eller testamenten som ersätta det. Om han inte vill gifta sig för din skull bör han åtminstone göra det för ert barns skull. Det är en av de stora anledningarna till att jag själv gifter mig (vi har en 7 månader gammal dotter). Och när man ändå håller på kan man ju lika gärna ställa till med ett ordentligt bröllop =)

    Lycka till!

  • Augusti2010
    BlendaSigne skrev 2008-11-29 22:11:27 följande:
    Bra argument. De här har jag hört tidigare men jag har inga direkta exempel på varför, bara "att". Vad är det som blir annorlunda med att vara gift med barn el att vara ogift med barn... Kan du ge lite konkreta exempel / skillnader?(sorry om jag stal tråden)
    Ska försöka, det finns så oändligt många exempel, men ett av de viktigaste är väl vad som händer om den ena skulle gå bort. Var man inte gifta ärver barnet (1-åringen) allt. Kanske inte låter så märkligt, det är ju ändå den kvarvarande föräldern som disponerar det i egenskap av förmyndare. Men det är inte alltid så enkelt. Handlar det om lite större tillgångar måste överförmyndaren blandas in, ev. låsa tillgångarna tills barnet blir 18 år osv.. För att inte tala om problemet med ev. fastigheter som ärvs. Även om man skrivit testamente till förmån för varandra har barnet rätt till sin laglott. Är barnet inte myndigt måste god man utses av tingsrätten för att ta tillvara barnets intressen i dödsboet. Allt detta slipper man om man är gift. Då ärver nämligen efterlevande make/maka före gemensamma barn. Lätt som en plätt, inga myndigheter behöver blandas in.

    Sen har vi ju läget vid en separation. Sambolagen har förvisso Äktenskapsbalken som förebild på den punkten, men det finns väsentliga skillnader. Vad gäller egendomsförhållandet överlag är principen att all egendom i ett äktenskap är giftorättsgods och ingår i en bodelning. Så är inte fallet när man bara är sambo. Bostad måste vara införskaffad gemensamt eller i syfte att vara parets gemensamma för att den ska omfattas av en bodelning vid separation. Det blir krångligare att reda ut det hela om man inte kommer överens vid en separation om man bara är sambo. Och finns det något värre för barnen än föräldrar som bråkar vid en separation?

    Sen finns det otaliga bestämmelser både här och där som gör skillnad på gifta (partnerskap likställs) och ogifta par. Rättssystemet utgår ofta från den konservativa familjemodellen. Gift dig först, skaffa barn sen. Jag kommer inte på några bra exempel på rak arm, dels är det inte min specialitet, dels har jag varit föräldraledig länge och inte bläddrat i Den Stora Blå eller stött på några sådana här situationer på väldigt länge... Har inte riktigt detta i tankarna just nu =) Men ur juridisk synpunkt är det en klar fördel för föräldrar att vara gifta.
Svar på tråden nu får det hända något!