Gud... Sitter just nu och är typ rörd av glädje. Pratade med min mamma och berättade om missödet med ringarna. Att det kändes tråkigt och att vi tittade på andra lösningar nu och så vidare.
Men att jag samtidigt är lite stressad av ekonomin, för att jag bara vet att jag har en inkomst till maj när min projektanställning tar slut. Och att just inte veta vad jag har för inkomst gör mig lite stressad....
Var inte alls stressad när jag pluggade, fast jag hade betydligt mindre pengar då, eftersom jag visste vad jag hade på ett annat sätt.
....Sen triggades det hela lite av att jag just fått min första CSN - räkning oxå...
Då erbjöd hon sig att köpa våra ringar. Helt "out of the blue" så att säga. Hon vet att vi är ganska enkla till smaken av oss och att vi inte kommer köpa några extrema ringar för hur många tusen som helst. Men ändå... Det var så fint av henne.
Jag är stolt av mig. Så först sa jag nej. Men hon framhärdade. Hon vill att vi ska få fina, matchande ringar sa hon och det ska inte kännas jobbigt på grund av en sån skitsak som pengar. Då vill hon ge oss dem istället.
Slits fortfarande mellan att tycka det är jobbigt att ta emot en så stor sak och vara enormt glad och tacksam för den fina gesten.
Jag är nog glad. Helt glad. =)
Ledsen för det långa inlägget.