När man inte vill ha svärföräldrarna med?

jag hade rymt filmat o gjort e rolig rese/bröllopsfilm som jag hade visat dom

det är svårt detta. Jag gick mot strömmen och bjöd inte mina fäöräldrar, men hela hans familj va med.
Dom har faktiskt inte sagt ett ord om det heller.

Det är väl ett val ni två gör och bestämmer ni att de inte ska vara med så får det vara så. Tyvärr kommer de nog gå i taket och det kommer bli jobbigt, men där får ju din sambo ta ansvaret och helt enkelt säga som det är...

Prata med dem öppet och säg som det är;

vi tänker gifta oss men skall vi bjuda er ställer vi vissa krav. Inget mer försöka frälsa Soprano, hon är inte intresserad, inget mer tal om alkoholism eller droger - vi gör våra egna val och det får ni acceptera.

Kanske lite väl hårt men de verkar inte vara den känsliga sorten själva och någon gång måste de ju förstå att de sårar er.

Skulle det gå att de är med vid vigseln, men att ni sedan sticker iväg själva på en romantisk middag/resa eller något liknande? På så sätt slipper ni förhoppningsvis en del förmanande tal och jobbiga kommentarer och ni behöver inte umgås någon längre stund.

Känner din blivande lika som du? Isf är det väl inga problem, de lär ju inte acceptera ert sätt att leva nå mer ändå. Om ni inte vill ha dom där så¨bjud dom inte. Vem vill ha partypoopers runt omkring sig på bröllopsdagen?

Han vill inte ha dom där egentligen men känner att han heller inte kan avstå från att bjuda dom. Nåja, tack för kloka svar!

Vad tror ni att de kommer att göra på festen?

Det är väl mer spänningen dom skapar och att dom inte "tar seden dit dom kommer". Uppmanar samtliga till att knäppa händerna och be när dom håller tal. Välsignar oss i Jesu namn osv. Jag har i vanliga fall inte problem med att säga ifrån.

Haha fy förlåt att jag skrattar men jag har så svårt för såna människor...

Man får väl tro vad man vill men att hålla på att pracka det på andra...det suger!

Kan ni på något sätt förbereda er på att ignorera dem? Förstår du hur jag menar?

Självklart tycker jag att ni ska ta ett snack med dem innan och säga rakt ut att ni önskar göra detta på ert sätt och att ni inte är lika religösa som dem och att om de vill vara med så får de acceptera det...

Och om de inte lyssnar..kan ni då hitta en plats inom er där det är ok att de är såhär knäppa och att det med största sannolikhet inte kommer att dominera festen utan bara vara ett litet exotiskt inslag som ni kanske till och med kommer att skratta åt en vacker dag?

Det jag hör i detta är att din blivande man kommer att vara tvungen att sätta väldigt tydliga gränser för sina föräldrar och ta dusten som det antagligen kommer att innebära. Gör han det inte inför bröllope kommer han att behöva ta det sedan, inte minst om ni planerar att få barn småningom.
Ni måste som didis sa prata med dem om det här och vara väldigt tydliga. De måste komma till insikt om att de kommer att förlora er annars. För det är ju vad som håller på att hända.

Säg till dem , med ögonkontakt:"Jag skulle uppskatta om ni kunde se mig som en medmänniska istället för ett förbönsämne. Isjälva verket är det en förutsättning för att något umgänge oss emellan ska komma i fråga"

Bättre att hinna ta detta innan bröllopet, för det försvinner knappast...

Tack, ni är kloka ni!

passionsblommans förslag i inlägg 11 är lysande!

Jag tror också att det handlar om att tydligt förklara vad som kommer att gälla. Berätta i förväg om bröllopets spelregler och vad vigseln och festen kommer att innehålla. Säg något i stil med:

"Jag respekterar såväl min blivande makes som er tro, men jag delar den inte. Jag förväntar mig att ni respekterar mig för den jag är. Det är ju er son som valt mig, inte ni och man behöver inte dela eller ens förstå sina barns val av partner. Däremot förtjänar både ni och jag att mötas med medmänsklig respekt."

Ta med dina foraldrar till Paris och gift er!!

Att inte bjuda dom är nog inte en bra lösning i längden.
Åk till Paris och gift er, fråga de närmsta om dom vill följa med (har ni tur så kommer din familj men inte hans). Om ni gifter er i Paris (och hans föräldrar skulle medverka) så kommer ni undan med att inte behöve ha traditionella seder, tex om ni äter middag på en restaurang så kan ni placera dom längst bort.

Jag tror att oavsett bröllopet kommer ni, och framförallt din sambo, att vara tvungna att deala med relationen till dina svärföräldrar/hans föräldrar.
Lika väl som dessa svärföräldrar har rätt att leva sitt liv (med kristen tro och allt vad det innebär) har ni rätt att i egenskap av två vuxna leva som ni vill.
Det viktiga i detta sammanhang är dock att inte bara se till att leva som man vill utan också att kräva RESPEKT.
Ni får respektera dem för de val de har gjort men det är lika viktigt att göra klart att ni är lika vuxna som svärföräldrarna och att ni ska kunna kräva samma respekt som ni visar dem tillbaka.

Det är inte ok att de insinuerar att ni är alkoholister för att ni dricker vin
De måste respektera om ni väljer att inte vara med i församlingen
De måste respektera hur ni vill arrangera ert bröllop etc...

Din blivande måste frigöra sig helt i egenskap av "vuxen" från sina föräldrar och sätta ner foten när de på något sätt verbalt uttrycker missnöje eller inte visar respekt för era val. Ni kan inte bara nöja er med "leva ert liv när de inte ser".

Jag tror öppet samtal är bästa modellen. Tala om hur ni känner det, vad som inte fungerar och ge gärna konstruktiva förslag på hur ni skulle vilja att er relation ska se ut istället.
Detta gäller även bröllopet. Berätta hur ni tänkt er, om de kan tänka sig att respektera era val? På så sätt hamnar bollen hos dem och de måste ta beslut om de kan tänka sig att vara gäster på ert bröllop under rådande premisser!

Var inte rädd för konflikt! Det kommer ofta något väldigt bra ur det!