inte redo för giftemål !?
Rent allmänt så resonerar många av er utifrån hur ni själva känner och vad ni själva tycker är viktigt.
Jag respekterar de som vill gifta sig av olika, för mig obegripliga skäl, och konstaterar att det ser olika ut för olika personer.
Vi förlovade oss för 19 år sedan och för oss var det ett sätt att visa varandra att "det är vi två nu". Något äktenskap var aldrig aktuellt eftersom vi inte såg något behov av det - förlovningen var löfte nog. Allt juridiskt var också ordnat.
Efter att barnen fötts var det andra förutsättningar och rent juridiskt hade det, om någon av oss avlidit, varit bättre om vi varit gifta. Livet hade andra planer...
Nu, efter 20 år tillsammans och med med två tonåringar, gifter vi oss. Främst av juridiska skäl men också för att ha en fest för släkt o vänner.
För vissa finns det ett behov av att "visa för världen att vi hör ihop" men för oss har det räckt med att vi lovade varandra. Det har alltså inget med att göra att vi sett på vår relation som mindre seriös bara för att äktenskap inte varit viktigt för oss.