Vilket efternamn ska man välja? Det ovanligaste eller killens?

Vi kommer ta mitt, för att mitt är ovanligt och hans är Karlsson...
Varje par gör det som känns rätt för dem. Är det viktigt för dig att behålla ditt namn så gör det, är det inte viktigt så låt honom få som han vill - och tvärt om.
Ett äktenskap handlar till stor del om att kompromissa, så lika bra att vänja sig redan nu

Hmm svårt.. Vi är lite i samma sits. Han har ett -ssonnamn, jag har det inte fast mitt efternamn är inte jätteovanligt ändå. Jag har bestämmt att jag inte vill heta bara hans efternamn men han vill inte ta mitt (karlar!!).
Vi har pratat om att byta helt men kan inte bestämma oss, antingen så skulle vi isf ta ett nytt eller min mammas efternamn.
Tiden börjar rinna ut för oss... vi gifter oss om knappt 3 månader och vi (han!) måste bestämma oss. Han bara velar!! Tycker att vi har gott om tid !!

Om inte han kan ta och bestämma sig snart så gör jag det åt oss, och då blir det att han har kvar sitt -ssonnamn och jag tar dubbelnamn mitt gamla + hans efternamn. Det känns bäst då jag trivs med mitt efternamn...

Sen kan jag ju påminna om en sak jag glömde... Ni kan ju behålla era respektive namn.. och att någon av er, eller båda, byter till det gemensamma längre fram i äktenskapet

vi har också ett liknande problem..
Mitt efternamn är Väldigt ovanligt... Det var pappa som hittade på det och vi är 8 i världen som heter det..
Jag har Alltid sagt att jag vill behålla det.. och JA det vill jag..

Min blivande är från Norge och även han har ett ovanligt efternamn men det är iaf 300 st som heter det ;)
Nu är det som såhär att jag vill inte ha Dubbelt efternamn...
Hade jag hetat ett son-namn så kunde jag bytt för jag tycker hans är fint...

Han vill heta mitt men hans också... och det har jag sagt att det går ju fint... Detta har gått jättebra de 8 månader fram till i förrgår då han helt plötsligt kom på att han vill att jag ska ta hans namn också....
Eller hade han förslaget att vi inte ska byta alls...

Men jag vill bara ha ett efternamn och jag vill att mina ev.blivande barn i framtiden också bara ska ha ett...

På det argumentet säger min blivande att det kan vi ta då... men då är det ju bara att skjuta fram problemet...
âr det inte... ??

Hur tänker nI ??

Varför inte två efternamn.? Är det bara jag som kan tänka sig det?

Behåll annars era egna efternamn och så får barnen två.. Det gör väl inget..?

Ingen av er kan tvinga den andre att byta - man får hitta en lösning som båda kan leva med. Mitt förslag brukar vara att den som tycker det är viktigast att heta samma får byta!

hmmm.. det är bara det att jag ahr så m¨nga namn fr¨n förr...
kanske min största besvikelse ligger i att jag trodde att var eniga om mitt och att han skulle ta mitt men ha sitt också...
och så *vips* så har han ändrat sig...

Så skönt att läsa att vi inte är ensamma om detta problem! Jag har ett mycket ovanligt efternamn som jag tycker väldigt mycket om, dessutom kommer jag från en släktforskarfamilj som värnar om namnet.

Min m2b har ett vanligt -ssonefternamn men håller fast vid det. Dels för att han är traditionell av sig och tycker att det är kvinnan som ska byta, dels för att de har en grabbig jargong i familjen om det efternamnet. Om man är "en riktig x-sson" så är man en karlakarl, typ.

Har föreslagit att vi båda ska kompromissa och ta ett nytt efternamn, men som sagt vill han verkligen inte byta. Och det vill inte jag heller! Och för honom är det superviktigt att vi heter samma sak...! Låst läge med andra ord.

Så jag funderar på att kompromissa och ta dubbelnamn (i hopp om att ev framtida barn väljer att ta mitt när de är stora nog ) men gissa hur evighetslånga diskussioner vi haft om vilken ordning namnen ska komma i... Alltihop i-landsproblem såklart, men det är otroligt vilken stor grej namnfrågan kan bli!

Jag är lite i samma situation men kanske långt ifrån. Jag har ett vanligt sonnamn, min m2b har ett vanligt namn men inte ett sonnamn. Jag vill inte heta varken eller MEN samma.

Så idoga försök att övertala honom om vad vi ska heta leder bara till att han kan inte komma på några bra ursäkter till att byta för hans del och vill jag nu inte heta xson så får jag väl ta hans namn. Detta må kanske ha att göra med att jag jobbar inom akademin och där är namnet ibland väldigt viktigt när man publicerar artiklar m.m.

Vi har också funderat mycket hit och dit, men nu har jag bestämt mig för att ta dubbelnamn. Min m2b och vår son har samma efternamn (-sson) och jag har ett ovanligt. Vill absolut inte byta, eftersom jag känner att mycket av min identitet ligger i mitt efternamn, därför tar jag dubbelnamn, för samtidigt vill jag ju heta samma sak som mina båda älskade pojkar!