• didis

    Passion?

    Passionen kommer o går, det är inget att stressa upp sig för.

    Men - varken passionen eller sexlusten kommer tillbaka av sig självt, man måste jobba på den.

    Diskutera tillsammans hur ni skall göra för att "hitta tillbaka" till varandra. Uppvakta varandra, klä er sexigt för varandra - vadsom helst!!

    För sisådär 8 år sedan var jag skittrött på min gubbe och tyckte han var jättetråkig. Vi gick till familjerådgivning och fick en annan syn på varandra. Nu, inför bröllopet, har vi fått en jättenytändning! Trots 20 år tillsammans (och i ärlighetens namn några kilo för mycket) är han den sexigast jag vet och jag längtar hem när jag är på jobbet! Vi kan knappt hålla oss ifrån varandra utan måste gå iväg "och diskutera bordsplaceringen" som vi säger till barnen. Men så har det INTE alltid varit direkt...

    Vad jag menar är att det finns hopp! Men passionen kommer inte bara och hoppar på en, man måste jaga den själv.

  • didis

    Skvaddro:

    Vi "tvingades" diskutera saker som vi inte pratat om förut - som vilka förväntningar vi hade dels på varandra, dels på förhållandet. Visst hade vi pratat om det förut men aldrig så "djupt".

    Jag fick en större förståelse för maken och hans bakgrund (som inte är något märkvärdig alls utan helt ordinär men man präglas av den ändå) coh varför han handlar som han gör.

    När det kommer till sex har vi haft en överenskommelse; man får givetvis säga toknej till sex men vi ger den sugne en chans att "få igång" den andre. Och efter några år vet man ju vilka knappar man skall trycka på... Synd var det om maken när jag var gravid och kände mig supersexig och ville ha sex flera ggr/dag och den stackaren ställde upp fast HAN tyckte inte jag var ett dugg sexig... Han blev jätteglad när jag fick samlagsförbud av barnmorskan

    Men överhuvudtaget - att visa att "du är viktig för mig", om det sedan är genom att baka en kaka, vika tvätten eller köpa rosor o champagne tror jag kvittar lika. Och att trots att sexsuget inte riktigt finns där ändå vara nakna tillsammans, bara smekas och känna varandras hud. Det ger också intimitet och sammanhållning.

  • didis

    skvaddro - om det har gått dithän att du puttar bort honom och inte är det minst sugen på att varken pussar, mysa eller ligga nakna tillsammans - då är det dags att boka in familjerådgivning!!

    För jag tror inte ni löser detta själva, det låter som om ni har en del att diskutera och även en del knutar att lösa upp sinsemellan.

  • didis

    Kolla kommunens hemsida - där finns telefonnummer till familjerådgivningen. Det är det billigaste alternativet, sedan finns privata psykologer/rådgivare också men det brukar vara betydligt dyrare.¨

    Och att sakna kärleken är inte så BARA!!

    Det här är LIVET - ingen träningsomgång.

  • didis

    Ibland undrar jag om du är min bortadopterade tvilling

    Precis så tänkte jag skriva, jobba i det lilla formatet först innan ni tar till storsläggan och skaffar nya lägenheter.

    Det är normalt att förhållandet går upp och ner, att det ibland är mycket sex och ibland inget alls. Stressa inte upp dig över det, din sambo gör det inte.

    MEN- det kommer inte att lösa sig av sig självt, ni måste jobba om ni vill förbättra relationen. Tex just som passionsblomman skrev; att med små medel visa att ni bryr er om varandra och att ni är viktiga för varandra.


    passionsblomman skrev 2009-03-05 16:49:42 följande:
    Jag vill bara säga att börja med små saker! Inga sådana där jättebeslut som pauser och så! det kan räcka långt att bara bryta av vardagen litegrann.Det kan handla om att sätta sig ute på stan och faktiskt sitta mittemot varann och titta den andre i ögonen, för det är typiskt sånt som glöms bort med tiden.Ta en promenad och faktiskt ta den andres hand, som du säkert gjorde förr... Och vila i det, inte hetsa att det ska åkas hem och köra järnet i sovrummet sedan, utan ta det lite lugnt.Eller om du vill ha space, åk iväg själv över en helg utan att göra något stort drama av det...Men du verkar ha många tankar inom dig, så jag tycker fortfarande det vore bra om du fick ventilera det era med någon samtalspartner... Vad säger din kille om allt det här? Är det du som är mest tveksam till er relation?
  • didis

    Där känner jag igen mig mycket! Jag var 17 när jag träffade maken och jag bodde hemma hos mina föräldrar.

    Men man kan se det på olika sätt. Antingen att huvva- skall jag vara med samma karl hela livet? Tänk om det finns någon bättre där ute?

    Eller också - jag har haft turen att träffa honom, tidpunkten kanske inte var optimal men jag träffade honom just då och får lära mig att leva med tanken att det kan finnas någon annan där ute som är bättre.

    Livet blir sällan så som man planerade och inte heller blir det särskilt ofta helt optimalt. Men man får göra det bästa av de förutsättningar man har. Du säger att du älskar din sambo och att han älskar dig. Gott så. Det är en utmärkt grund att bygga på.

    Men analysera inte mer nu! Slit dig från BT, planera en god middag i kväll och tänd några ljus. Fråga hur han haft det på jobbet och lyssna på svaret. Tala om att du tycker om honom. Planera semestern eller vad som helst. Ge honom och dig själv den tiden. Någonstans måste man börja.

    Lycka till!


    skvaddro skrev 2009-03-05 17:28:20 följande:
    passionsblomma:nja jag vet inte, jag blev färdigutbildad för 2 år sedan, så utbildning är det nog inte, men det tål att tänkas på det du säger! Ibland blir jag rädd att jag inte har varit själv nånsin...jag har alltid haft långvariga förhållanden. Och det jag har nu kom väldigt tätt inpå min fd. Jag saknar absolut inte mitt ex, men jag saknar kanske tid med mej själv! Och jag kände inte det i början av mitt nuvarandra förhållande, men det kommer över mej nu mer och mer. Och jag kanske skulle "behöva" lära mej vara med mej själv...jag kanske skulle "behöva" leka av mej som singel. Men jag vill inte leka bort den tryggheten som jag har nu!
Svar på tråden Passion?