Vem vill/vill inte donera organ efter sin dod? Varfor/varfor inte?
Jag vill donera, for att jag tanker pa alla jag ev. kan radda. 1 enda manniska racker. Kan man anvanda mig till fler, annu battre... Jag behover ju anda inte dom organen.
Har ett Ja/Nej-kort i plankan, har aven sagt till mamma hur jag vill ha det. Sa jag nar jag flyttade utomlands, "Om det skulle handa nat sa...". Kandes, och lat, hemskt men jag vill att nan ska veta det.
Nog om mig, vad tycker NI?
Jag vill donera!
Det enda som tar emot är hornhinnorna av någon mycket märklig anledning.. Jag vet inte riktigt vad jag ska med dem till men det tar verkligen emot!! =/
Haha, later intressant!
Jag vill nog inte donera ansiktet. Det kommer jag ju knappast heller behova nar jag ar dod, men kanns markligt att nan annan ska ha det...
Ja så länge man inte är bög eller afrikan så får man ju det...
Jag ska donera, ser ingen anledning till att inte göra det
VA? Ansiktet!? Näää det vill jag inte heller så gärna bli av med..
Jag har skickat in till donationsregistret att jag gärna donerar organ som räddar liv direkt, men det tar emot litet att tänka på att donera organ för medicinska expriment, även om de mycket väl kan rädda liv på sikt...
JustMeAndMyLove:
Jo, det dar har jag hort om. Otroligt DUMT!!
Om man anmaler att man inte vill donera, tycker ni da att man ska ha ratt till organ om man senare i livet behover..? Tycker jag verkar dumt. Ge och ta...
Jag har anmält mig till donationsregistret, det enda jag inte vill att dom använder min kropp till är medicinska experiment och dom får heller inte ta mina hornhinnor(?). Jag ser det som en självklarhet att kunna hjälpa andra om jag avlider.
Men gú vad komiskt! jag har tänkt EXAKT så! 
Har ingen aning om varför, men det är ju liksom mina ÖGON.... 
urdumt, men...
Iallafall; det har inte varit alldeles självklart för mig, utan det har känts lite som att man helst vill bli nergrävd hel och hållen och inte gävd i och så, MEN när jag tänker att någn av de jag älska rskull ebehöva någon del för att leva, så är det ju bara: men ta vad tusan ni vill!
Och jag kan ju inte gärna vilja att jag själv skulle få en njure av någon annan , men inte vara villig att göra detsamma...
Så, då blir det ju självklart i slutänden i allafall...
Min pappa har en donerad hornhinna :P
Medecinska expriment tycker jag känns ... obehagligt på nå sätt. Vist man är ju död men ändå. Skumt det där
Jag vill kremeras så hornhinnorna blir förstörda ändå 
I början av 90-talet skrev vi donationskort som jag fortfarande har i plånboken. Hade missat det där med att man kan anmäla till donationsregistret direkt.
För mig får de ta precis vad de vill. Både för att rädda ngn direkt eller för medicinska expriment. Jag skulle gladeligen ta emot hjälp från ngn annan så jag vill också hjälpa. Det här vet mina föräldrar om sedan länge och min blivande vet naturligtvis också. Jag har anmält mig till donationsregistret men jag har inte ngt kort i börsen. Måste nog fixa det!
Konstigt det där med hornhinnan. Jag tänker också så, den behöver de inte ta *ler* Vet inte varför men men.
från mig får de ta precis vad de vill.
tror inte jag har något behov av mina kroppsdelar i nästa liv.
Ska även donera ägg om ett par månader, tycker det känns fantastiskt att kunna hjälpa någon att få ta del av det vackraste livet kan ge oss...
fast det är ju en annan diskussion ;)
För mig är det självklart att donera allt jag har. Jag kan tänka mig att ta emot, och är självklart beredd att ge. Sen kommer jag inte behöva de delarna när jag ska spridas för vinden ändå
För övrgt har jag läst på om detta med "medicinska experiment", i 99% av fallen innebär det tydligen att de tar ett blodprov som de använder i ett labb.
Jag har anmält till donationsregistret att de får ta vad de vill till donation, men inte för forskning. Tanken på att ligga i en sån där undervisningssal med en massa studenter runtomkring kan jag inte riktigt hantera, tyvärr.
Min mamma vågar inte anmäla till donationsregistret, då hon är rädd att om hon skulle komma in till sjukhuset med en allvarlig sjukdom skulle läkarna kunna titta i donationsregistret och säga: "den här kvinnan vill donera sina organ, hon är ju gammal och de gör bättre nytta någon annanstans, vi struntar i att rädda henne."
Hon har meddelat till mig istället hur hon vill göra.
Jag ska absolut donera mina organ men ansiktet vill jag behålla. Jag brinner för organdonation eftersom min mamma har transplaterat en njure och jag har fått se på nära håll hur det kan drabba en människa och jag är så tacksam för att hon nu mår bra.
Jag ser ingen mening med att mina organ ska ruttna när de istället kan rädda någons liv.
Jag kommer att donera mina ordgan. De friska som fortfaradne kan användas får inte användas till forskning utan ska ges till människor om de behöver. Men de organ som inte kan användas till donation ska till forskning. Men de får inte röra min hjärna! I hjärnan sitter allt. De får inte ens titta på den.
Min hud i ansiktet får de använda till de som har fått sitt ansikte förstört men de får inte ta allt.
Är väl bättre att mina übermenschorgan får tjänstgöra i en behövandes kropp istället för att ätas upp av maskar?
Eller ja, jag hade iofs tänkt kremeras. Hade varit skithäftigt att brännas ståndsmässigt på ett långskepp, men då kommer väl den svenska byråkratin in och tjatar om någon strandskyddslag, hemska moderna värld...
