Alternativet var: 80 gäster var av 25 jag aldrig träffat. Eller rymma med närmsta amilj och vänner sammanlagt 20 st...
Jag höll på att kvävas, tappade fokus på vad som var jag, oss. Blev ett jippo av allt, tills vi fick nog. Vi har aldrig följt regelboken innan, varför börja nu? är vår filosofi. Detta ska man väl trots allt göra för oss blivande två, inte för att släkt och vänner ska vara nöjda. men varför har jag då dåligt samvete?
Ha inte dåligt samvete! Att gifta sig ska vara en lyckodag men du verkar ju inte känna att det blir din dag med ett traditionellt bröllop. Man behöver inte ens bjuda 20 st om man inte vill det.
Kanske slutar det med er två och två vittnen bara. Gör som ni känner för. Det viktigaste ärju att ni är överens.
Lycka till!
Vi rymde helt och hållet.. Var vi två och så 4 personer som slogs om att få vara vittnen och sen efter vigseln åkte vi till en fantastisk resturang vid stranden där vi åt och drack gott.. Helt fantastiskt och hade inte velat ändra det.. Men visst pratar vi om att ha en fest också.. Kanske på våran 1.års bröllopsdag, vi får se ;)
Vi ska inte rymma - men jag hade absolut kunna tänka mig att göra det. Något bara för oss. Men det vill inte min m2b och nu blir det ett litet intimt bröllop med våra närmsta, totalt 28 pers. Det innebär att vi väljer bort släkten, dvs alla kusiner och fastrar. Känns perfekt för oss!
Tycker ni ska göra precis så som ni känner för!
Vi planerar att rymma helt och hållet. Dels för att det finns relations-"issues" på bådas sidor som är tillräckligt för ett filmmanus, dels för att vi båda jobbar med att producera evenemang, vilket gör att ingen av oss skulle kunna slappna av på en traditionell vigsel/fest.
Det handlar om dig och honom, inga andra. att ha festen på 1årsdagen låter som en toppenidé!
Vi rymmer helt o hållet! Vi o sonen åker till Mallorca om 1 månad... Kände också pressen o stressen över alla man "måste" bjuda. Komplicerat då sambons föräldrar är skilda osv..
Så vi kommer gifta oss i all hemlighet..Bara några få vänner som vet om de..
För oss känns de bäst så!
ja det dåliga samvetet har lagt sig. Och ju mer vi checkar av från "att göra" listan desto mer känner jag att man snart kan börja njuta. Bara lite problems med restaurangen att lösa, sen känner jag mig trygg. (Svårt att snacka med restaurangen när man inte är i landet, sen är jag nog lite väl picky som f.d restaurang människa)
Åkte faktiskt förbi den tilltänkta lokalen idag. Vi bara log mot varandra av ren lättnad. Så valet känns helt okej nu. Som ni säger. Viktigast måste ju ändå vara att vi är lyckliga och bekväma på "vår" dag..
vi var i samma sits- men rymde inte. Trodde alla skulle bli besvikna om de inte fick se på när vi gifte oss. I efterhand hade jag dragit med bara ett fåtal. Man får dåligt samvete för de som inte kan dela dagen, men det är inte värt vad som helst.
Mitt råd- dra och njut av att situationen hade inneburit värre saker än dåligt samvete om ni stannat=)
