Lite besviken

Jo, vi bjöd honom också. Grejen är den att hon känner två personer lite löst som kommer närvara, vi känner varandra sen högskoletiden. Jag har alltid uppfattat henne som social så jag blev lite förvånad också.

Jag har varit på bröllop där jag inte känt en kotte tidigare men det blir ju inget mer än vad man gör det till. Fast det är ju hur jag tänker.

Ja, sina känslor kan man ju inte styra över och jag tänker verkligen inte tvinga någon att närvara.

Har också funderat på om det kan ligga något annat bakom för när jag pratade med henne så sa hon nåt i stil med (hon hade då fått inbjudan): "Vad är det som händer borta hos er?" Jag: "ja, vi ska gifta oss. Hon: "varför då?" Jag: "ja, därför att vi älskar varandra".

Till grejen hör också att jag blev orolig över att hon inte fått inbjudan eftersom hon inte hade sagt ett pip (något jag verkligen trodde att hon skulle göra) och hon hörde inte av sig senast osa så jag fick ringa upp dagen efter för att höra att den kommit fram. Och visst visste hon att osa var dagen innan och hon sa själv att hon hade dragit ut på det.

Hon var visst inte så nära när jag tänker efter och så kan det ju vara.

Ja, usch vad jobbigt!

Vi har ett par andra vänner som avvaktat med att svara, med vårt godkännande förstås. Det är nämligen så att de väntar sitt andra barn i början på maj (vi gifter oss 25 april) och deras första barn kom fem veckor för tidigt så de vet inte riktigt hur de ska göra. Hon är redan stor och har det jobbigt och vi gifter oss i en annan stad än vi bor i. De skulle fundera ett varv till men har sagt att de åtminstone vill vara med på vigseln men skippa middagen för de vill verkligen vara med.
Detta har vi naturligtvis förståelse för och de tycker det är jobbigt eftersom de så gärna vill vara med men inget är ju viktigare än deras familj och ofödda barn. Båda två är nära vänner till min blivande eftersom de pluggade tillsammans.

Det är inte pga pojkvännen som hon väntade med att svara. De har inte varit ihop så jättelänge och vi har inte hörts på ett tag så jag visste faktiskt inte att hon hade pojkvän. Jag och sambon pratade om det och kom fram till att om hon hade träffat någon så var den personen också hjärtligt välkommen.

Kanske blev hon stött att vi inte bjöd honom direkt (fast hur skulle vi kunna veta det eftersom hon inte berättat att hon träffat honom). Kan ju vara också så att han inte ville gå för att de inte varit ihop så länge och att han inte känner oss men hon kan ju fortfarande gå. Men det kanske är så att jag inte betyder lika mycket för henne som hon för mig.

Som min sambo precis sa; tråkigt att hon inte kommer, synd för henne! Och det är ju faktiskt så.
Självklart kommer vi ha ett toppenbröllop för alla andra har tackat ja De som vill betyda något för oss kommer att vara där.

Om jag är en bridezilla eller inte är ju skitsamma för jag tror många glömmer bort vad ett bröllop betyder för brudparet i fråga. Det är ju en jätteviktig och betydande dag i ens liv och man vill dela den med de som betyder något för en. Och det är ju faktiskt så att just den dagen kretsar allt kring oss och det är ju precis så som det ska vara.

Ja, varför känner man det så att nästan måste be om ursäkt? Vårt bröllop är måhända den viktigaste dagen i vårt liv men den största var när vår dotter föddes för 1 år och 2 dagar sen

Ja, vad trist och speciellt som ni har ordnat att de får bo i ert hus och skjuts och allt.
Man börjar ju undra om folk inte blir avundsjuka...tänk att man inte ska kunna glädjas åt andra!

Ja, tycker också att det var en riktigt dålig ursäkt.