Vem ska leda mig?!

Jag tycker att det är mycket öppensinnat att värna om att män och kvinnor ska ses som jämställda, vilket den svenskkyrkliga traditionen avspeglar.

Nåja, om de kyrkliga vigslarna försvinner så försvinner ju också stora delar av problemet i och med att alla vigslar blir borgerliga.

I och med den nya äktenskapsbalken som träder i kraft den 1 maj i år (hurra!) så diskuteras det också vilka som ska ha rätt att förrätta vigslar. Många frikyrkor har redan signalerat att de tänker avsäga sig vigselrätten.

Inom Svenska Kyrkan finns det lite olika åsikter. Frågan kommer att avgöras på höstens kyrkomöte. Jag tillhör de som hoppas på att kyrkan avsäger sig vigselrätten.

En av de största och mest omtalade förändringarna är att samkönade äktenskap blir tillåtna. Äntligen! Sedan finns det några andra mindre förändringar också, men detta är den absolut största förändringen.

En konsekvens av detta är bl a att alla som förordas som borgerliga vigselförrättare ska vara beredda att viga samkönade par.

Inom Svenska Kyrkan finns det många olika åsikter, både i frågan om samkönade äktenskap och om man ska behålla vigselrätten. Det är ju inte alls självklart att kyrkan - som sedan 2000 är fristående från staten - ska utföra gratis juridiska tjänster åt staten. Staten sparar ju massor av pengar på att ca hälften av alla äktenskap idag ingås i kyrkan istället för borgerligt.

Det vanliga i många andra europeiska länder är att man har en juridiskt bindande ceremoni som är borgerlig. Önskar man sedan ha en välsignelsegudstjänst över det ingångna äktenskapet i den kyrka man hör hemma så går det utmärkt. Personligen tycker jag att det är en jättebra lösning. Finns väl ingen anledning att kyrkan ska hålla på med juridiska tjänster åt staten.

Nu förstår jag inte logiken.

Menar du att om jag t ex går på stan med ett hakkors på tröjan så säner jag inte ut en dålig signal om jag själv ser hakkorset som en solsymbol och inte som en nazistsymbol? Det låter som om du menar att jag själv väljer hur omgivningen ska uppfatta mina handlingar.

Men det du säger är ju att du själv kan bestämma hur andra uppfattar en symbolisk handling? Jag tror inte att det funkar så, oavsett vilken symbolisk handling vi pratar om.

När det gäller just brudöverlämning så kanske den här (och några hundra andra trådar på BT) visar på att det faktiskt är många som tycker att brudöverlämning är en otäck sed som vi inte vill ha i Sverige. Och hur väl man än känner sina gäster så tror jag inte att man till 100% kan veta hur alla barn och vuxna som ser på vigseln uppfattar brudöverlämningen.

Om du tittar på brudöverlämningens historia och hur den används i många delar i världen än idag så handlar det inte om att pappan "följer" dottern till altaret. Brudöverlämningen symboliserar för många kvinnor en konkret verklighet där de är underordnade män - först sin far och sedan sin make.

Jag ser ingenting vackert i det, och förstår inte poängen med att försöka göra detta till en svensk vigselsed. Jag tycker nämligen inte att man kan blunda, varken för det historiska eller det som sker i andra delar av världen.

Man kan naturligtvis välja att själv blunda för sedens historia och användning i andra delar av världen, men det gör det likväl inte till en objektivt vacker handling.

... så om det bara är 75% som ser det som något väldigt negativt är det okej? Jag har t ex pratat med muslimska kvinnor som inte förstår hur svenska kvinnor frivilligt underkastar sig en sed som för många av dem varit en grym verklighet i sina hemländer. Jag hade inget bra svar. "För att det är så fint för dem" räcker liksom inte....

Hur många procent måste se den som en hemsk sed för att det ska vara tillräckligt? Och i vilka kretsar?

Ja, det finns olika syn på seden med slöja bland muslimska kvinnor. Men såvitt jag vet finns det en stor samstämmighet om synen på brudöverlämning.

Min poäng är att vi inte lever i ett vakum. Brudöverlämningen har en historia och symbolik som representerar att kvinnan är omyndig och underlägsen mannen. För många kvinnor i världen är det också en konkret verklighet än idag.

Jag tror inte att alla svenska tjejer som vill bli överlämnade av sin far är förtryckta. Däremot tror jag att många av dem inte har funderat över vad överlämningen egentligen symboliserar, alternativt väljer att blunda för historian och kontexten. Jag ser inga skäl att försöka arbeta hårt för att ändra innebörden i en solkig sed när den svenska vigselseden representerar den syn som de allra flesta av oss har på män och kvinnor.

Lady o Lufsen skrev 2009-03-27 11:08:46 följande:

Jag kan svara. Om din man också hade blivit överlämnad av sin far eller mor så hade jag tyckt att ni åtminstone gick in i det hela på lika villkor. För varför är det bara du som ska överlämnas?

Visst är det en skillnad, men sedens innebörd signalerar tvång för många av oss, inklusive de kvinnor jag pratade med.

Jag håller med dig om att jämställdheten kommit långt här i Sverige, men det är ingenting som vi fått gratis och som är för evigt. Av bland annat det skälet tycker jag inte att vi ska importera vigselseder som signalerar förtryck och underkastelse för en stor del av jordens befolkning.

Tja, spontant så tycker jag att det signalerar att bruden vill ha mer uppmärksamhet som person än vad brudgummen vill. Jag tycker att det känns lite "prinsessdröm" att ha fokus på bruden och inte på hela brudparet, men jag ser inget jämställdhetsfel i det hela. Om brudgummen också tycker att det är OK att fokus hamnar mer på bruden än på brudparet så får det väl bli så.

Fast jag undrar ofta över varför det aldrig är brudgummen som går in själv medan bruden väntar vid altaret. Varför tror du att det alltid är just bruden som går in själv?

Det är väl bättre om båda två överlämnas? Det signalerar ju iaf att det inbördes förhållandet mellan brudparet och deras föräldrar är på ungefär samma nivå.

Nej, du tycker inte att du överlämnas. För mig och alla andra som ser brudöverlämning i sin historiska och samtida kontext är det solklart att du överlämnas. Det är inget fel med det, om det är just den verkligheten man vill gestalta genom att byta ut den svenska vigselseden mot en utländsk.

För mig personligen har frågan två dimensioner: den religiösa och den politiska.

Den religiösa dimensionen handlar om att allt som sker i en gudstjänst har en betydelse. All liturgi har en lång historia, och den svenska gudstjänstens seder har inte kommit till av en slump. Jag är stolt över att Svenska Kyrkan så tidigt bestämde att den svenskkyrkliga vigselseden skulle avspegla mannens och kvinnans lika värde och fria val. Den religiösa dimensionen försvinner ju om den kyrkliga vigseln försvinner. Jag tillhör de som hoppas att kyrkomötet nu i höst väljer att avskaffa vigselrätten. Då blir alla vigslar borgerliga, och så är den delen av problemet löst.

Den politiska dimensionen handlar om det jag skrivit tidigare: att brudöverlämning, liksom många andra seder och symboler, inte existerar i ett vakum. Det finns en historisk och internationell kontext. Den biten av frågan kommer att leva kvar även om kyrkans vigselrätt försvinner. Men vid en borgerlig vigsel har ju brudparet mycket större möjligheter att fritt utforma vigseln, så där inser jag att det blir svårare att styra bort brudöverlämningen.

Så eftersom det bara görs en gång är det OK med lite ojämställdhet på bröllopsdagen?

Varför lämnas inte din man över av sin mor/far om ni är så jämställda? Återigen: jag har aldrig någonsin hört talas om att män behöver överlämnas av en förälder. Den dag det (Gud förbjude) blir lika vanligt som att kvinnan överlämnas så tycker jag iaf att det börjar kännas hyggligt rättvist...

Tja.. det kan ju bero på att det är svårt att få svar på en del frågor. Tycker jag iaf.

Jag väntar fortfarande på att få höra om en man som blir överlämnad av sin mor eller far, eller en man som går själv in i kyrkan medan bruden står och väntar där framme.

Jepp. Jag har väntat flera år nu, men jag är tålmodig

Om du vill ha min ärliga och spontana åsikt (och det är antagligen de du vill) så undrar jag hur du kan anse att de hemska signalerna inte finns? De flesta jag samtalat med genom åren som vill överlämnas av sin pappa erkänner i alla fall att seden med brudöverlämning har ett ursprung som är otrevligt, och att det faktiskt finns kvinnor som överlämnas både bildligt och bokstavligt på många ställen i världen än idag. Däremot menar de att det är möjligt att bortse från ursprung och kontext, och istället omtolka innebörden till att man hedrar sin pappa.

Om jag tolkar dig rätt så menar du att de hemska signalerna inte alls finns? Hur resonerar du då?

Jag undrar också vad du menar när du säger att du är fullständigt jämställd i övriga vardagen? Jag tror nämligen inte att någon av oss är fullständigt jämställd, däremot tror jag att de flesta av oss strävar efter jämställdhet. Hemma hos oss har vi t ex nyligen haft en diskussion om varför det förväntas att just jag ska komma ihåg födelsedagar och dessutom köpa presenter till de som fyller år. Jag menar inte att det är ojämställt att vara den som köper presenter, men det är ojämställd att utgå från att det är kvinnan som ska komma ihåg födelsedagar och köpa presenter.

För övrigt ger jag dig cred för att du erkänner att du gillar att stå i rampljuset. Bättre det än att dra någon vals med bortförklaringar. Jag tycker inte likadant som du i det avseendet, men för mig är det en mindre fråga.

Som sagt, cred för erkännandet att det handlar om någon form av prinsessdrömmar i ditt fall. Men visst är det märkligt att det aldrig är mannen som blir överlämnad eller går ensam fram i kyrkan? Jag vet ju med bestämdhet att alla män inte alls är blyga och vill stå i skymundan...