Efternamnsvåndor
Okej så här är det.
Jag - har ett efternamn "D" som jag behållit efter mitt förra äktenskap och som min dotter heter. Gillar namnet, men det känns fel att behålla det nu.
M2b - har ett -sson namn "E" som inte känns jätteroligt. Han har två barn, ett som bor med oss och ett som bor i Australien. De har hans och mammans namn.
Förslaget har varit att vi ska ta ett släktnamn "L" som vårt nya familjenamn, och även lägga till det på barnens namn.
Men nu så vill han inte byta. Och jag känner inte riktigt att jag vill ta hans namn - dels för att det känns trist att byta till ett väldigt vanligt namn från mitt nuvarande som är lite mer speciellt. Men mest för att jag inte igen vill ta någon annans namn. Om det skulle gå riktigt illa *peppar peppar* och vi skiljer oss så vill jag inte står där igen med min exmans namn.
Att behålla mitt nuvarande känns fel. Eller vad tycker ni?
Ska jag kanske byta till ngt helt eget, och även då på min dotter? Mitt flicknamn är tyvärr lika vanligt som m2bs så det känns inte lockande. Men märkligt att byta till ngt annat när vi gifter oss.
M2b kan tyvärr inte tänka sig att ha sitt nuvarande namn som mellannamn - och därmed behålla samma namn som dottern i Australien. En lysande kompromiss tycker jag.
Fast jag vill ju att vi heter samma. Egentligen.
Ååååhhhhh... Känner mig så förvirrad och känslosam kring detta.
Råd? Ideer? Tankar?
