Snälla...

Det låter som om att ni aldrig kommer återfå fötroendet för varandra, vilket är väl digt förståeligt.

Kanske skulle det vara värt det att prova familjerådgivning, men jag är ganska benägen att råda dig att lämna henne och starta om på nytt. Det finns massor av kvinnor där ute som inte skulle behandla dig så som hon har gjort!

Era barn behöver lyckliga och harmoniska föräldrar, inte personer som är oroliga för att bli bedragna och som bråkar om arbetskamrater.

Det låter som om ni inte klarar att reda ut det här på egen hand, om ni fastnar i att du inte kan lita på henne och hon inte orkar med att leva på det sätt som gör att inga misstankar om henne kan väckas. Oavsett vad ni beslutar er för så tror jag ni skulle ha hjälp av att gå och prata med någon. Det finns inget pinsamt i att gå till familjerådgivningen. Det visar bara att man förstått att de egna diskussionerna kört fast och att man tar sin relation seriöst nog att vilja få hjälp att få fram det man vill säga och hjälp att förstå den andre.

För det första. Det är bara DU som kan börja lita på henne. Hon kan bara visa dig vägen dit. För det andra med tanke på vad som hänt så många gånger tidigare så borde hon definitivt inte gå ut med en kollega på krogen eller bli skjutsad hem. Det har inget med frihet att göra, det har med respekt för dig att göra. Älskar hon dig så borde hon i alla avseenden få dig at lita på henne igen och hon borde tänka sig för. Frihet kan man ha på andra sätt.
Du å andra sidan måste bestämma dig för om du ska fortsätta med henne, lägga det gamla bakom er och se framåt.

Tyvärr så har jag liknande förhållande i bakfickan och min egna tanke är att det nästan aldrig fungerar då personen i fråga (din fru) inte till fullo förstår vad hon gör/gjort mot dig.

Jag har också erfarenhet av liknande förhållanden. och min erfarenhet är att det inte fungerar, inte i längden. Det går inte att återfå förtroende för någon som har behandlat en så illa tidigare. Det kan ligga i "dvala" en tid, vilket det uppenbarligen har gjort för er under 4 år, men sen blossar det upp igen och då är det precis som förut.
Jag tror att de enda alternativen är att antingen gå och prata med någon (professionellt) om du tror att hon kan ändra sig... annars är det bästa att bryta... Du ska inte behöva må dåligt jämt och ständigt. Det är varken bra för dig eller dina barn! Lycka till!!

Har man varit otrogen i ett förhållande och man vill visa upp att man numer går att lita på måste man nog göra några avkall på den personliga friheten. Jag kan tycka att sitta ensam på krogen med en annan man inte är en lyx som man kan kosta på sig när man tidigare har varit otrogen, utan då gäller det bara att bevisa genom handling att man är värd att lita på. När förtroendet är ubyggt igen kan man ta ut svängarna lite mer.

Det är jätteviktigt att du känner att du kan lita på henne, för lyckas ni inte bygga upp förtroendet igen kommer det inte finnas något förhållande kvar att bygga på.

Har du förklarat för henne vad du skulle behöva för uppoffringar från hennes sida för att kunna bygga upp förhållandet igen? Att det har gått fyra år betyder kanske inte så mycket om hon under dessa fyra år har varit föräldraledig hela tiden. Det är ju nu när hon är "ute på marknaden" igen som hon behöver bevisa för dig att du kan lita på henne. Kan ni sitta ner och prata vettigt om det eller blir ni för upprörda? Jag föreslår att ni bokar tid hos en familjerådgivare för att få stöd när ni pratar med varandra.

Jag tycker att det låter som att du vill att det här ska fungera och det är ju en jättebra utgångspunkt!

Lycka till!

Om det ska kunna fungera mellan er så är hon ju mer eller mindre tvungen att välja att inte ta ut svängarna för mycket, åtminstone tills ni fått ordning på allt. Hon borde inte se på saken som att hon måste göra avkall på sin frihet utan mer som ett samarbete mot ett väl fungerande förhållande med dig, sina barns far. Hon verkar helt enkelt inte vara beredd att offra särskilt mycket för att det ska bli bra. Hur fungerar det när ni pratar med varandra? Ett råd kan ju vara att du skriver ner allt du känner kring detta och ger henne det så hon kan läsa och ta in det som står, ibland blir effekten av detta större än om någon talar. Om hon mot all förmodan efter massa försök fortfarande inte är beredd att offra något för er, då är det upp till dig att avgöra hur du vill leva ditt liv utifrån de förutsättningar som finns.

Alltså, ska ni komma över det där måste ni ju båda aktivt välja att göra det, i ord och handling. Inte bara hon, inte bara du utan ni båda tillsammans. Visst, hon kanske har gjort "mest fel" men ska ni fortsätta leva ihop så måste ni göra det tillsammans och av fri vilja, inte av plikt och dåligt samvete från nån sida.

Och så tror jag att det är jättesvårt att kräva nåt i beteende av den andre - jag skulle bli vansinnig om den jag levde med ställde krav på vilka arbetskamrater jag fick ha eller hur jag skulle umgås med dem (inte för att det är svårt att förstå varför du känner som du gör, men jag är hemskt osäker på om det hjälper er). En ändring måste komma av egen vilja och förståelse.

Kram o lycka till!

Imma o Anne på Grönkulla har redan skrivit det jag tänkte skriva så jag bara håller med ovanstående talare

Och önskar stort lycka till!!

Har man barn tillsammans är man skyldig dem att försöka rädda förhållandet. Det gäller givetvis både dig och din fru. Tyvärr har förhållandet ingen framtid om inte båda två är beredda på att kämpa och i viss mån uppoffra sig (tex inte gå på krogen för tillfället men hon kan ju inte sitta hemma hela livet bara för att du är svartsjuk heller).

Familjerådgivning verkar vara läge för er nu, ring och boka tid bums!