Asså folk är ju dumma i huvudet!
Alltså, jag håller på att spricka av ilska här!!!
vad är det som är så svårt med att få en inbjudan, göra som det står, sen komma eller inte komma och om man väljer att komma, göra det utan strul, frågetecken eller ego-trippar!!!???!
1. brudgummens syrra blev bjuden själv då hon har sagt att hennes förra kille var dum i huvudet och att hon aldrig skulle ta i honom med tång igen. Sen blir de ihop fram och tillbaka hela tiden och vi hör inget från henne och när vi skickade inbjudan till henne så skickade vi den självklart bara till henne då hon sagt att han kallat henne en massa elaka saker mm. Nej nu är de tydligen förlovade och hon undrar varför han inte får komma??
Vi säger tillslut ok, men att han inte får dricka då han vill bråka och skrika då....
Nu undrar hon varför hennes barn inte får komma...( på vårt BARNFRIA bröllop)... Hon känner sig upprörd och tycker att det är orättvist...
2. Min syrra känner att det är jättetråkigt att barnen inte får komma och är inte sen med att pika det för mig HELA tiden. Hon har bara totalt över mitt huvud bestämt att de ska få vara med i kyrkan. Både jag och min blivande VILL VERKLIGEN INTE ha skrik i kyrkan, det var mycket därför vi valde att hålla bröllopet barnfritt!! När jag lite fint försöker säga att vi inte vill ha barnskrik på vigseln så säger hon att INGEN kan ta ifrån hennes barn rätten att gå på vigseln... Helt sjukt!
Barnvakten som hon anlitat ska tydligen komma på vår vigsel tillsammans med sin man OCH BARN! Noll respekt! Jag vill inte ha barn där! Åh, jag blir så arg! Så nu måste jag ringa till min blivandes syrra och förbereda henne att det kommer att finnas med barn på vigseln men att det inte var meningen typ...
3. idag får min blivande ett mess från en kompis där han skriver, vi vill gärna sitta bredvid den och den då vi inte känner så många andra... Asså, han har inte suttit uppe till 5 om nätterna och gjort bordsplaceringar. ÅÅÅÅHHH!!! himla människor!
Skriv vad som gjort er arga så att jag slipper sitta här och känna mig som en liten argboll...