Hela min släkt beter sig riktigt illa just nu. Ingen har anmält sig och snart är tiden ute...... :-(

På sätt och vis känner jag igen mig i det du skriver; det var många som missade vårt osa-datum (misstänkte det dock redan innan så vi la osa redan i april, gifter oss också 1/8), många som inte kunde komma pga olika saker, ex U2-konsert, och många släktingar orkar helt enkelt inte ta sig till oss pga avstånd. Nu har även killens bror som för länge sen tackat ja till att vara marskalk sagt att han inte vet om han kan komma pga jobb i Norge vilket gör det dyrt att åka på bröllopet.

Suck, kan man tänka, eller hur? Samtidigt föröker vi tänka att dom som verkligen tar sig på bröllopet den dagen är dom som verkligen kan och VILL, och dom kommer vi vara lyckliga med Så, försök att tänka positivt och låt inte andra människor dra ner dig i depp-skiten!