Snart bröllop och känns inte alls kul...
Om ett par veckor gifter vi oss i samband med vårat barns dop. Men nu börjar jag känna som att jag hellre skulle gå till kommunhuset och strunta i hela bröllopsarrangemanget. Det känns som att folk inte tar det på allvar utan bara ser oss som barnrumpor som ska ha barnkalas (vi e 25 o 26). Till saken hör att vi ska ha ett förmiddagsbröllop/dop med mat och sen tårta, 30 pers, räknar inte med att det blir speciellt sent, kanske färdigt fem-sex på eftermiddagen. Sen tänkte vi åka hem från "festlokalen" och ta hand om sonen och oss själva men nu undrar mamma hur vi ska göra med de syskon och släktingar som inte har sett vårat hus som ligger några km från kyrkan och där vi ska vara. Vi har bott här i snart ett halvår och hon menar att där kanske är några som vill komma och titta. Vi känner att vi kommer vara ganska slut efter hela jippot och vill gärna dra oss tillbaka på egen hand, utan sällskap av andra. Kommer vi behöva förklara det då när det är dags att åka att tyvärr, men vi vill inte ha hem er på besök nu?? Är man oförskämd då? Sen har m2b en pappa som han inte haft kontakt med på ca 20 år, pga av misshandel av hans mamma och han själv råkat illa ut. Nu har dock hans lillasyrra tagit kontakt med fadern för hon har inga minnen av honom då hon var så liten när han fråntogs vårdnaden och nu tycker hon att han är världens sjysstaste och vill försöka skapa fred i familjen och frågade för ett tag sen om vi tycker det är okej att han gratulerar oss. Vi vill inte ha något med mannen att göra, rädda om vår son och oss själva, (han förföljde m2bs mamma under flera år) men vet att lillasystern mycket väl skulle kunna bjuda honom till kyrkan bara för att statuera exempel. Hon vägrar fatta när vi säger att vi inte vill veta av honom och blir bara hysterisk och sur då. Känns inte kul att ha det hängande över sig att han kanske dyker upp, men jag hoppas han är smart nog att räkna ut att han inte e välkommen. Sen har vi en krona på min mors sida, som min mamma hade och min storasyster när de gifte sig, jag hade gärna oxå burit den men min syster har "slarvat bort den". Mamma har frågat några ggr efter den och syrran har haft ett par månader på sig att leta men inget resultat. Småsak kanske men känns trist att inte få bära den. Det värsta är att jag har en känsla av att den kommer komma fram någon vecka efter bröllopet så inte mamma ska tro att syrran inte värderar den, men ändå såpass sent så jag inte ska få ha den. Min syster kräver väldigt mkt uppmärksamhet av mamma och får det oxå, de står varandra mkt närmre än jag någonsin kommer att komma. Jag hade gärna haft min mor ner här dagen innan bröllopet för att hjälpa oss med det sista men då ville hon ha med min syster, och jag står verkligen inte ut med alla hennes åsikter och nervärderande syn på mig och min sambo, så jag sa att vi inte behöver nån hjälp. Är kanske inga stora saker men jag känner mig ändå så ledsen och vet inte vem jag ska prata med om det. Någon som har något tips på hur man slår bort de här ledsna tankarna och tänker lite mer positivt? Just nu längtar jag bara efter att det ska vara överstökat...
