Hej!
Min far omkom hastigt och oväntat den 23 december förra året.
Jag undrar om någon har varit me om liknande och som gift sig inte så långt efter?
Vad skulle man kunna göra i kyrkan för att hedra honom och för att alla ska skänka honom en tanke?
Tänkte först ett kort men det känns som att man vill ju inte bli för ledsen på sin bröllopsdag....
Har ni något förslag?
//Maria.
Vad tråkigt att höra, men bra att ni inte låter förlusten hindra er utan gifter er!
Jag och min man kommer prata med prästen i för väg och be honom eller henne börja hela cermonin med att tända två ljus, ex framme på altaret. När han/hon gjort det ska prästen välkomna alla gäster och säga att ljusen symboliserar två personer som brudparet också gärna velat ha med att fira denna glädjens dag; brudens mamma och brudgummens far.
Det tycker vi känns lagom. Precis som du tänkte vi ett tag på kort, men att det blir lite för sorgligt...
Har också funderat på det här då min mamma gick bort för 3 år sedan (4 när vi gifter oss. Vill liksom få med henne på något sätt på vår stora dag.
Eftersom det var så nyligen för dig så kan jag tänka mig att det upptar en stor del av tankarna fortfarande. Men tror det är bra om det blir något litet, för att visa att han är med er i tankarna på er dag. Tycker det Lojeli skrev om ljusen låter som en bra idé?
Har funderat på något liknande, vi gifter ju inte oss kyrkligt men känns ändå som ett ljus kan passa?
Funderar även om att ev ha min mammas vigselring i ett halsband. Får se hur det blir och hur det känns.
Har själv tänkt en del på det här så känns bra att få idéer från de som är i samma sits.
Vi spurte presten om vi kunne få tenne ett lys, i den forbindelsen, men han svarte at det avr vanskelig da de ikek ahdde noe lysestaker til slikt...
Vi ska tända en orangeljus i kyrkan.
Pratade med prästen idag om det.
Min storasyster begick självmord 9 oktober 2005, ca halvår innan hon skulle bli 30 år, en månad snare skulle hon bli moster. Jag hann inte berätta för henne att hon ska bli moster.
Hon tycker om orange,rött o alla starka färger.
Saknad efter henne är stort, ännu större när jag gifter mig och bad min 2 systrar att bli tärna.
Känns konstig att vi är 3 inte 4 som vi var i många år.
Så därför ville jag tända en ljus.
Min sambo är med på det.
Han tycker om henne även om hon var "halvtokig" 
Tänker att toastmadamer ska berätta om ljus o tända den innan bröllopet börjar.
det var en bra ide med ljusen, min sambos föräldrar finns inte kvar någon av dem och skulle vilja uppmärksamma att de saknas på nåt sätt.
den ideen ska jag ta upp med sambon!
Tack för era svar! jag ska ta tillvara på dom och förmodligen så kommer jag be prästen tända ett ljus i början utav cermonin.
//Maria
Att låta prästen tända ljus är en underbar idé. Och det är ok att gråta en skvätt,att blanda glädje och sorg.
På ett bröllop jag var gäst på tog en av nyckelpersonerna upp det i talet, det var jättevackert.. och för en kort stund blev det en lite sorglig stämning, men han lyckade vända allt till något positivt istället.. så en stund senare var allt tjo och tjim igen. Har ni någon som är BRA på att hålla tal går det att hedra personen i fråga på festen också.
Vilket bra tips...Det ska jag hålla i tanken. Då vi planerar bröllop inför nästa sommar och sambons morbror troligtvis inte kommer att klara sig så länge (han är jätte dålig i cancer) Fick reda på det nyligen och det har gjort min sambo lite deppig då det är en person som han verkligen hade velat ha med...
Hej!
Vi gifter oss i år den 29 augusti som är min pappas födelsedag som tyvärr är bortgången för ett par år sedan så på så sett hedrar vi honom med att välja denna dagen
Bara en tanke som slog mig här, undrar om prästen tänder ljusen och låter dem stå på altaret? Det är liturgiskt reglerat hur många ljus som finns på altaret och i den enda litteraturen som är praktiskt skriven om hur man sköter altaret så står det något i stil med att" altaret är inget matrumsbord som man använder efter eget tycke"(har boken på jobbet).Kanske man skulle kunna göra som man oftast gör, använder sig av ljusbäraren(om en sådan finns) eller ett mindre bord med det antal ljusstakar som krävs.
Jag har ingen åsikt om detta men undrar om prästen är utan åsikt.
Jag tänker skriva en kort text i festhäftet tillägnat min pappa som hastigt gick bort för några år sedan. Det är svårt när en nära anhörig saknas på dessa tillfällen - alla de lyckligaste stunderna påminner ju också om att någon saknas lite extra mycket.
