Försöka skaffa barn?

Jag tycker generellt inte om barn, men jag skyr dem väl inte som pesten heller. Tycker bara att det verkar ganska tråkigt att leka med klossar, trösta gråtande ungar och byta blöjor. Inte få sova på natten.Å andra sidan har jag en stark känsla av att jag kommer att ångra mig hemskt om vi inte åtminstone gör ett försök. Men det känns lite läskigt. Jag har just slutat med p-pillerna och vi har inte hunnit ligga med varandra än efter det. Det känns om om jag är en tickande bomb... något farligt kan hända. Jag har varit noga med att skydda mig hela mitt liv för att inte riskera något, och nu har jag bestämt förnuftsmässigt att det är dags. Men jag vet inte om jag vågar?Jag är en sådan där som aldrig kan bestämma mig, som ifrågasätter mina beslut gång på gång och ältar huruvida det blev rätt eller fel. Jag får lite panik när jag tänker på att bli gravid. Men som sagt, det känns som om vi absolut måste börja försöka nu. Vi är båda 33 och har inte en aning om ifall vi kan få barn eller ej. Och jag skulle helst vilja ha två i så fall, eftersom jag tycker om att ha ett syskon själv.Generellt sett tycker jag inte att jag gör något speciellt viktigt i mitt liv, som jag kommer att "missa" om jag skaffar barn. Vi är lugna båda två, inga festprissar, och har inga hobbies som tar all tid. Jag försöker i och för sig få ordning på trädgården och det känns viktigt för mig, skulle vara väldigt tråkigt att se den förfalla på grund av ett barn som tar all tid, bara för att få mat, sova och bytas på (jag är inte så förtjust i att slösa tid på allmänt underhåll, tycker att det borde kunna klaras av lite snabbt). Så jag borde lika gärna kunna försöka få barn. Men man är ju ganska bekväm av sig. Jag förstår inte hur folk orkar?Och så är jag orolig att jag ska ändra mig, och lite lagom ängslig. Vad göra?