Jag har ett dilemma. Jag heter Nordh och min sambo Hellbom... Vi har två gemensamma barn som heter Nordh Hellbom, jag har en dotter sedan tidigare som heter Johansson efter sin pappa och Jörgen har en dotter som heter Hellbom...
Nu till mitt dilemma..om jag jag ska välja att heta Nordh Hellbom som gift eller bara Hellbom och ändra för våra gemensamma barn så att de bara heter Hellbom.
Vad tycker ni?
Jag tycker du ska välja det som känns rätt för dig. Det låter luddigt men jag tror att magkänslan får styra. Själv skulle jag aldrig drömma om att byta mitt efternamn då jag som man ska behålla mitt. Jag anser (detta är bara mina löjliga tankar) att det börjar urarta lite med efternamn. Varför ska vi ändra något som pågått i flera hundra år bara för att i detta plan även tänka rättvisa. Det är ju patetiskt. Låt säga att jag är löjlig och att mina tankar är fel då borde ju detta med dubbla efternamn även gälla om tre generationer från vår egen. Mao ska din barn heter X, Nordh Hellbom Svensson Eriksson. Så kommer det se ut ifall din dotter gifter sig med en kille med duppla efternamn. Deras barn i deras tur kommer hetea Nordh Hellbom Svensson Eriksson Augustsson Wilsson Matsson Rundqvist Sunesson...
Vart ska detta sluta. Om vi börjar nu av tramsiga anledningar så varför ska vi sluta efter ett par generationer?
Tänk på saken.
PS Hoppas ingen tog illa upp.
Sillen65: Fast nu är det ju så att man inte kan ha två efternamn i Sverige längre, utan det ena ligger som efternamn - vilket betyder att man bara har ett efternamn egentligen och ens barn kan bara få ett efternamn, samt som mest ta ett till som andranamn när de gifter sig. Så ditt exempel kan aldrig hända 
Jag är tjej o kommer ändå inte byta bort mitt efternamn. Varför? För att det bara är 4 vuxna kvar i min familj med namnet och för att det är ett ovanligt efternamn. Det finns två barn (en flicka och en pojke) som bär det vidare, men skulle man gå efter regeln att tjejen alltid ska byta efternamn och barnen där med ha mannens skulle inte ens de barnen ha det namnet och det skulle där med försvinna ur vår släkt då de enda som vill/kan skaffa/få barn är tjejer.
Min m2b är extremt konservativ, men han förstår varför det är viktigt för mig ändå, och eftersom han heter Karlsson (liksom min far - som jag inte har samma efternamn som) vilket är väldigt vanligt har det aldrig varit en allvarlig fråga för oss.
Jag tror det är bäst att göra det som känns rätt i magen... lyssna på magkänslan, den vet oftast vad den säger...
Sillen 65: att kvinnor tar sina mäns efternamn är en ca 100-årig tradition i Sverige, det blir inte så många generationer det...
Hade jag varit som du hade jag antingen behållt mitt Nordh eller möjligen bytt till Nordh Hellbom.
Vi har behållt våra efternamn och barnen heter motsvarande Nordh Hellbom.
För mig är mitt namn JAG och jag kan inte tänka mig att byta. Och man är inte mindra gifta för att man har olika efternamn.
Nord Hellbom klingar fint, jag skulle nog ta det om jag var du.
Min man har ett långt, krångligt, utländskt efternamn och jag heter Sandberg. Jag ville inte byta till hans krångliga ej heller ta det som mellannamn eftersom jag har tre ganska långa förnamn också. Det blir liksom för mycket.
Våra barn heter mitt efternamn som mellannamn och hans som efternamn (det klingar bäst så i den ordningen bara!).
Min man tog Sandberg som mellannamn när vi gifte oss och behöll sitt efternamn. Så han heter samma som barnen nu.
Inte känner jag att jag är mindre gift eller mindre tillhörande vår familj för att jag är den enda av oss som inte har det där långa, utländska (om än FINA) efternamnet!
Våra barn kan sedan välja hur de vill göra med sina namn
