• Moviegirl

    Gör jag rätt eller fel?

    Jag är 45 år och är sambo med min man och vi träffades för 1 år sen genom internet och vi bodde 30 mil från varandra,han är 43 år och våra barn är utflugna.Vi flytttade ihopa efter 4 mån och sen förlovade oss efter 6 mån.Nu friade jag till honom för 2 månader sen och han sa ja men att allt tar sin tid.Nu har jag tjatat om ett datum och vi sa innan den 14 feb nästa år men nu pratar han om att det blir kanske inget giftermål pga han tycker det räcker med som vi har det och det gör ej jag.Jag får en trygghet i att vara gift.Jag har varit gift innan men min sambo har aldrig varit varken gift eller förlovad så detta är stort för honom.Nu igår när han sa detta så dog lyckan inom mig och jag känner ingen lust till något och bara bitterhet.Han är sån att han innerst inne allt skall ha sin vilja igenom och alla kvinnor har gjort som han sa.för han vet att han har utseendet och kroppen med sig.Så är det fel av mig att gå omkring och vara bitter?Kan inte hjälpa det och jag skrev innan för han är ju alkoholist sen han var 14 år men nu går han på antabus 2 dagar i veckan + psykiater.Så han har skärpt sig .Jag vill gärna var gift,har till och med gått och köpt klänning,hatt,ring j allt till en borgerlig vigsel.Så vad gör man?hans eller min vilja?

  • Svar på tråden Gör jag rätt eller fel?
  • Imma

    Jag tycker att du ska ge honom lite tid att komma tillrätta med sitt alkoholberoende först. Både för hans och din skull. Om han kämpar mot sjukdomen är det bästa du kan göra att stötta honom och inte lägga på extra press just nu. Du vill ju att han ska bli frisk!

    Sen kan jag tycka att dina anledningar till att vilja vara gift kanske inte är de allra sundaste. Tryggheten måste du finna i dig själv och inte lägga på någon annan att bistå med. Förstår du hur jag menar?

  • delirious

    jag antar att du menar med trygghet, en form av ekonomisk, alltså om det händer något eller? så vet jag i alla fall att flertalet människor resonerar...Det jag tror i slutändan är vettigast är att prata med honom om det, inte tjata utan försök diskutera och få han att förklara varför han inte vill, sen förklarar du hur du känner...Om det är som du säger att han är van att kvinnor gör som han vill kanske han bara slått dövörat till ofta och inte satt sig in i andras tankar...och det börjar nog vara dags för det...Men att gifta sig om bara en verkligen vill är för mig inget alternativ...
    Lycka till!!

  • På rosa moln

    Jag förstår att det är ett stort steg för honom att prata bröllop efter enbart ett år, särskilt om han har sin alkoholism att kämpa med, så jag skulle rekomendera dig att försöka ge honom lite tid, hur svårt det än känns. Jag ville förlova mig med min pojkvän på vår årsdag men han tyckte att det gick alldeles för fort, något som jag då tog som ett tecken på att han inte var säker på vårt förhållande...

    Några månader senare så bestämde vi att vi istället ska göra det på vår tvåårsdag och nu med några veckor kvar till dagen F så tror jag att han ser fram emot det lika mycket som jag. Samtidigt känner jag att jag är glad att vi väntade, dels för att jag känner mig så oerhört mycket mer säker på vår kärlek nu än då, dels för att jag vet att han nu gör det för att han vill och inte enbart för att göra mig glad.

    Det jag försöker säga är att det kan ändra sig fort och att det kan komma någonting väldigt fint ur det hela, även om du kanske inte tror det nu.

Svar på tråden Gör jag rätt eller fel?