Dilemma - bjuda eller inte?

Oj.. Vilken svår fråga.. Tycker du fortfarande om henne? Var ni tills för några år sen bff? (Jag har fastnat för olika Amerikanska uttryck, hahaha) Jag blev inte bjuden på min bästa väns bröllop bara för att hennes man inte tycker om mig. Dom håller på att skiljas idag, men vi är fortfarande bästa vänner förutom uppehållet vi hade under deras förhållande.

Men det känns så sorgligt att jag inte fick vara en del va hennes dag oavsett vad jag tycker om honom.

Men som sagt svår fråga.. Frågan är väll vad du känner för henne.

Hur har ni gjort med övriga släkt och vänner? BJuder ni de ni inte har direkt umgänge med eller bara de som är alldra och ni umgås med regelbundet?? Gör samma med henne. Vill du ha henne på festen??

När jag tänker efter blir jag sällan bjuden på bröllop av människor jag älskar. :´-(

Ja, vi var bästa vänner i flera år men inte nu längre då vi vuxit åt olika håll eller vad man säger. Jag tycker om henne för den hon är - även om jag också kan tycka att hon är jobbig emellanåt (eftersom hon tar väldigt stor plats). Men eftersom hon är ändå en fin person - så jag kan stå ut med det. Samtidigt inte kul att bjuda någon min man inte vill ha där.

Den största delen är släkten, sen är det ett fåtal vänner som jag umgås med nu. Jag vet att hon skulle ta det väldigt hårt om hon inte blev bjuden.

Tråkigt :( , varför är det så tror du?

Om du tror att du skulle ångra efteråt att du inte bjöd henne eller om det skulle kännas tomt utan henne, så ska du bjuda henne. Han överlever nog om du placerar henne långt från er.
För alla kan komma ifrån varandra under perioder. Jag har kommit ifrån dom flesta jag känner, men det har sina orsaker.
Så när jag gifte mig med min man bjöd jag alla jag älskar för att visa att jag vill ha dom i mitt liv igen.

Men följ ditt hjärta och ge din älskling massa pepparkakor. Hihi

Tack för bra råd.
Du verkar vara en fin människa! :)

För 1 år sedan levde jag under olika hot och dylikt en längre tid så jag gick under jorden. Nu när jag berättat för dom jag känner fick dom en stor chock. Dock finns det dom som tycker att vi inte haft kontakt på ett tag och skiter fullkomligt i varför jag varit spårlöst försvunnen i 1½ år. Så det finns ju ibland anledningar man inte styr över.

Men ja, dom anser väll att vi glidit ifrån varandra oavsett hur nära vi var innan allt hände. Känns bara lite ledsamt ibland.

Det är då man märker vilka som är ens riktiga vänner antar jag - dom som står där när man "kommer tillbaka".

Man ångrar aldrig de man bjöd, bara de man inte bjöd. Det tror i alla fall jag.

Åh, det var ett kloka ord!

Lycka till nu! Hur du än gör får ni en underbar dag.

Så sant!!!

Till var vigsel bjod vi (vi var inte alls manga, 7 sammanlagt) min mans barndomskompis som inte riktigt gillar mig. Jag menar, vad ska han dit att gora... Och jag gillar inte honom heller direkt.
Men nu ar det sa att man far snallt tiga och tanka pa sin partners kanslor forst!