Jag har fått mitt flyttbryt nu.
jag har hela tiden vetat att jag aldrig i livet skulle kunna bryta upp härifrån och ta farväl av hela vår tillvaro här och allt vi byggt upp i form av nätverk och så, utan att gråta.
Idag är gråtdagen. Jag storbölar bara jag tänker på att skolan startar på onsdag och att det bara blir några futtiga veckor till för min son här.
Har idag pratat med mäklare, bilverkstad, bebiskliniken, rektorn på sonens nya skola och alla möjliga andra personer...
Det är lämna bilen på verkstad imorgon-LÅNGT att köra, skolstart på onsdag plus hämta ut nya hormoner och börja behandla med dem,och göra brudbukett torsdag-fredag och så visning här på söndag. Sedan spola äggledarna på måndag, bilbesiktning på tisdag, VUL, blodprov och ny insemination under slutet av nästa vecka...
Lite många olika saker nu känner jag. Och framförallt måste jag fortsätta s-t-ä-d-a.
Men nu har jag snyftat ur mig lite så jag kanske kan ta mig samman och fortsätta.