Med risk för att trampa på tår nu...
så vill jag bara säga att detta är tråden där vi kan irritera oss på så dumma saker som när man skriver de och när man skriver dem. Jag är själv ingen allsmäktig över hur man skriver, och stavar fel lite här och där... men jag vet när man skriver de och när man skriver dem....
Aaaaahhhh, grillat med alla mina storesyskon idag, en av dem har afasi, det gör att hon pratar otroligt fel men idag höll jag på att skratta ihjäl mig!
Inte nog att hon upprepade sin klassiker:
"Och DET var sista droppen över i-et för mig!"
Utan hon påpeka också att potatis var bra för sina lååånga kolhydrater och att barnen var så lugna när de satt på bilen in till stan.
Att hon också alltid säger "sitter" är ganska irriterande. "Jag satt och sprang" "och där satt jag och stod"
Hejdlöst skrattande hela kvällen och ett glas vin på det slutade med att man knappt kunde förstå vad hon pratade om :P
Men nu måste jag ha hjälp med en gramatisk fundering.
Finns ett ord jag ALDRIG får grepp om.
VAR och VART
kommer från norrland och har för mig att jag skriver helt fel när jag skriver:
"Hon viste inte vart det låg"
Sen att jag jämt skriver "vart" istället för "blev" ska jag bara vara tyst om ;p
Vart är en riktning.
"Vart ska du gå min lilla flicka?"
Var är var något befinner sig.
"Hon visste inte var det låg."
Jag erkänner mig också skyldig till att säga vart istället för blev ibland, men jag hävdar att det inte är helt fel, bara ålderdomligt:
"Varde ljus" och det vart det! 
("Bli ljus" och det blev det.)
Vad som är värre är att både jag och min man har börja dra ihop varit till vart. Det måste vi jobba bort! 
Förresten, i Norrland säger man väl "vars"? 
Ja, i fråga om både riktning och placering, men "vart" om "blev"...
Nja, det behövs några öl i mig innan jag börjar säga "vars ska dö!"
:D
Tack!
Jag borde sätta det på en post-it-lapp på min dataskärm :P
När man säger (och skriver) "och" när det ska vara "att".
"Hjälp mig och hitta en bra festlokal"
Ja, det retar jag mig också på!
Förresten så har min man börjat klaga på mig för att jag uttalar "de" i barnböckerna när jag läser högt för barnen. Dem uttalar jag "dom". Jag hävdar att det bara är att lyssna på Astrid Lindgren när hon läser. Hon säger "di" varje gång det står "de" och det låter hur bra som helst.
JustMeAndMyLove: sjung varje gång du ska skriva vart. "Vart ska du gå min lilla flicka? Jo, jag ska gå att hämta dricka."
