Till er som planerat att gifta er!

Oj...

Jag har barn med en man som inte är särskilt intresserad av sin dotter i vardagen. Han lämnade mig på ett sätt som var allt annat än snyggt och jag har varit så ledsen, arg och panikslagen. Verkligen legat på marken och skrikit. MEN inte kan jag förvägra min dotter kontakt med sin farmor för det? Jag uppmuntrar varje kontakt hon har med sin pappa, hon har massor av foton på sitt rum och jag gläds när jag märker att hans intresse börjar öka mer och mer nu. Min dotters farmor och jag har har idag en jättebra relation, hon träffar min sambo men framförallt så är hon (och hennes man) min dotters familj och hon är därför alltid välkommen att ringa eller träffa henne.

Min styvsons mamma flyttade till en annan kontinent (Australien) med hans lillasyster, alltså min sambos dotter. Dottern var då 6 månader och sonen 3. Vad det innebär att leva med denna sorg kan du nog inte riktigt fatta. Att ta ifrån någon ett barn, ett barnbarn... och ta ifrån ett barn en pappa. Fruktansvärt! Alla lider av det här (förrutom mamman som verkar tycka att det är rätt normalt det här...). Blir arg över ditt lättfärdiga resonemang där!

Släkt är viktigt och jag har i dina inlägg inte sett ett enda tecken på att din sambos familj är konstig, elak eller hemsk. Att det dessutom är så att din sambos föräldrar dog i en olycka och att de uppfostrat honom gör deras nära relation bara mer förstålig (och fin! Tänk vad de gjort för honom. Fantastiskt tycker jag!).

Tror du (och ni två tillsammans också) behöver prata med någon, något proffs som kan ge dig mer hjälp än vi kan.

Nope... Och även om han gjort det - hans son hade ju inget val i frågan. Han måste leva utan sin mamma och sin lillasyster. Och dottern måste leva utan sin pappa. Barnen har ju inget val när föräldrarna beslutar saker - tyvärr.

Dottern föddes utomlands och i Sverige sen vägrade mamman ge pappan vårdnaden. Alltså var det fritt fram. Vilket inte innebär att det var rätt beslut för alla andra.

Men allt går ju även om det inte är lagligt. Att sen hitta någon i tex Australien är inte så lätt (nu var det inte så men ändå. Det är jättesvårt tydligen eftersom man kan flytta mellan stater som inte har insyn).

Men min poäng var att det inte är en bra lösning att bara byta kontinent. Många fler blir lidande än man kanske först tror.

Ja, det är... komplicerat och hemskt. Tack och lov mår alla bra nu, kontakten är så bra den kan vara med tanke på avståndet och vi har precis haft flickan (och pojken har träffat sin mamma här) här i några veckor - men vem vet vilka men barnen fått som visar sig i framtiden

Ja det är inte lätt.
Pappor i Sverige har det fortfarnade svårare än mammor när det gäller det här, trots att det ska vara så jämnställt och fint. Min sambo fick höra - av domaren i tingsrätten, när han berättade om att hon tagit ett barn, kidnappningsförsöken/hoten mot sonen etc - "Men så gör ju ingen Mamma!!!". Som att de per automatik skulle vara felfria.

Har mar dessutom "oturen" att få barn med någon i/från ett annat land så blir det oerhört mycket mer komplicerat med alla lagar och vad som ska gälla.

Stackars din kompis - låter hemskt!!!