Till er som planerat att gifta er!

Det är väl ett väldigt formellt och kallt sätt att se på sina band till andra. Släktskap, räknas det inte? Är din sambo inte riktig pappa till ert barn innan ni gift er heller, menar du?

Det är ganska enkelt trots allt om amn använder både hjärtat och hjärnan:

Om min sambo-gud förbjude-skulle dö och lämna mig ensam med min son, så anser jag det vara innget annat än min SKYLDIGHET mot både honom, min son och deras kvarvarande famij på sambons sida att se till att de får chansen att fortsätta ha en så nära relatin det går med varandra. ÄVEN om jag själv framöver skulle träffa en ny man.

Detsamma är lika självklart om vi skulle separera, men då ligger logistiken med farmor osv mer på mins son pappa, eftersom han skulle få se till att det umgänget blev av då han själv hade sonen hos sig. Då kommer det mer an på mig att inte HINDRA umgänget och att uppmuntra min son att hålla kontakten.

Jag tycker du ger otäckt tydliga signaler att du gärna skulle klippa av din dotter från halva hennes familj rakt av och att du sessutom på något skruvat vis får det till att detta inte skulle skada hene.
Trots att denna familj egentligen inte verkar ha gjort sig skyldiga till annat än att du inte gillar dem

Jag skulle vilja få dig att fatta hur allvarligt du kan skada din dotter på det här sättet och att du dessutom löper stor risk att hon en dag kommer att vända sig emot dig när hon inser vad du har gjort.

Ta och tänk till och omvärdera medan tid är.

Jag tycker att du uppträder väldigt egoistiskt.
du har ett ansvar mot din dotter.
Skärp dig och värdera om ditt liv

Jag blir verkligen ledsen när jag läser vad du skriver. Ledsen för din skull, för din sambos skull och framför allt för er dotters skull.

Ser du verkligen bara din sambo som ett gäng med spermier som såg till att du fick ett barn och som du nu helst vill ha så lite med att göra som möjligt. Älskar man en person så får man ta den personens släkt på köpet - deal with it! Tror du att alla vi andra sitter och BARA ÄLSKAR alla våra ingifta, nya släktingar (eller de vi fötts med för den delen)? Jag hoppas verkligen att du låter din dotter bilda sig en egen uppfattning om den sidan av sin släkt, så du ger henne en verklig chans att tycka lika mycket om dem som din sambo gör. Klarar du av det?

Min man har gjort den allra största uppoffringen för mig. Han har lämnat sin familj, sina vänner och flyttat till ett land där den enda personen han kände var mig och han inte ens kunde prata språket. Han står också sin familj otroligt nära och att höra dig prata om att byta kontinent som en annan byter vinterjacka gör mig beklämd på så många plan. Dessutom skriver du bara om JAG, JAG, JAG. Din dotter då? Eller din sambo? På vilket sätt vinner de på att bryta från din sambos familj?

Oj, nu blir jag faktiskt riktigt upprörd. Har du alltid bara tänkt på dig själv, eller kan det vara så att du har hamnat i någon slags depression efter förlossningen? Oavsett tycker jag att du ska prata med ett proffs om den nuvarande situationen, för jag tror inte att ni reder ut den på egen hand.

Lycka till (det menar jag verkligen)!

Jag tar till mig det ni säger MEN vi träffas på högtider hos varandra och då ses ju dem små barnen (kusinerna) MEN bör jag låta dem vara ensam med vårat barn eller kan dem små kusinerna iallafall "lära känna" vårat barn i vårat sällskap?

Leker barnen lättare och inga vuxna är med?

Är också rädd att kusinernas föräldrar kommer tuta i sina barn att dem inte gillar vårat barns mamma (mig) och att att vårat barn får reda på det och att det i sin tur förstör vårat barns relation....

varför skulle du inte låta dem vara ensam med din dotter.
Skall du inte lämna henne på dagis senare, eller behöva barnvakt.

om att föräldrar talar om för sina barn att de inte gillar dig, det tvivlar jag starkt på. De är vuxna människor och man pratar inte skit om andra vuxna i släkten med sina barn.

Skulle du säga till din dotter att du inte tycker om din sambos släkt?

Du får inte den hjälp du behöver här, ring barnmorskan och be att få prata med någon.
Gå till kyrkan och prata med en diakon eller liknande

Tror du att din tragedi tidigare i livet påverkar hur du förhåller dig till din dotter nu? Tror du i sådana fall att hon gynnas eller förlorar på ditt förhållningssätt?

Oj...

Jag har barn med en man som inte är särskilt intresserad av sin dotter i vardagen. Han lämnade mig på ett sätt som var allt annat än snyggt och jag har varit så ledsen, arg och panikslagen. Verkligen legat på marken och skrikit. MEN inte kan jag förvägra min dotter kontakt med sin farmor för det? Jag uppmuntrar varje kontakt hon har med sin pappa, hon har massor av foton på sitt rum och jag gläds när jag märker att hans intresse börjar öka mer och mer nu. Min dotters farmor och jag har har idag en jättebra relation, hon träffar min sambo men framförallt så är hon (och hennes man) min dotters familj och hon är därför alltid välkommen att ringa eller träffa henne.

Min styvsons mamma flyttade till en annan kontinent (Australien) med hans lillasyster, alltså min sambos dotter. Dottern var då 6 månader och sonen 3. Vad det innebär att leva med denna sorg kan du nog inte riktigt fatta. Att ta ifrån någon ett barn, ett barnbarn... och ta ifrån ett barn en pappa. Fruktansvärt! Alla lider av det här (förrutom mamman som verkar tycka att det är rätt normalt det här...). Blir arg över ditt lättfärdiga resonemang där!

Släkt är viktigt och jag har i dina inlägg inte sett ett enda tecken på att din sambos familj är konstig, elak eller hemsk. Att det dessutom är så att din sambos föräldrar dog i en olycka och att de uppfostrat honom gör deras nära relation bara mer förstålig (och fin! Tänk vad de gjort för honom. Fantastiskt tycker jag!).

Tror du (och ni två tillsammans också) behöver prata med någon, något proffs som kan ge dig mer hjälp än vi kan.

Men gick dotterns pappa verkligen med på att låta sin fd fru/sambo ta med sig sin dotter till Australien??

Hemskt scenario annars..

Vid havet skrev 2009-07-15 08:32:56 följande: